Ikristna; den bör, så vidt sig göra låter, söka att till hvarje ansvarsfullare befattning finna män med kristligt sinne; men detta kristliga sinne kan ej kontrol leras genom en ålagd nattvardsgåog. Talaren trodde ätven att det enskilda skriftermälet borde återinföras, men icke i katolsk anda, sä att presten blir en absolut domare öfver den enskildes samvete, utan endast efter insigt och förmäga varna och gitva ett räd i afseende på nattvardsbegåendet. Pastor Pettersson instämde med hrr Sparrman och Beckmar. Förskräcklig. missbruk bedrifvas. Det har blifvit en allmänt gängse föreställnivg att man en gäng om äret gär att afskrifva sina synder, för att börja på ny räkning. Den kristlig helighet och ödmjukhet, som skall vara en kristens dagliga prydnad, betraktar man såsom en högtidsdrägt, som endast behöfver tagas vid vissa tillfällen. Talaren ville förötrigt hälla på samvetsfriheten, så det ej skulle vara presten öfverlätet att bedöma den enskildes vär dighet eller ovärdigbet. Lekt. Elmblad. Nattvardspäbuden stå i strid mot kyrkans konstitutionen och emot den heliga skrift och borde säledes icke kunna ur någon synpunkt försvaras. Man finner äfven af skriften, att ingen af Herrans uppenbara fiender lemnades tillträde till nattvarden; en grundsats som äfven är uttalad i kyrkolagen. Det är visserligen blott en som kan ransaka bjertan, men de finnas dock, om hvilka det är så uppenbart, hvars andas barn de äro, att man deröfver ej behöfver tveka, uppenbart lastfulle, drinkare, lögnare, otuktige; skulle man räkna bort alla dessa från antalet af dem som här kommunicera, skulle det äterstående antalet icke blifva sä stort, det skulle märkligt hopkrympa. Prosten Palmgren uttalade sin fruktan för det missbag och de mänga obevagligheter presten:skulle röna om han förfore så med uppenbara syndare. Det är sannt att mången gär till nattvarden för att få tjenst eller få ut sin pension o. s. v., men talaren visste ej, om det vore rädligt att bortt-ga detta; eljest skulle de kanske aldrig komma och hörsarama kallelsen, och Guds ord kan för sädana alltid bringa någonting till lystring och väckelse. Pastor Sparrman gjorde uppmärksam derpöä, att den hel. skrift äfven häri vore den enda säkra grund, hvarpä vi hade att bygga. Tvertemot det nuvarande stadgandet, att nattvarden skulle utdelas, ej blott i kyrkan, utan när och huru ofta som helst och med buru få som helst, när de kräfde det; Guds tempel är der, hvarest en rätt kristen vandrar sin väg fram. Han önskade i detta hänseende en ätergäng till den första kristna församlingens bruk. Mag. Lundbergson önskade att någon törfattare ville rätt grundligt söka utreda den fräga, som här varit ä bane, samt att diskussionen ej måtte, för försvarande af enskilda yttranden, få en alltför stor vidlyftighet. D:r Bergman. Ett bestämdt hinder mot att admittera uppenbart lastfulla personer till nattvarden ligger deri att absolutionen måste föregå. Kyrkoh. Hammar satte sig mot den af pastor Sparrman uttalade äsigten om nyttan af smärre kommunioner på obestämda tider och ställen; sädana vore både obibliska, ohistoriska och olutherska. Det är ett missförständ om man tror, att presten ej har större makt än att utestänga de uppenbart lastfulla, han kunde äfven göra det med de otrogna, dem som uppenbart tillkännagifva, att de ej tro på Christum, om de ock i sin yttre vandel äro otadliga. Det finnes så många, som uppriktigt säga: jag ginge ej till nattvarden, om jag sluppe, men jag mäste för den eller den yttre orsakens skull; dem mäste presten vänligt och enständigt afråda från nattvardens begående. Sedan prof. Beckman instämt i detta yttrande af slutade ordföranden diskussionen) med nägra varma ord om det förfärliga deri att med tväng drifva nägon till det, som endast bör härröra af den heligaste kärlek och eljest drager med sig fördömelse. Man företog derefter närmare middagstiden till behandling den 11l:te af öfverläggningspunkterna, rörande ätgärder mot bränvinsförderfvet. Häröfver börjades en särdeles liflig och intressant diskussion, som fortsättes i eftermiddag. Alla talare, som hittills yttrat sig, ha förordat kraftiga mått och steg mot let onda och uttalat sin glädje öfver den opinion, om nu i denna fräga är rådande inom landet. — Vi sterkomma sednare till denna diskussion i dess helnet.