skilda bemödanden otvifvelaktigt äfven verka
betydligt godt, och det skulle vara orätt att
ej begagna den lifligare mottaglighet, som nu
tyckes hafva uppstått hos allmänheten, för att
i detta hänseende framhålla och påpeka, hvad
vi först och främst. anse utgöra det vigtigaste
åliggandet för de bildade och förmögnare klas-
serna, för att gifva exempel åt folket. Vi syfta
här icke på de absoluta nykterhetsföreningarna,
ehuru gillande deras berömvärda syftning och
fullt värderande det nit och de tidsuppoffrin-
gar, som många genom sitt arbetande för de-
samma ådagalagt. Dessa föreningar hafva va-
rit obestridligt välgörande, i det de i sin mån
verksamt bidragit att småningom införa en
annan ton och öfvertygelse angående bränvi-
nets inflytande, än den som ännu för några
och 20 år sedan var gällande, och derigenom
åtminstone varit en orsak, att det icke står
ännu sämre till än som nu är fallet, oaktadt
detta är illa nog; men erfarenheten har dock
visat otillräckligheten af försöken till den ab-
soluta nykterhetens införande, och att de stad-
nat inom en jemförelsevis mycket inskränkt
verkningskrets, hvarförutan äfven inom denna,
talrika återfall ägt rum, sedan den första hän-
förelsen upphört.
Hvad vi i dess ställe hafve att påpeka och
föreslå såsom det första nödvändiga, och jem-
väl såsom någonting på en gång vida lättare
att genomföra, än bemödanderna. att åstad-
komma löften om absolut afhållande från
bränvin, är:
att afstå från aptitssupen och bränvinsborden
vid måltiderna.
Det är ju tydligt, att hvarje beslut på
lagstiftningens väg, vare sig att fördyra
bränvinet eller inskränka tillverkningen el-
ler försäljningen deraf, måste grunda sig på
öfvertygelsen derom, att det myckna dagliga
supandet såsom vana är det, som både åstad-
kommer den stora bränvinsåtgången och leder
till fylleriet: att det således egentligen är denna
vana, som arbetar på att förstöra sjelfva fol-
ket till helsa och välfärd, som försvagar de
lefvande familjfäderna och gör det kommande
slägtet klenare och uslare
4 mox daturos
progeniem vitiosiorem,
- och som till en stor del tillbakahåller den ekono-
miska förkofrån hos folket i! allmänhet, hvil-
ken borde utgöra resultatet af ett långvarigt
fredslugn.
- Men för att komma ifrån vanan af det dag-
liga supandet kan icke finnag någon mera di-
rekt utväg, än att börja med att afskaffa ap-
titssupen såsom sed bland de förmögnare klas-
serna; dels derföre, att det är obestiridligt, att
2102 dt RÅNE belopp, och dels emedan
ingenting kunde vara så egnadt att genom
exempel bibringa den stora massan den öf-
vertygelsen, som flertalet bland densamma
ännu icke har, att bränvinet hvarken utgör
någon behböflig eller i allmänhet ens nyttig
ingrediens vid måltiderna eller, befordrar mat-
smällningen; en -sanning, som väl redan är
antagen och bevisad: inom: vetenskapen, men
ännu icke hunnit nedtränga till den lägre folk-
tron och -knappt lärer göra det, förrän aptits-
supen allmänt försvinner inom de bildade klas-
sernas. hushåll.
Den som allvarligt och uppriktigt vill bi-
draga till minskande af bränvinskonsumtionen,
och icke endast för att följa med en vindflögt
för dagen deltager i ropet mot: bränvinet, mäå-
ste derföre eftertänka, att en stor sak för fö-
sterlandet icke kan tillvägabringas i detta hän-
seende, med mindre än att hvar och en för
sig är villig att lägga sin skärf på fosterlan-
dets altare, det vill säga är färdig till: någon
uppoffring, hvilken i detta fall för de bemed-
lade klasserna är ganska ringa, helst.en eko-
nomisk besparing tillika. derigenom. vinnes.
Ett motsatt handlingssätt skulle: hafva: nog
mycket tycke af skrymteri. Ty hvad skall
väl den mindre bemedlade, hvars tillgång -till
bränvinet man. vill inskränka, för att hämma
superiets skadliga följder, kunna kalla det an-
nat än skrymteri, om ban. ser att den förmög-
nare, som -både genom uppfostran och sam:
hällsställning bör stå öfver honom i själsstyrka,
och genom tillfället att förskafta sig en sun-
dare och mera saftig. mat; äfvensom öl eller
vin, är mindre i behof af supens lockande
men farliga retningsmedel.
Vi tro oss med-så mycket mera skäl kunna
vidhållä defna åsigt, som den ieke hos 0ss
tillkommit först i anledning af den nu på-
började agitatiohen mot bränvinet, utan är lika
ammal med denna tidnidgs tillvaro och re-
n vid dess. början utgjorde vår hufvudtanka
i frågan om nykterhetens- befordrandes Vi
hoppas att det icke skall-anses helt och bål-
let utan intresse, om vi tillåte oss åberopa
ett yttrande, som förekommer redan i JM 7 af
Aftonbladet: för år 1831, några dagar efter
tidningens begynnelse och vid det tillfälle, då
den första gy måttlighetsföreningen här i huf-
vudstaden stiftades, hvilken sedermera långt
för detta. aflidit. Detta yttrande lydde som
följer:
Nykterheten, denna vackra dygd, äger hos ossen
fiende, så mycket fruktansvärdare, som han blifvit
vinförlifvad med hela det Svenska lefnadssättet, man
kunde nästaiv, tillägga, mnationallynnet; Vi: mena
nemligen aptitssupen, hvilken säsom ett caput fami-
lie, med hela sitt följe af halfvor, knäppar, sexor,
och tankställare, m. m. utgör en mäktigare aristo-
skratisk slägt, än många bland våra förnämsta fa-
miljer på Riddarhuset. Att utrota aptitssupen såsom
plägsed skulle således blifva det första vilkoret för
allt verkligt hopp om nykterhetens framgäng; men
adermed- bafver : det sig icke så lätt! Vi hafra åt-
minstone hört sägas, att en annars ganska stor be-
nögenhet att befordra det goda ändamålet, Hos de
fleste strandat mot denna bränning. Efterdömet är
dock härutinnan såsom i allt, som rörer öfverflöds-
vartiklar, det mest verkande. — — Den godasto-
nens har ju en gäng förut gjort underverk, och ex-
emplet skulle troligen i denna goda sak, likasom i
många mindre nyttiga fall, ieke sakoa efterföljd..
De sedermera förflutna 22: årens erfarenhet
torde icke hafva jäfvat sanningen: af: här- ci-
terade framställning,
Vår afsigt är icke nu att lemna, en genom-
förd afbandling om nyttan af aptitssupens och
bränvinsbordens afskaftande, utan endast att
antuda hyvarföre detta ster evnes utgöra en