STOCKHOLA, den 2 Juli Utrikes Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 27 Juni. Den osäkerhet och det planlösa förfarande som blifvit vanliga i den preussiska statens politik, och som under den nuvarande europeiska krisen oaktadt alla fasta cirkulärdepescher framträdt temligen tydligt, utöfvar samma, hverje verklig utveckling förlamende inflytande på våra inre förhällanden. KamTarne ha blifvit hemförlofvade, utan att de vigtigaste organiska lagar med hvilka de i längre tid sysselsatt sig blifvit afslutade. Partiernas ställning till hvarandra är skefvare och underligare än någonsin. Pressen kan till en stor del betraktas såsom stum. Folket i sin helhet blir alltmera fremmande för det konstitutionella lifvet, och hvarje egenmäktigt tilltag inom förvaltningen, hvarje byråkratiskt reglementerande och ektroyerande mottages med samma likgiltighet, som efter de sista årens illusioner Bynes ha blifvit en grundton i det tyska sinnelaget. Öfver det hela sväfvar polisens öga, såsom en afvärjande försyn; wtan att direkt angripa konstitutionens och Jlagarnes bostaf, sörjer den dock på det gula faderliga, teraligen oioskränkta sättet derför, att den preussiska parlementarismens träd icke måtte skjuta allt för högt emot hiramelen, och att borgaren riktigt kännbart skall märka det skydd af öfverheten som han åtnjuter, Kamrarne sysselsatte sig isynnerhet med kommunalförhållandena. Den Steinska stadsordningen af 1808 ville genom upphäfvande af det gamla klassoch skråväsendet ge städerna en sjelfständigare författning, kraftigare väcka det medborgerliga sinnet och allmänna andan. Men den friska brodden blef sedermera hämnad i vwvexten af byråkratien, som under krigsoch befrielseåren låg under, men ander den påföljande restaurationsperioden kom till så mycket. större makt. Den 1812 utlofvade parallela inrättningen aflandsoch stadskommuner plef icke utförd. Med stor möds bevarade provinserna Preussens, Pommerns; Brandersburgs, Schlesiens och Posens städer den skänk som den vreusiske reformatorn gifvit dem uti stadsordningen. De bevarade den till och med 1831, då en byråkratisk stadsordning påbjöds för flera städer i Mark, den man sedermera äfven påtvingade provinsen Sachsens städer samt de westfaliska ae posenska atäder som räknade öfver 2508 själar. I f. d. Svenska Pommern och sen del af Posen bibeböll sig medeltiden i en sform, hvars fantastiskt slingrade arabesker icke ilemnade någonting öfrigt att önska för en älsskare af romantiken. Vi kunna här ej så noga fullfölja detaljerna af historien om de preussiska kommu:nalförhållandena. Det är tillräckligt att erinra derom, att junkerskapet med synnerlig :hårdnackenhet vatte sig emot organisationen af kommunalväsendet på landet och att först 1841 pubiicerades en lag för Westfalens landtkommuner och mindre städer, 1845 en för Rhenprovinsens städer och slättland, lagar, som kunde i någon mån tillfredsställa moderat-liberala anspråk, men stannade långt efter stadsordningen af 1808. Den oroliga perioden från Mars 1848 till vintern 1849 hade icke tid med ordnandet af komnymnalförhållandena. Ur sessionen 1849 —50 framgick då den mycket berömda, mycket lastade lagen af den 11 Mars 1850, som på samma sätt behandlade stad och land i hela Preussen och endast fastställde enklare former för kommuner med mindre än 500 innevånare. Det har många gånger blifvit utveckladt, att genom den bestämmelse som åt de smärre koramunernå på landet öfverlät möjligheten att förena sig till större kommunal.kretsar, i stället för att göra denna förening till en hufvudprincip, utvecklingen af ett verkligt kommunellif på landet betydligt försvårades, och att derigenom föröfrigt den i många hänseenden byråkratiska lagen derigenom blet nästan helt och hållet overksam. Denne bestämmelse var en slug fint af ministeren och den skarpt reviderande kammaren, hvilken i början undgick allmänna uppmärksam: heten. Reaktionens ström flöt emellertidvidare. Hvad herr v. Mantevffel 1850 hade förklarat för ett godt verk af lagstiftningen, med hvilket man mycket väl kunde regera, syntes honom ett år derefter såsom någonting förfärligt liberalt, demokratiskt, revolutionärt. Junkerpartiet hade emellertid fått en af de sina, herr v. Westphalen in i ministåren. Den ny: inrikesministern ville gerna äfven förvandla det feodala partiet till ett byråkratiskt. Den -lika behandlingen af stad och land behagade hKonom icke. Han betecknade den oaflåtligen såsom opreussisk, ohistorisk och anarkisk. Obekymrad om tidens gång, som hade i grund förändrat och omgestaltat förhållandena, ville feodalpartiet och inrikesministern återställa bäde å land och i städer de gamla skråmässiga förållandena, Man hade ännu mera försvårat och hämmat den i lagen af 1850 svagt antydda föreningen mellan landtkommunerna; man hade af alla krafter isolerat byarne från hvarandra och alldeles utestängt riddargodsen från kommunallifvet, Och nu hänvisade ministern på frukterna af sin verksamhet såsom bevis derpå att kommunalordningen af 1850 vore outförbar, Junkerpartiet uppnådde slutligen hvad det ville. . Genom .en kabinettsorder af den 19 Juni 1852 blef utförandet af den i kamrarne moget öfvervägda af regeringen sanktionerade lagen, inhiberadt. Men ett! steg framåt måste i junkrarnes ögon godtgöras genom tio steg bakåt. Lagen af 1850 hade gjort sin tjenst; han hade utträngt den