Ikristna; den bör, så vidt sig göra låter, söka att till
hvarje ansvarsfullare befattning finna män med krist-
ligt sinne; men detta kristliga sinne kan ej kontrol
leras genom en ålagd nattvardsgåog. Talaren trodde
ätven att det enskilda skriftermälet borde återinföras,
men icke i katolsk anda, sä att presten blir en absolut
domare öfver den enskildes samvete, utan endast ef-
ter insigt och förmäga varna och gitva ett räd i af-
seende på nattvardsbegåendet.
Pastor Pettersson instämde med hrr Sparrman och
Beckmar. Förskräcklig. missbruk bedrifvas. Det
har blifvit en allmänt gängse föreställnivg att man
en gäng om äret gär att afskrifva sina synder, för
att börja på ny räkning. Den kristlig helighet och
ödmjukhet, som skall vara en kristens dagliga pryd-
nad, betraktar man såsom en högtidsdrägt, som en-
dast behöfver tagas vid vissa tillfällen. Talaren ville
förötrigt hälla på samvetsfriheten, så det ej skulle
vara presten öfverlätet att bedöma den enskildes vär
dighet eller ovärdigbet.
Lekt. Elmblad. Nattvardspäbuden stå i strid mot kyr-
kans konstitutionen och emot den heliga skrift och
borde säledes icke kunna ur någon synpunkt försva-
ras. Man finner äfven af skriften, att ingen af Her-
rans uppenbara fiender lemnades tillträde till natt-
varden; en grundsats som äfven är uttalad i kyrko-
lagen. Det är visserligen blott en som kan ransaka
bjertan, men de finnas dock, om hvilka det är så
uppenbart, hvars andas barn de äro, att man deröf-
ver ej behöfver tveka, uppenbart lastfulle, drinkare,
lögnare, otuktige; skulle man räkna bort alla dessa
från antalet af dem som här kommunicera, skulle
det äterstående antalet icke blifva sä stort, det skulle
märkligt hopkrympa.
Prosten Palmgren uttalade sin fruktan för det miss-
bag och de mänga obevagligheter presten:skulle röna
om han förfore så med uppenbara syndare. Det är
sannt att mången gär till nattvarden för att få tjenst
eller få ut sin pension o. s. v., men talaren visste ej,
om det vore rädligt att bortt-ga detta; eljest skulle
de kanske aldrig komma och hörsarama kallelsen,
och Guds ord kan för sädana alltid bringa någonting
till lystring och väckelse.
Pastor Sparrman gjorde uppmärksam derpöä, att den
hel. skrift äfven häri vore den enda säkra grund,
hvarpä vi hade att bygga. Tvertemot det nuvarande
stadgandet, att nattvarden skulle utdelas, ej blott i
kyrkan, utan när och huru ofta som helst och med
buru få som helst, när de kräfde det; Guds tempel
är der, hvarest en rätt kristen vandrar sin väg fram.
Han önskade i detta hänseende en ätergäng till den
första kristna församlingens bruk.
Mag. Lundbergson önskade att någon törfattare ville
rätt grundligt söka utreda den fräga, som här varit
ä bane, samt att diskussionen ej måtte, för försva-
rande af enskilda yttranden, få en alltför stor vidlyf-
tighet.
D:r Bergman. Ett bestämdt hinder mot att admit-
tera uppenbart lastfulla personer till nattvarden lig-
ger deri att absolutionen måste föregå.
Kyrkoh. Hammar satte sig mot den af pastor Sparr-
man uttalade äsigten om nyttan af smärre kommu-
nioner på obestämda tider och ställen; sädana vore
både obibliska, ohistoriska och olutherska. Det är
ett missförständ om man tror, att presten ej har större
makt än att utestänga de uppenbart lastfulla, han
kunde äfven göra det med de otrogna, dem som up-
penbart tillkännagifva, att de ej tro på Christum,
om de ock i sin yttre vandel äro otadliga. Det
finnes så många, som uppriktigt säga: jag ginge ej
till nattvarden, om jag sluppe, men jag mäste för
den eller den yttre orsakens skull; dem mäste pre-
sten vänligt och enständigt afråda från nattvardens
begående.
Sedan prof. Beckman instämt i detta yttrande af
slutade ordföranden diskussionen) med nägra varma
ord om det förfärliga deri att med tväng drifva nä-
gon till det, som endast bör härröra af den heliga-
ste kärlek och eljest drager med sig fördömelse.
Man företog derefter närmare middagstiden till be-
handling den 11l:te af öfverläggningspunkterna, rö-
rande ätgärder mot bränvinsförderfvet. Häröfver bör-
jades en särdeles liflig och intressant diskussion, som
fortsättes i eftermiddag. Alla talare, som hittills
yttrat sig, ha förordat kraftiga mått och steg mot
let onda och uttalat sin glädje öfver den opinion,
om nu i denna fräga är rådande inom landet. — Vi
sterkomma sednare till denna diskussion i dess hel-
net.