skilda bemödanden otvifvelaktigt äfven verka betydligt godt, och det skulle vara orätt att ej begagna den lifligare mottaglighet, som nu tyckes hafva uppstått hos allmänheten, för att i detta hänseende framhålla och påpeka, hvad vi först och främst. anse utgöra det vigtigaste åliggandet för de bildade och förmögnare klasserna, för att gifva exempel åt folket. Vi syfta här icke på de absoluta nykterhetsföreningarna, ehuru gillande deras berömvärda syftning och fullt värderande det nit och de tidsuppoffringar, som många genom sitt arbetande för desamma ådagalagt. Dessa föreningar hafva varit obestridligt välgörande, i det de i sin mån verksamt bidragit att småningom införa en annan ton och öfvertygelse angående bränvinets inflytande, än den som ännu för några och 20 år sedan var gällande, och derigenom åtminstone varit en orsak, att det icke står ännu sämre till än som nu är fallet, oaktadt detta är illa nog; men erfarenheten har dock visat otillräckligheten af försöken till den absoluta nykterhetens införande, och att de stadnat inom en jemförelsevis mycket inskränkt verkningskrets, hvarförutan äfven inom denna, talrika återfall ägt rum, sedan den första hänförelsen upphört. Hvad vi i dess ställe hafve att påpeka och föreslå såsom det första nödvändiga, och jemväl såsom någonting på en gång vida lättare att genomföra, än bemödanderna. att åstadkomma löften om absolut afhållande från bränvin, är: att afstå från aptitssupen och bränvinsborden vid måltiderna. Det är ju tydligt, att hvarje beslut på lagstiftningens väg, vare sig att fördyra bränvinet eller inskränka tillverkningen eller försäljningen deraf, måste grunda sig på öfvertygelsen derom, att det myckna dagliga supandet såsom vana är det, som både åstadkommer den stora bränvinsåtgången och leder till fylleriet: att det således egentligen är denna vana, som arbetar på att förstöra sjelfva folket till helsa och välfärd, som försvagar de lefvande familjfäderna och gör det kommande slägtet klenare och uslare 4 mox daturos progeniem vitiosiorem, och som till en stor del tillbakahåller den ekonomiska förkofrån hos folket i! allmänhet, hvilken borde utgöra resultatet af ett långvarigt fredslugn. Men för att komma ifrån vanan af det dagliga supandet kan icke finnag någon mera direkt utväg, än att börja med att afskaffa aptitssupen såsom sed bland de förmögnare klasserna; dels derföre, att det är obestiridligt, att 2102 dt RÅNE belopp, och dels emedan ingenting kunde vara så egnadt att genom exempel bibringa den stora massan den öfvertygelsen, som flertalet bland densamma ännu icke har, att bränvinet hvarken utgör någon behböflig eller i allmänhet ens nyttig ingrediens vid måltiderna eller, befordrar matsmällningen; en -sanning, som väl redan är antagen och bevisad: inom: vetenskapen, men ännu icke hunnit nedtränga till den lägre folktron och -knappt lärer göra det, förrän aptitssupen allmänt försvinner inom de bildade klassernas. hushåll. Den som allvarligt och uppriktigt vill bidraga till minskande af bränvinskonsumtionen, och icke endast för att följa med en vindflögt för dagen deltager i ropet mot: bränvinet, mäåste derföre eftertänka, att en stor sak för fösterlandet icke kan tillvägabringas i detta hänseende, med mindre än att hvar och en för sig är villig att lägga sin skärf på fosterlandets altare, det vill säga är färdig till: någon uppoffring, hvilken i detta fall för de bemedlade klasserna är ganska ringa, helst.en ekonomisk besparing tillika. derigenom. vinnes. Ett motsatt handlingssätt skulle: hafva: nog mycket tycke af skrymteri. Ty hvad skall väl den mindre bemedlade, hvars tillgång -till bränvinet man. vill inskränka, för att hämma superiets skadliga följder, kunna kalla det annat än skrymteri, om ban. ser att den förmögnare, som -både genom uppfostran och sam: hällsställning bör stå öfver honom i själsstyrka, och genom tillfället att förskafta sig en sundare och mera saftig. mat; äfvensom öl eller vin, är mindre i behof af supens lockande men farliga retningsmedel. Vi tro oss med-så mycket mera skäl kunna vidhållä defna åsigt, som den ieke hos 0ss tillkommit först i anledning af den nu påbörjade agitatiohen mot bränvinet, utan är lika ammal med denna tidnidgs tillvaro och ren vid dess. början utgjorde vår hufvudtanka i frågan om nykterhetensbefordrandes Vi hoppas att det icke skall-anses helt och bållet utan intresse, om vi tillåte oss åberopa ett yttrande, som förekommer redan i JM 7 af Aftonbladet: för år 1831, några dagar efter tidningens begynnelse och vid det tillfälle, då den första gy måttlighetsföreningen här i hufvudstaden stiftades, hvilken sedermera långt för detta. aflidit. Detta yttrande lydde som följer: Nykterheten, denna vackra dygd, äger hos ossen fiende, så mycket fruktansvärdare, som han blifvit vinförlifvad med hela det Svenska lefnadssättet, man kunde nästaiv, tillägga, mnationallynnet; Vi: mena nemligen aptitssupen, hvilken säsom ett caput familie, med hela sitt följe af halfvor, knäppar, sexor, och tankställare, m. m. utgör en mäktigare aristoskratisk slägt, än många bland våra förnämsta familjer på Riddarhuset. Att utrota aptitssupen såsom plägsed skulle således blifva det första vilkoret för allt verkligt hopp om nykterhetens framgäng; men adermedbafver : det sig icke så lätt! Vi hafra åtminstone hört sägas, att en annars ganska stor benögenhet att befordra det goda ändamålet, Hos de fleste strandat mot denna bränning. Efterdömet är dock härutinnan såsom i allt, som rörer öfverflödsvartiklar, det mest verkande. — — Den godastonens har ju en gäng förut gjort underverk, och exemplet skulle troligen i denna goda sak, likasom i många mindre nyttiga fall, ieke sakoa efterföljd.. De sedermera förflutna 22: årens erfarenhet torde icke hafva jäfvat sanningen: af: härciterade framställning, Vår afsigt är icke nu att lemna, en genomförd afbandling om nyttan af aptitssupens och bränvinsbordens afskaftande, utan endast att antuda hyvarföre detta ster evnes utgöra en