het vittnar om ett däligt tillstånd i det hela. Der Her-läf rans anda är, der är fribeto, och der ej frihet finnes, lig eger man sålunda goda skäl att misstänka, det enlsk aunsn anda på det hela gör sig gällande. Det är ilsk sanning en underlig företeelse, att man nu strider förva kristendomen med samma vspen, hvarmed judendo-al men och hedendomen fordom bekämpade det kristna fö namnet. Dä vi veta, huru tänkesätt och institutioner stå till hvarandra i ett inbördes vexelförhållandelrö och att institutionerna äro en produkt af tänkesättet, sä kunna vi väl fråga: uttrycka vära institutioner enlka kristlig anda, bära de vittne om ett tänkesätt, som är ku ett sannt och lefyande uttryck af den kristna andan? bl Vi tillförbindas i dop och konfirmation genom aflagdajup läften att vara Gud trogna och akta på hans heligalje ord. Erinras man sedermera någonsin af samhälletlat om dessa löften? Nej, samhället försvärar och görlal det till och med i vissa delar omöjligt att hålla dem, ja t. ex. vid framträdande inför domstolarne, vid tjen-de sters emottaginde o. s. v. Alldeles oberoende aflal dessa löften, föres man fram att aflögga ed, tvert-sä emot Guds ord och befallning. Eden är samhälletsar t:l:flykt, der ej Kristi kärlek berrskar, der den gu-lni domlighet till hvilken man vädjar är blott enld hämnpande Nemesis och der icke kärlek, endast fruk-lde tin beberrskar menniskornas hjertan. I hvarje kristligt samhälle borde den principen vara fallt införlifvad med tänkesättet att gifva kejsarea hvad kejsaren el tillbörer. Våra lagar, t. ex. Bevillningsförordningen, fa förutsätta i detta hänseende-en allmän bedräglighet. er Betrakta vi äter vår kyrkas institutioner och dess organer, så kallas dessa visserligen andliga, men ärolyc de verkligen så, äro de sannt kristliga, enliga medlaf Guds ord och med den apostoliska kyrkans föredöme ? vi Ord präket! om prestsäcken är allmänt bekant ochlu anderhälles af institutionerna; befordringssätt, aflö-fr niogssätt, processerna om kyrkans embeter, det-oftalm spända och till och med findtliga förhållandet mellan sc församling och lärare — allt detta vittnar icke omfö sann kristlig anda. Talaren öfvergick derefter tilllse andra länder, der religionsfriheten finnes, för att tillse, m om förhållandena uti de nämnda hänseenden äro bättre 1ä eller sämre än hos. Han visade huru i England, derde religionsfriheten redan är gammal,densamma burit och o1 ännu bär de rikaste frukter, i kristlig anda. Dessa visa sig icke blott uti de talrika sällskaperna för kristliga ändamål, utan i hela det sociala lifvet. Det bästa beviset är en uppgift af statsrädet Reuterdahl i Tidskrift för svenska kyrkan, att i England finnas 2500 dissenterförsamlingar, hvilket bevisar någonting, då man vet att de mäste kontribuera till statskyrkan -: och dessutom underhålla egna kyrkor och lärare. Hanl; vidrörde derefter det friska religiösa lif, som råder i Skottland, hvars tria kyrka, som med stora timliga luppoftringar skiljt sig från statskyrkan, erbjuder en för hela kristenheten upplysande syn. Man invänder, att dessa länder äro rika emot vårt; men för 1601h är sedan!, då England; vann religiös och borgligli frihet, stod England ej högre i välmäga än Sverige nu. I(Se Macauleys förträffliga Englands Historia). Spanien l deremot var för 300 är sedan Europas rikaste och mest T välmående land; men borgerligt och isynnerhet religiöst d I förtryck har sedermera lätit det landet falla i vanhäfdlh loch fattigdom. Dä Nordamerika gjorde sin frihets-z l förklaring var ställningen högst sorglig i religiöst, hänseende. Nu har detta i betydlig män förändrat, sig och mänga exempel skulle kunna anföras, blandl, lannat det, att 1808 inrättades det första teologiska! seminarium, och nu finnas ej mindre än 40 anstalter för prestbildning. Återvändande till svenska förhällanden, upptog talaren invändningen, att genom religionsfriheten läseri och separatism skulle utbreda sig; genom religionsfriheten skulle kyrkans prester kunna b veka långt kraftiga e; väpnade som de nu äro med biträden af länsmän och fiskaler, stå de i en falskl49 position och kunna ej på vilsefarande uträtta hvad eljest vore möjligt. Man talar äfven om farorna af Ikat licismen; men denna borde minst fruktas i ett lland, der ett så fanatiskt hat mot densamma råder. Talaren fästade uppmärksamheten derpå, att religions-, rihetens vänner här endast fordrat. den af konupglt lOscar gifna norska dissenterlagen; man behöfde ejlj Tbefara, att sektväsendet derigenom skulle mycket ut-l, lveckla sig; ty då statskyrkan i alla fsll skalle egal, bestånd och bibehälla alla sina inkomster, skulle förl; Åseparatistkyrkor erfordras stora ekonomiska uppoffrin-, Igar, till hvilka, med den ringa religiösa värma soml, lär i allmär het här rådande, visst icke mänga skullel, lvara redobogna. t Kyrkoherden Ekdahl ansåg utvexling af äsigter mel Ii llan lärare och åhörare ytterst nödvändig. Predikanl; vore ofta gagnlös, om man ej kände ähörarnes sär , skilda behof. Konventiklar böra finnas, men prestenl, ,Ibör ha kännedo derom. I Norrland hade många lj; iliknöjda prester just genom dessa blifvit väckta tilll, I kristligt nit. Genom utvexling af de olika religiösa l, läsig erna kunna de skarpa kanterna bortnötas ochlj skiljaktigheterna förmedlas. För den kristliga statens! tlskull önskade talaren såsom begränsning för de olika Ireligionsäsigternas frihet: Guds och den allmänna ! lagens bud,. i Pastor Sparrman anmärkte mot kyrkoh. Ekdabls sista änmärkning, att begränsningen af den allmänna lagens sedlighetsbud vore fullt tillräcklig, då man i Jalla fall icke kan på yttre sätt tillförbinda en menfniska att hälla ochuppfylla Guds bud. Prosten Dillner ville, oaktadt vän af den religiösa tl friheten; fäste uppmärksamheten på den fara för de Isvaga, scm derur kunde uppkomma. En Voltaire iIkunde t. ex. uppstä. För kyrkans egen skull vore tl emellertid friheten nödvändig. Pastor Åkerlund. Det är i den uppkastade satsen fräga om vädorna för samhället. Men hvad för slags lsambälle menas här? — hedniskt eller kristet, samsednare är ätminstone till namnet kristligt; för att il, verkligheten motsvara detta namn skulle dess funda-l, ment vara Kristus och hans evangelium. Om nu rä lt gon förmenar att så är, kam han lätt hysa betänkligheter huruvida ej frihet för olika religiösa äsigter!; kan blifva vädlig tör samhället. Talaren hade frånl, cenna synpunkt hört ätskilliga betänkligheter yttras, l; t. ex.: kan ej den klenod vi sälunda ega i en krist-1) lig samhällsbyggnad härigenom löpa fara? Skall licke staten härigenom åsamka sig uppoffringar och :lembetsmyndigbeterna belstas med en mängd nya be-, styr och göromäl? Skall icke presterskapet genoml, konfessionsstridigheter dragas frän sitt egentliga syf-l, ; temål? . Skall icke mänget bjerta2, som redan funnit frid, rubbas? Talaren framställde ej för egen del dessa frågor, men bad de närvarande taga dem i öfvervägande. D:r Bergman. Man bör icke upprifva alla bryggor mellan de troende och de tviflande, hvilket tvänget) ilgör. Hvad frägan om kristligt samhälle angär, så Ifioner man i Amerika sä mänga l3gar i kristlig anda, , latt de vittna om kristligt sambälle. När meningarae äÄ uttala sig fritt, då kunna stål och flinta mötas ; sjsanningen ligger icke hos nägondera, men den fram springer såsom en eldgnista genom konflikten mel, Ilan bäda. ; Kapten Berger kunde at egen erfarenhet intyga, -l att religionsfriheten i England haft och har de mest s I välgörande verkningar. Der finnas, det är sannt, mänga sektet, men de sammanfalla uti och förenas rIgenom en stor sekt, nemligen de Nazareners sekt, ; de kristnes parti. Guds ord fär der fritt predikas, och det predikas också i fängelser och lasaretter, i gruf-lvornas djup, på gator och gränder, i vagnar, på tak, öfverallt. Talaren erinrade sig den första gatuprelikant han hade hört i Eondon; det var i en aflägIsen trakt af verldsstaden, bebodd af arbetsfolk ; han ilsäg en säsom arbetare klädd person tala från en hö -Jvagna öfver ämnet: Kristus dog för oss, då vi ännu slvoro hans fiender., Hans tal var rikt på uppbyggelse. slEn stor hop var samlad kring honom. Intet hån, slivtet ätlöje, intet oljud förspordes, uppmärksamheelten var allmän. Efter slutet af sitt tal utdelade han tl små tryckta skrifter; talaren uppfångade äfven ett af dessa kringströdda blad: och läsie derpä nägra beI traktelser med öfverskrift: n,vill en menniska dö för ; lain fiende?, I Enaoland är ordet fritt och föliderna