harie 1829 samt 1836 kyrkoherde i Slaka prebende
Under de trenne sistförflutna riksdagarne var haj
fullmäktig för Linköpings stift. Blef ledamot af Nord
stjerneorden 1851.
Wallman erhöll tveane gänger vitterhetsakademien
stora pris: för afhandliogen om Skandinaviens be
byggande och en öfversigt af svenska monumente
frän fornäldern, begge tryckte i akademiens hand
lingar. Han har äfven utgifvit en öfversedd och be
arbetad upplaga af Liljeblads Svenska Flora samt ät
skilliga mindre skrifter.
— Ram i bladet har blifvit begärdt för ne
danstående:
Utdrag af prot. hållet vid allm. Svensk:
Prestsällskapsmötets sammanträde i hut.
vudstaden den 17 Juni 1853.
2. Derefter afhandlades elofte frågan så lydande:
Sedan, enligt den sorgligaste erfarenhet, brän
vinsmissbruket blifvit en af de hufvudsakligaste an-
ledningarne till menniskors andeliga och lekamliga
förderf, och i vårt land utbredt stora olyckor, sä att
der mest djuriska förnedring och brott af alla slag
framgå vid sidan af sjukdomar, galenskap, sjelfmord
och sädant mer; hvilka åtgärder anser sig det för
samlade mötet böra vidtaga för att i någon mån med.
verka till utrotande af ett så stort ondt?
Öfverläggningsbeslutet i denna fråga blef följande:
att samtliga mötets medlemmar förbundo sig ati
kraftigt motarbeta dryckenskapslasten, medelst före
dömet i egna hem och användande af andra lofliga
medel deremot;
att de vid mötet närvarande kyrkoherdarne skulle
genom hällna sockenstämmor i sina församlingar söka
tillvägabringa talrikt underskrifna petitioner med på-
yrkande af kraftigare lagstiftningsätgärder emot brän-
vinets tillverkning och missbruk;
att så väl de äldre som de yngre medlemmarne aj
närvarande presterskapet skulle, efter sig företeende
möjlighet, till hemmavarande kontraktsprostar och
kyrkoherdar skyndsammeligen framföra mötets vörd-
samma begäran, det måtte, genom deras benägna
medverkan, sockenstämmor i rikets öfriga församlin-
gar hällas, der sädant ej redan förut skett, för ävä-
gabringande af petitioner i ofvansagda syftning, på
det att sålunda man mätte få den af en bedröflig er-
farenhet tillräckligt bevittnade sanningen om bränvi-
nets förderflighet och om de emot detsamma hittills
vidtagna ätgärdernas otillräcklighet af hela svenska
folket starkt uttalad, till vägledning för denna frågas
behandling i lagstiftningsväg vid nästinstundande
riksdag;
att lämplige ledamöter af de särskilta riksstånder
borde å mötets vägnar anmodas, att inför sina resp.
stånd framlägga de at mötet uttalade tänkesätt och
önskningar i denna fråga till rikets ständers behjer
tande;
att någon särskilt underdånig hemställan till Kongl.
Maj:t icke komme att i denna fråga af mötet afgif.
vas, enär kändt vore, att Kongl. Maj:t sjelf med stor
allvar och bekymmer nitälskade för nykterhetssakens
befrämjande, och dessutom, i enlighet med hvad af!
nägre mötets medlemmar blifvit uppgifvet, det ansäga
trovärdigt, att Kongl. Maj:ts proposition i detta ärende
till högl. Rikets Ständer redan vore färdig.
Och skulle det sålunda affattade öfverläggningsbe-
slutet genom sekreterarens försorg i allmänna tidnin-
garne kungöras.
Enligt uppdrag
J. Lundbergson,
t. f. mötets sekreterare.