ATT DD LA a ET VR RA Nordström föreslagna nya regleringen afriksarkivet, uppmanades vi af en insändarei Svenska Tidningen, som kallade sig undertecknad) och undertecknade sig C-I-n (Celadon?),! att offentliggöra hr Nordströms framställning rörande denna reglering i dess helhet. Vi kunde då icke efterkomma denna uppmaning, emedan vi icke voro i besittniog af någon fullständig afskrift af riksarkivariens wunder-l dåniga skrifvelse i ämnet. Som detta hinder sedermera blifvit undanröjdt och handlingen icke är af alltför stor vidlyftighet, hafva vi desto hellre velat gå den af hr N:s försvarare uttryckta önskan till mötes, som vi derigenom j tillika säkrast förebygga insinuationen atticke hafva fullständigt redogjort för framställningens innehåll, när vi beledsaga den med några anmärkningar. Vi meddela således här nedan riksarkivari-1 ens framställning rörande den nya regleringen oafkortad, och tillåta oas blott att här och der göra några hvilopunkter vid läsningen af detta märkliga dokument, för att med detsamma bifoga våra anmärkningar, till undvikande afl den onödiga vidlyfiighet, som eljest akullel uppstå, om vi efteråt skulle behöfva å nyo upptaga de ställen, vid hvilka vi företrädesvis finna skäl att fästa oss. Det är emellertic äfven på detta sätt ingenting, som hindrar den läsare, hvilken så önskar, att först läsa riksarkivariens framställning uti ett sammanhbang och derefter våra. anmärkningar, enär hvardera äro utmärkte med olika stilar. Ehuru brist på utrymme, i anseende till nödvändigheten att fullständigare redogöra fö: de under de sistförflutna veckorna i bufvudstaden hållne mötena, nödgat oss att någon tid uppskjuta detta meddelande, hoppas viattl. det derigenom icke skall hafva förlorat något uti intresse för allmänheten. Hr riksarkivariens underd. skrifvelse om den nya regleringen af tjenstebefattningarne i riksarkivet, daterad den 12 sistl. April och inkommen till ecklesiastikdepartementet den 13:de, är af följande lydelse: Stormäktigste, allernädigaste Konung! Sedan Eders Kongl. Maj:t under den 15 Mars i nåder beviljat aktuarien i riksarkivet, förste expeditions-sekreteraren Nils Forsslund afsked från nämnde befattning, och förste amanuens-beställningen inom detta verk äfvenledes nu är ledig, har jag ansett tiden vara lämplig att till Eders Kongl. Maj:ts näådiga bepröfvande i underdänighet öfverlemna en plan till förändrad ordning för tjenste-befattningarne och arbetet inom riksarkivet. Planen tillhör ursprungligen icke mig, utan den man, som näst före mig förvaltade chefskapet för riksarkivet, den om häfde-forskningen högt förtjente nu aflidne landshöfdingen Hans Järta, hvars äsigter i detta afseende äfren jag, för min del, af full öfvertygelse omfattar. Hvad som här i främsta rummet ådrager sig uppmärksamhet är, att hr riksarkivarien vänder sig direkt till K. Maj:t med en plan till förändrad ordning för det verk, vid hvilket han väl tjenar såsom den för tillfället främste embetszmannen, men hvars chef han på intet sätt å embetets vägnar är. Hvem bar berättigat honom dertill? Det torde kunna antagas såsom allmänt bekant, åtminstone för tjenstemän, att riksarkivet, liksom äfven kongl. biblioteket (som också rättare borde kallas riksbiblioteket), af femmalt, och enligt den ännu gällande kansliordningen, äro ansedda såsom afdelningar af konungens kansli. Vid den s. k. departementalstyrelsens införande, eller kansliets fördelning på vissa departementer, hvart och ett med sin särskilda chef, ställdes såväl riksarkivet som riksbiblioteket jemte den fordna s. k. ecklesiastikexpeditionen under den nya chefen för ecklesiastikdepartementet, hvilket sednare just egentligen utgöres af nämnde trenne afdelningar af konungens kansli tillsamraans. Det är ehefen för ecklesiastikdepartementet, som å embetets vägar lika väl är chef för riksarkivet och för riksbiblioteket, som för sin expedition, ehuruväl han till följe af sakens natur icke kommer i så nära personlig beröring med de förra, som med den sistnämnda. Ett tillfälligt undantag från denna 1840 år: författning har, oss veterligen, endast egt rum för den tid, under hvilken den om riksarkivet högt förtjente Hans Järta af konungen var kallad att såsom chef förestå detta verk. Denna kallelse hade Järta emottagit redan före 1840; och uti hans derigenom erhållna uppdrag och befogenhet, att ntills vidare handhafva den speciella styrelsen af riksarkivetn, gjordes, såsom billigt var, ingen förändring, så länge han af nit för saken, äfven efter 1840, ville med befattningen fortfara. Järta var således på sin tid verkligen riksarkivets chef; men hr Nordström är endast riksarkivarie. Och att detta ingalunda vill säga detsamma, derom upplyser sjelfva statskalendern, hvilken under de år, då Järta förvaltade ifrågavarande chefskap, för honom uttryckligen upptog den hvarken förut eller sedermera inom riksarkivet begagnade titeln xchef, hvaremot derinunder på samma tid lästes: riksarkivarie, vakants. Men chefs-karakteren försvann från kalendern med Järta, och hr Nordström har aldrig stått der annorlunda än såsom riksarkivarie, -Med andra ord: verket återgick vid Järtas afgång till sin normala författning, d. v. s. att icke hafva någon särskild chef, utan att, likasom biblioteket och ecklesiastikexpeditionen, stå under departementschefens eget omedelbara förmanskap. Man kan i dagligt tal möjligen kalla hr Nordström för arkivets chef, efter han är den främste af dem, som den dagliga tjenstgöringen inora verket åligger, men att han sjelf uti embetsskrifvelser till regeringen framställer sig såsom sådan, innebär under sådana förhållanden en tilltagsenhet, endast jemförlig med den, som samme man äfven i sin egenskap af kanslerssekreterare ådagalagt vid behandlingen af universiteternas angelägenheter. Om hr Nordström icke destomindre nu helt behändigt kilat im i chefskapet efter Hansj Järta och, såsom man af ofvanstående finner, rörer gig deri rätt sjelfbehagligt, så har dettal endast kunnat ske till följe af departementchefernas slapphet, okunnighet eller protektorat. Endast på samma sätt kan man äfven förklara hans tilltag att efter sitt godtfinnande