bapkos a S
STOUAHMULE, dc 1 Juli
I ett bihang till Svenska Tidningens går
dagsnummer hafva ivenne insända: artiklar
bränvinsfrågan, ehuru af mycket olika syft-
ning, fått sin plats jemte hvarandra, och då
allt hvad som talas och skrifves i denna frågs
numera fått ett utomordentligt iniresse, anse
vi oas ej alldeles böra lerana dem utan upp.
märksamhet.
För någon tid sedan begärde man i Afton.
bladet plats för en insänd artikel, utgående på
att bevisa skadligheten och immoraliteten a
ena hög bränvinsskatt, emedan ett ondt träc
icke kan bära god frukts, emedan man icke
får göra något ondt för att ernå ett godt.
emedan ,orätt fånget gods ej bestårn, o. 8. v
Bränvinsskatten vore, så mente författaren.
upprörande för den kristliga känslan, då sta-
ten icke borde få hemta medel att uppfylls
sina ändamål ur en källa så oren som en på
bränvinsproducenterna lagd tillverkningsskatt,
och då denna beskattning så småningom kom-
me att lindra åtskilliga af de skattebördor som
nu kännas mest tryckande, då kommunalin-
rättningar och fattigvård. skulle komma att i
det närmaste bäras af bränvinsproduktionen,
så tog vår insändare deraf för afgjordt ati
man skulle komma att med tiden anse hela
denna tillverkning för ett godt, som man icke
kunde eller ville umbära, emedan den inbragte
staten årligen stora summor och lättade be-
skattningen för de mera aktningsvärda yrkena,
samt bränvinspatronerna för ett slags filantro-
per, som hjelpte de öfriga medborgarne att
bära deras skattebördor.
Författaren, som dymedelst trodde sig hafva
utdömt bränvinsbeskattningen såsom blodsg-
och syndapenningar, skred derefter till fram-
läggande af sitt eget förslag till fylleriets af-
hjelpande, som bestod i att låta husbehofs-
bränningen vara i fred, men deremot inskränka
bränningstiden med två månader om - året
(hvilket naturligtvis skulle ha till följd att upp-
muntra bränvinsbrännarre till så mycket oför-
tratnare afverkning under de öfriga månaderna
af året); att höja tullen på spritdrycker, men
minska den på svagare och billigare viner,
samt för uppmuntrandet af ölbrygd sätta tul-
len på humla så lågt som möjligt (mot hvil-
ket allt, vi icke hafva något att invända); vi-
dare att alldeles förbjuda försäljning af spiri-
tuosa på sön- och helgdagar (hvilket utan
tvifvel skulle framkalla samma skrymtande anda
och samma hemlighetssökande debaucher som
i vissa delar af Skottland varit följden aflik-
artade förordningar); och. slutligen att stränga
kontroller skulle utöfvas öfver spritdryckers för-
säljning på schveitzerier, värdshus, ångbåtar
och apoteker,- hvilket. torde vara lättare sagdi
än gjordt.
Denna artikel, hvilken vi, för dess grund-
falska och förvillande bevisföring, ej kunde
inrymma i vår tidning, har nu, med liten el-
ler ingen förändring, funnit en plats i Svenska
Tidningen, och utgör just numro ett af de
två ofvannämnda uppsatserna.
Vi beklaga om någon allvarsam vederlögg-
ning skulle anses erforderlig på en så absurd
sats, att en hög beskattning på spritdrycker el-
ler hvad annat som helst, hvars bruk man
vill inskränka, skulle räknas för en syndapen-
ning, hvilken staten i sin fromma hjertnupen-
het ej skulle nännas röra, utan i stället låta
spritproducenterna få gå på obeskattade, en-
dast med en vanmäktig inskränkning af brän-
ningstiden. Vi tro ej heller att någon låter
lura sig af den fiffigt framkastade insinuatio-
nen, att staten möjligen kunde komma i trång-
mål om bränvinsskatten genora förminskad till-
verkning framdeles blefve mindre gifvande, hvil-
ket är att vänta, och att detta förhållande skulle
ge samhället ett intresse att upprätthålla superiet.
Hvar och en, som känner aldrig så litet till
grunderna för politisk ekonomi eller det sätt
hvarpå de i Europas mest utvecklade samhäl-
len tillämpas på beskattningen, vet ganska väl
att budgeten icke är något evigt och oförän-
derligt, utan bestämmes för korta tider, van-
ligen för ett år, med afseende på detta sär-
skilda års tillgångar och behofver. Gladsto-
nes budget för Englands: ingångna finansår
kan i detta afseende citeras såsom mönster för
en klok, ädelsinnad och väl beräknad stats-
hushållning. -
Vi veta ganska väl att en stor del af våral
konservativa hafva en helt annan åsigt af sta-
tens ekonomi. De anse staten såsom en egen-
dom, hvars afkastning innehafvaren har -allt
skäl att årligen uppdrifva, hvilket kallas attl
förbättra egendomen. Någon nedsättning: il
skatter kommer ej i fråga. Hvarföre skulle
man skänka efterkommande någon lindring i
bördor, som förfäderna burit utan att knota,
eller åtminstone utan att uppsäga arrendet?
Och får man mera pengar, nog får man mera i
behof; dermed har det ingen fara.
Men staten skall derjemte hålla sina hän-i
ler mycket rena och fina, och icke taga nå-js
sra. syndapenningar såsom beskattning på en
illverkning, som den af något skäl önskar sel
nskränkt I Detta låter mycket moraliskt kanjs
änka, Det borde väl då aldrig heller fin-c
as en beskattning på lyxartiklar , emedanjiv
yxen är ett ondt som mean önskar motarbe-!l
- PE ae Re ERA RP SE SN
4