kande för religiositet och sedlighet; ei särskild nytta
göra de dermed att de egga- statskyrkan till större
uppmärksamhet på sig sjelf. Huru förmänligt och
lutvecklande har icke denna rörelse inverkat på norr-
Jländska presterna! Derom har sjelfva detta möte
lemnat nya bevis. Man har icbillat sig att konven-
tikeln kunde innebära någonting politiskt farligt; men
Idet som är gudomligt sannt är ej politiskt farligt; de
bäste kristne ärd de mest laglydige. Den fria kyr-
kan i Skottland, som i sjelfva verket är utgången ur
konventikeln, inaebär inga faror för staten. Man har
talat om nödvändigheten af kontroller, men äro icke
vär allmänna svenska lag och allmänra äklagaremak-
ten tillräckliga; liksom man insett att för tryckfrihe-
ten och talfriheteh inga hinder i förväg böra läggas,
så mä man läta den fria andligä associationsrätten
äfven bli sitt eget korrektiv.
I anseende på lekmäns uppträdande såsom lärare
ville han endast erinra om det svar, som en af de
enfaldiga bönderna i Orsa nyligen gat, vid den an-
ställda visitationen, på frägan om skillnaden mellan
det offentliga och enskilda presterskapet: när det
oftentliga presterskapet talar såsom sig bör, dä tiger
det enskilda,.
Prosten Ösilund klagade åter deröfver, att pre-
sterna ha för mänga göromäl, för att kunha befatta
sig med den omnämnda kontrollen.- Han tog för gif.
vet, att om konventikelplakatet icke funnits, skulle
kyrkan redan varit splittrad. Han trodde slutligen,
att då allting har sin plats, det icke ginge an attin-
blanda andliga ämnen i sällskapslifvet. Religionsfri-
heten skulle hos oss ästadkomma stora kostnader,
hvilket i ett fattigt land alltid bör tagas i betrak-
tande. s
Kyrkoherden Ahrling bryr sig föga derom, huru de
civiliserade länderna se på oss, då han vet, att fräl-
sarens ögon hvila på oss och ej lemna oss ur sigte.
Hojfpredikanten Nordlend talade för konventikelpla-
katets afskaffande, men önskade kontroller för ren-
het i läran och met oo:dningar.
Kyrkoh. Hamnar uttslade sin tillfredsställelse att
nästan ingen röst höjt sig till ett direkt förordande
af konventikelplakatets bibehällande, och att den en-
da, som sade sig älska detsamma, ville ha det af
skaftadt. Talaren förordade de bestämmelser, som
funnes i det nya kyrkolagförslaget, och som blott
innehälla följande : presten skall befordra den huslige
andakten; inträffade vid enskilda sammankomster för
andaktsöfning oordningar, anmäle pastordesammu för
konsistorium, som eger att desamma, om det: skäligt
finner, hos justitiekansleren till beifran a mäla. Har
anhöll om proposition derpä, att mötet önskar kon-
ventikelplakatets afskaffande och i stället önskar an-
taga de bestämmelser som finnas i nya kyrkolagför-
slaget.
Mag. Roos önskade, att någon hade velat, i stället
för att tala om möjliga missbruk, försöka att veder-
lägga hvad lektor Elmblad af skriften bevisat. Det
gär en bäfvan genom hela det yngre presterskapet,
att de äldre och högt uppsatta hysa en hemlig ön
skan att alltför mycket likna det romersk-katolska
presterskapet; talaren hade här hört nägra yttranden,
som hos honom äter uppkallat denna bäfvan; detha-
de yttrats att en prest kan buppväcka, förnya, om-
vända, och! nägon hade sagt, att-presterna skulle
oestämma hvilka böcker finge i sammankomsterne
läsas; ett dylikt omyndighetstiliständ för församlingen
vore nägonting äkta papistiskt:
På slutligen at ordföranden framställd proposition:
anser mötet att konventikelplakatet bör upphäfvas?
svarades ett enhälligt ja, med undantag af 2
eller 3 nej.
Vid derefter framställd fråga om hvad som borde
komma i stället, uppställdes såsom alternativer kyrko-
berden Hammars och komminister Beckmans förslag,
dä det förra antogs med 56 röster mot 46.
Fredagen den 17 Juni.
Efter afslutande af diskussionen ötver bränvinsför-
derfvet, till hvilken, såsom ett mera fristående ämne,
vi sednare skola återkomma, dä utrymmet i dag ej
medgifver det, företogos till behandling öfverlägg-
noingspunkterra 7—10, som röra kristendomsundervis-
ningen för barn.
Flera talare uttryckte sina bekymmer öfver det
bristfälliga härutinnan och sin önskan att presterna
mera allmänt och i större utsträckning mätte inverka
på densamma. Kyrkoh. Hammar kan ej fatta, huru
den presten älagda pligten att ge religionsundervis-
ning i folkskolan skall kunna, vid siden af de mänga
vigtiga åligganden han L.r, kunna uppfyllas. Kate-
ketisering är en särskild gäfva, som ej nödvärdigt är
förenad med presterligt sinne och god predikogäfva.
Prosten Dillner talade om den myckna utanläsningen,
som i sin gnolande, tanklösa melodi profanerar det
heliga och gör ordet för sä mänvga blott till en klin-
gande bjällra. Komm. Kellman beklagade ocksä den
tidiga minnesläsningen. Sjelfva den religiösa läro-
boken är också alldeles olämplig. Beklagligt är att
föräldrarne i allmänhet mäta måttet af sina barns
erhällna kunskap endast efter alnmätt; de tänka icke
på om de veta och känna någonting, utan värdera
framstegen efter antalet af de blad i boken, som de
kunnat lära sig att upprabbla. Den religiösa lärobok,
som bör sättas i barnets hand, bör icke vara abstrakt
och resonnerande, utan i form af berättelser; den kan
i alla fall meddela det hufvudsakliga af dogmerna.
Ordföranden afslutade derefter mötet med ett hjert-
ligt tal till ledamöterna, i det han med rörelse tac-
kade dem för det förtroende de visat honom och för
de mänga lärorika och herrliga ord som här blifvit
uttalade, de djupa undervisningar, som blifvit med-
delade och hvilka han hoppades skulle bära god frukt.
Han läste slutligen välsignelsen öfver dem, deras äter-
vändande till sina hem och öfver deras framtida verk
samhet.
Öfverhofpred. Nordenson hembar dr Nordlander mö-
tets tacksägelse för det upplysta nit, den visdom och
erfarenhet, hvarmed han ledt mötets förhandlingar.
Prosten Berg uttalade derefter mötets tacksamhet
för vice ordföranden, öfverhofpredikanten Nordenson,
samt Stockholms prestsällskap, som föranledt och be-
redt mötet, hvarefter ordföranden tackade mötets se-
kreterare, mag. Lundbergson, samt hans bitreden.
Derefter afslutades mötet med en predikan, hällen
i Storkyrkan af mag. Lundbergson, med ingängs-
spräk: Simon Jona, älskar du mig mer än dessa?
Joh. 21 kap.
Etter gudstjenstens slut samlades sällskapets leda-
möter på en afskeds-aftonvard i Trädgärdsföreningens
norra paviljong. e
MUSIK.