- STOCKHOLA, den 2 Juli
Utrikes Korrespondens-artikel.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Berlin den 27 Juni.
Den osäkerhet och det planlösa förfarande
som blifvit vanliga i den preussiska statens
politik, och som under den nuvarande euro-
peiska krisen oaktadt alla fasta cirkulärdepe-
scher framträdt temligen tydligt, utöfvar sam-
ma, hverje verklig utveckling förlamende in-
flytande på våra inre förhällanden. Kam-
Tarne ha blifvit hemförlofvade, utan att de
vigtigaste organiska lagar med hvilka de i
längre tid sysselsatt sig blifvit afslutade. Par-
tiernas ställning till hvarandra är skefvare och
underligare än någonsin. Pressen kan till en
stor del betraktas såsom stum. Folket i sin
helhet blir alltmera fremmande för det kon-
stitutionella lifvet, och hvarje egenmäktigt till-
tag inom förvaltningen, hvarje byråkratiskt
reglementerande och ektroyerande mottages
med samma likgiltighet, som efter de sista
årens illusioner Bynes ha blifvit en grundton
i det tyska sinnelaget. Öfver det hela sväf-
var polisens öga, såsom en afvärjande för-
syn; wtan att direkt angripa konstitutionens
och Jlagarnes bostaf, sörjer den dock på det
gula faderliga, teraligen oioskränkta sättet
derför, att den preussiska parlementarismens
träd icke måtte skjuta allt för högt emot hira-
melen, och att borgaren riktigt kännbart skall
märka det skydd af öfverheten som han åt-
njuter,
Kamrarne sysselsatte sig isynnerhet med
kommunalförhållandena. Den Steinska stads-
ordningen af 1808 ville genom upphäfvande
af det gamla klass- och skråväsendet ge stä-
derna en sjelfständigare författning, kraftigare
väcka det medborgerliga sinnet och allmänna
andan. Men den friska brodden blef seder-
mera hämnad i vwvexten af byråkratien, som
under krigs- och befrielseåren låg under, men
ander den påföljande restaurationsperioden kom
till så mycket. större makt. Den 1812 utlof-
vade parallela inrättningen aflands- och stads-
kommuner plef icke utförd. Med stor möds
bevarade provinserna Preussens, Pommerns;
Brandersburgs, Schlesiens och Posens städer
den skänk som den vreusiske reformatorn gif-
vit dem uti stadsordningen. De bevarade den
till och med 1831, då en byråkratisk stads-
ordning påbjöds för flera städer i Mark, den
man sedermera äfven påtvingade provin-
sen Sachsens städer samt de westfaliska
ae posenska atäder som räknade öfver
2508 själar. I f. d. Svenska Pommern och
sen del af Posen bibeböll sig medeltiden i en
sform, hvars fantastiskt slingrade arabesker icke
ilemnade någonting öfrigt att önska för en äl-
sskare af romantiken.
Vi kunna här ej så noga fullfölja detal-
jerna af historien om de preussiska kommu-
:nalförhållandena. Det är tillräckligt att er-
inra derom, att junkerskapet med synnerlig
:hårdnackenhet vatte sig emot organisationen
af kommunalväsendet på landet och att först
1841 pubiicerades en lag för Westfalens landt-
kommuner och mindre städer, 1845 en för
Rhenprovinsens städer och slättland, lagar,
som kunde i någon mån tillfredsställa mode-
rat-liberala anspråk, men stannade långt ef-
ter stadsordningen af 1808.
Den oroliga perioden från Mars 1848 till
vintern 1849 hade icke tid med ordnandet af
komnymnalförhållandena. Ur sessionen 1849
—50 framgick då den mycket berömda, myc-
ket lastade lagen af den 11 Mars 1850, som
på samma sätt behandlade stad och land i
hela Preussen och endast fastställde enklare
former för kommuner med mindre än 500 in-
nevånare. Det har många gånger blifvit ut-
veckladt, att genom den bestämmelse som åt
de smärre koramunernå på landet öfverlät möj-
ligheten att förena sig till större kommunal-
.kretsar, i stället för att göra denna förening
till en hufvudprincip, utvecklingen af ett verk-
ligt kommunellif på landet betydligt försvå-
rades, och att derigenom föröfrigt den i många
hänseenden byråkratiska lagen derigenom blet
nästan helt och hållet overksam. Denne
bestämmelse var en slug fint af ministeren
och den skarpt reviderande kammaren, hvil-
ken i början undgick allmänna uppmärksam:
heten.
Reaktionens ström flöt emellertid- vidare.
Hvad herr v. Mantevffel 1850 hade förklarat
för ett godt verk af lagstiftningen, med hvil-
ket man mycket väl kunde regera, syntes ho-
nom ett år derefter såsom någonting förfär-
ligt liberalt, demokratiskt, revolutionärt. Jun-
kerpartiet hade emellertid fått en af de sina,
herr v. Westphalen in i ministåren. Den ny:
inrikesministern ville gerna äfven förvandla det
feodala partiet till ett byråkratiskt. Den -lika
behandlingen af stad och land behagade hKo-
nom icke. Han betecknade den oaflåtligen
såsom opreussisk, ohistorisk och anarkisk.
Obekymrad om tidens gång, som hade i grund
förändrat och omgestaltat förhållandena, ville
feodalpartiet och inrikesministern återställa bäde
å land och i städer de gamla skråmässiga för-
ållandena, Man hade ännu mera försvårat
och hämmat den i lagen af 1850 svagt an-
tydda föreningen mellan landtkommunerna;
man hade af alla krafter isolerat byarne från
hvarandra och alldeles utestängt riddargodsen
från kommunallifvet, Och nu hänvisade mi-
nistern på frukterna af sin verksamhet såsom
bevis derpå att kommunalordningen af 1850
vore outförbar, Junkerpartiet uppnådde slut-
ligen hvad det ville. . Genom .en kabinettsor-
der af den 19 Juni 1852 blef utförandet af
den i kamrarne moget öfvervägda af regerin-
gen sanktionerade lagen, inhiberadt. Men ett!
steg framåt måste i junkrarnes ögon godtgö-
ras genom tio steg bakåt. Lagen af 1850
hade gjort sin tjenst; han hade utträngt den