harie 1829 samt 1836 kyrkoherde i Slaka prebende Under de trenne sistförflutna riksdagarne var haj fullmäktig för Linköpings stift. Blef ledamot af Nord stjerneorden 1851. Wallman erhöll tveane gänger vitterhetsakademien stora pris: för afhandliogen om Skandinaviens be byggande och en öfversigt af svenska monumente frän fornäldern, begge tryckte i akademiens hand lingar. Han har äfven utgifvit en öfversedd och be arbetad upplaga af Liljeblads Svenska Flora samt ät skilliga mindre skrifter. — Ram i bladet har blifvit begärdt för ne danstående: Utdrag af prot. hållet vid allm. Svensk: Prestsällskapsmötets sammanträde i hut. vudstaden den 17 Juni 1853. 2. Derefter afhandlades elofte frågan så lydande: Sedan, enligt den sorgligaste erfarenhet, brän vinsmissbruket blifvit en af de hufvudsakligaste anledningarne till menniskors andeliga och lekamliga förderf, och i vårt land utbredt stora olyckor, sä att der mest djuriska förnedring och brott af alla slag framgå vid sidan af sjukdomar, galenskap, sjelfmord och sädant mer; hvilka åtgärder anser sig det för samlade mötet böra vidtaga för att i någon mån med. verka till utrotande af ett så stort ondt? Öfverläggningsbeslutet i denna fråga blef följande: att samtliga mötets medlemmar förbundo sig ati kraftigt motarbeta dryckenskapslasten, medelst före dömet i egna hem och användande af andra lofliga medel deremot; att de vid mötet närvarande kyrkoherdarne skulle genom hällna sockenstämmor i sina församlingar söka tillvägabringa talrikt underskrifna petitioner med påyrkande af kraftigare lagstiftningsätgärder emot bränvinets tillverkning och missbruk; att så väl de äldre som de yngre medlemmarne aj närvarande presterskapet skulle, efter sig företeende möjlighet, till hemmavarande kontraktsprostar och kyrkoherdar skyndsammeligen framföra mötets vördsamma begäran, det måtte, genom deras benägna medverkan, sockenstämmor i rikets öfriga församlingar hällas, der sädant ej redan förut skett, för ävägabringande af petitioner i ofvansagda syftning, på det att sålunda man mätte få den af en bedröflig erfarenhet tillräckligt bevittnade sanningen om bränvinets förderflighet och om de emot detsamma hittills vidtagna ätgärdernas otillräcklighet af hela svenska folket starkt uttalad, till vägledning för denna frågas behandling i lagstiftningsväg vid nästinstundande riksdag; att lämplige ledamöter af de särskilta riksstånder borde å mötets vägnar anmodas, att inför sina resp. stånd framlägga de at mötet uttalade tänkesätt och önskningar i denna fråga till rikets ständers behjer tande; att någon särskilt underdånig hemställan till Kongl. Maj:t icke komme att i denna fråga af mötet afgif. vas, enär kändt vore, att Kongl. Maj:t sjelf med stor allvar och bekymmer nitälskade för nykterhetssakens befrämjande, och dessutom, i enlighet med hvad af! nägre mötets medlemmar blifvit uppgifvet, det ansäga trovärdigt, att Kongl. Maj:ts proposition i detta ärende till högl. Rikets Ständer redan vore färdig. Och skulle det sålunda affattade öfverläggningsbeslutet genom sekreterarens försorg i allmänna tidningarne kungöras. Enligt uppdrag J. Lundbergson, t. f. mötets sekreterare.