rapp. Derefter begaf sig fältväbeln, med säll-
skap, till några andra på litet afstånd derifrån
befintlige personer, hvilka äfvenledes tilldela-
des stryk; och sedan fullföljdes på samma aät
ända ut till landsvägen. Uikomne dit satte
sig de fördrifae till motvärn, då fältväbelo
syntes ännu vidare vija köra dem undan, —
och då måste denne, med biträden, å sin sida
taga till reträtten. Härefter påkallades eller
utkomraenderades (ing. vet icke hvilketdera)
en del af beväringsynglingarne, hvilka, an-
förde af fältväbeln m. fl., med fällda bajo-
netter drefvo stads- och landtboarne framför
gig på landsvägen; men detta hejdades snart
af knölpåkar och ett stenregn, hvarpå trup-
pen åter retirerade. Emellertid fasttogs en
person, gom under eskorten till arresten till-
delades slag på slag. Ingen af det högre be-
fölet syntes vara tillstädes; om så varit hade
troligen hela tumultet förekommits.
Man påstår, att den arresterade bekommit
sina fem och tjugo och tvingats att oafbrutet
stå på ett ställe hela natten, att officerare blif-
vit af hopen trampade på fötterna och spot-
tade tobaksbussar i ansigtet, m. m.; ing. kän-
ner ej hvad som häörat är sannt eller osannt,
men visst och säkert är, att rätta upphofvet
till detta, liksom de fleste andra oväsen, var
— bränvin; och lika visst är att ett sådant
tumult icke gerna bör eller kan undgå att
komma till laglig undersökning. Om folk
eljest blott knäppa hvarandra på näsan, eller
säga hvarandra ett glåpord, drages sådant van-
ligen för rätta; än mer bör det nu ske, vid
en sammandrabbning emellan 100:detals men-
niskor, och der blod flutit — må den eller
de erhålla näpst, som dertill gjort sig skyl-
dige.
Det berättas att en mjölnaredräng från
Snöstorp, som förut bevistat tumultet å lägret.
sedermera, under ett på hemvägen, allmogen
sinsemellan uppkommet slagsmål, blifvit så
illa handterad, att han deraf ljutit döden.
KAR
Ännu ett ord om Stockholms ungherrars
sätt att bemöta fruntimmer.
Nedanstående uppsats har blifvit oss med-
delad af en aktningsvärd man, om sanningen
af hvilkens uppgifter vi äro fullkomligt för-
vissade. Vi önskade att den måtte bidraga, om
ej att stäfja, åtminstone att förbatliggöra det
drag af moralisk råhet, som i andra länder be-
straffas med tukthugs, men som i vårt fäder-
nesland ännu får föröfvas med en strafflöshet,
hvilken kastar en bedröflig skugga, äfven öfver
klasser som skryta öfver uppfostran och för-
finade sällskapsseder: .
AÅtt fruntimmer, helst om de på aftnarne nödgas
passera Stockholms gator, understundom ofredas af
okynniga ungherrars galanterier, är ett beklagligt
oskick, som ofta i tidningarne varit framhället; —
men att de på ljusa dagen utsättas för råa handgrip-
ligheter bar lyckligtvis hittills hört till sällsynthe-
terna.
Emellertid inträffade dock ett sådant fall nästlidne
söndags f. m., då ett ungt fruntimmer omkring kl.
10 passerade Regeringsgatan, för att begifva sig till
kyrkan. Hon hade dervid det missödet att möta 3
bättre klädda unga karlar, hvilka visserligen hade
den artigheten att lemna rum för henne på trottoi-
ren, så att hon fick obehindradt gå om dem; men
just som detta skedde ängrade en af kavaljererne sitt
humana uppförande, samt satte käppen framför föt
terna på henne, sä att hon, som ej varseblef försä-
tet, snafvade och föll omkull. Alla tre stallbröderne
fortsatte sin väg, utan att bekymra sig om huru det
gick med fruntimret, som illa stötte ena knäet. De
kunna säledes antagas vara af samma skrot och korn.
Önskligt vore att den person, som observerade ni-
dingsdädet, samt gensköt dessa trenne hamnbusar i
fina kläder och förehöll dem detsamma, lagt märke
till deras signalementer, och ville sädant meddela,
till allmän kännedom, så att, dem sjelfvom till straff
och androm till varnagel, de från hederligt folks säll-
Bkap, om nemligen de förut varit upptagne i sådant,
kunde förpassas till den umgängesklass, hvars trasor
ätminstone bära skylten på en förderfvad moralitet,
som redan på afständ varna från att på närmare håll
nalkas.