skicka dem en kort skildring af det vexlande lif, hvars skiftande och rika intryck väl hade förtjent att bättre målas, — huru mycket mera lycklig skall jag ej då finna mig i denna stund, när jag börjar att nedskrifva mitt sista bref om den långa bortovaron uti andra verldsdeJar, från så mycket kärt och efterlängtansvärdt? Mitt sista bref! Förstår du, att dessa tre ord innebära så oändligt mycket, ej blott en lycklig skiljsmessa från hvarjebanda, som, mera än jag förmått ana det, försökt att göra dagarne långa och tunga och blandat galla i njutningarne af alit det stora och underbart sköna jag dock sett och upplefvat, men ock, och framförallt, återförenandet med allt hvartill sinnet och hågen ila med outsäglig längtan, den lilla kära kretsen af anhöriga och vänner, träget men Jjuft arbete, trefnad, sinnesro, lugn! Man behöfver väl icke fara omkring jorden och lemna allt dyrbart bakom sig 1 nära två hela år, för att rätt uppskatta det saknade och finna att intet i verlden har en sådan klang och en sådan trollmakt, som ordet och begreppet kem; men har man lidii af en sådan frånvaros alla umbäranden, då begriper man, huru det är möjligt att kunns gå ifrån mycket, som annars skattas högt och skönt — ljufva reseintryck, höga läror om folkens och naturens väsende, bekentskapen med tusende vexlande förut obekanta förhållanden — mot det enda saliga matt lefva i hemmet med och för de älskadepn. Jag har nu att skrifva till dig om vårt vistände på Cap, besöket på S:t Helena, värt andra plöjande af mare atlanticum och vår ankomst till Europa. Jag skall dertill en annan gång foga berättelsen, om hemseglingen och hemkomsten, samt en återblick, hvaruti jag skall bjuda: till att meddela dig slutsumman af mina tankar om hela denna färd, sådan den framställer sig för mig då jag, försonad med frånvaron genom hemvaron, öfverskådar det flydda. ;: I slutet af förra brefvet omnämndes huru vi om aftonen den 8 April ankrade i Taffelviken, Påföljande morgon bragtes fregatten närmare