skicka dem en kort skildring af det vexlande
lif, hvars skiftande och rika intryck väl hade
förtjent att bättre målas, — huru mycket mera
lycklig skall jag ej då finna mig i denna stund,
när jag börjar att nedskrifva mitt sista bref
om den långa bortovaron uti andra verldsde-
Jar, från så mycket kärt och efterlängtansvärdt?
Mitt sista bref! Förstår du, att dessa tre ord
innebära så oändligt mycket, ej blott en lyck-
lig skiljsmessa från hvarjebanda, som, mera
än jag förmått ana det, försökt att göra da-
garne långa och tunga och blandat galla i
njutningarne af alit det stora och underbart
sköna jag dock sett och upplefvat, men ock,
och framförallt, återförenandet med allt hvar-
till sinnet och hågen ila med outsäglig läng-
tan, den lilla kära kretsen af anhöriga och
vänner, träget men Jjuft arbete, trefnad, sin-
nesro, lugn! Man behöfver väl icke fara om-
kring jorden och lemna allt dyrbart bakom
sig 1 nära två hela år, för att rätt uppskatta
det saknade och finna att intet i verlden har
en sådan klang och en sådan trollmakt, som
ordet och begreppet kem; men har man lidii
af en sådan frånvaros alla umbäranden, då
begriper man, huru det är möjligt att kunns
gå ifrån mycket, som annars skattas högt och
skönt — ljufva reseintryck, höga läror om
folkens och naturens väsende, bekentskapen
med tusende vexlande förut obekanta förhål-
landen — mot det enda saliga matt lefva i
hemmet med och för de älskadepn.
Jag har nu att skrifva till dig om vårt vi-
stände på Cap, besöket på S:t Helena, värt
andra plöjande af mare atlanticum och vår
ankomst till Europa. Jag skall dertill en an-
nan gång foga berättelsen, om hemseglingen
och hemkomsten, samt en återblick, hvaruti
jag skall bjuda: till att meddela dig slutsum-
man af mina tankar om hela denna färd, så-
dan den framställer sig för mig då jag, för-
sonad med frånvaron genom hemvaron, öfver-
skådar det flydda. ;:
I slutet af förra brefvet omnämndes huru vi
om aftonen den 8 April ankrade i Taffelviken,
Påföljande morgon bragtes fregatten närmare