Polisundersökningen tngående den mot Christin
Löfgren, of vesktmästaren vid Maria försörj
ningshus An kersson, föröfvade misshandling.
Dä denna 4fldragelse väckt mycket uppseende och
gifrit väserstliga upplysningar angående tillståndet in
om hutfvadstadens fattiginrättningar, ha vi ansett os:
böra utförligt redogöra för hvad som förekom vid de
polisförhör, hvilket sistlidne lördags e. m. uti 3:nt
timmars tid hölls på Maria försörjningshus. Hr t. f
jpolismästaren Ekströmer ledde undersökningen och v.
ihäradsböfdingen Djurberg förde protokollet. Närva-
mande: poliskommissarien Johnsson, samt de bäde
verkställande direktörerne bryggaren Wertmäller och
boktryckaren Berg. Förhöret hölls i sjuksalen å ne.
dra botten och började med de i denna sal sänglig.
;gande sjuka försörjningsbjonen. Tilltalade Anders
sOoD, hvilken ännu är i utöfning af sin tjenstebefattning
:8tod värdslöst lutande mot väggen på motsatt sida än
.der vittnena hade sin sängplatser. Det anmärktes at!
-Andersson strängt fixerade vittnena, hvilka hördes utan
.ed och i nästan hvarje ord yttrade: den goda, den
ibeskedliga herr vaktmästaren. Emellertid uppma-
inade t. f. polismästaren, såväl innan förhöret började
:som flere gånger under ransakningen, vittnena att icke
af fruktan för hat och deraf följande misshandling
JA Anderssons sida dölja nägot.
Maria Sophia Jansson, 60 är gammal, är blind och
Ihar i 6 ärs tid varit intagen ä försörjningshuset.
Hon hade vid ifrägavarande tilldragelse omkring kl.
12 på natten vaknat upp, och hört buller i förstugan
:samt förnuremit genom Christine Löfgrens högljudda
:tal att poliskonstaplar forslat henne hem. Löfgren
Ihade derefter häftigt bultat på vaktmästarens dörr
och begärt få sina lakan. Slutligen hade vaktmä-
:staren utkommit i förstugan, och yttrat: kära lilla
Christine var beskedlig och gå upp och lägg dig.
På fräga om vittnet hört att vaktmästaren derefter
tilldelat Löfgren 2:ne örfilar, svarade hon nej, eburu
ihon gjordes uppmärksam derpä att Andersson sjelf
erkänt att han i nedre förstugan tilldelat Löfgren
2:ne örfilar, så att hon ramlat omkull, äfvensom det
otroliga uti att vittnet skulle ha hört hvad vaktmä-
:staren yttrade, men icke slagens utdelande. . Löfgren,
fortfor vittnet, hade derefter gätt upp till sitt ofvan-
för den sal hvari nu förhöret hölls belägna rum, och
ehuru alltid det minsta buller derifrån höres ned uti
den nedre salen, hade Löfgren uppkommen i sitt
rum icke fört något oväsende som kunnat gifva vakt-
mästaren anledning att springa upp i rummen och
så grymt misshandla Löfgren. Nägon prygling hade
Jansson icke hört, ej heller hört nägra nödrop.
Cathrina Boström intygade enahanda, och påstod
sig icke hört att vaktmästaren hvarken i förstugan
eller i den öfra salen slagit Löfgren. Väl hade hon,
som på gängen igenkänt vaktmästaren, hört att han
någon stund efter det Löfgren uppgätt till sitt rum,
häftigt sprungit trapporna uppföre. Ehuru annars hvarje
oväsende plägar höras ned frän den öfre salen, hade
hon icke bört ringaste buller, förr än Löfgren för-
des ned i bagarstugan.
Brita Sophia Hellberg afgaf äfven enahanda berät-
telse som Jansson, Hr vaktmästaren hade så be
skedligt bedt Löfgren gå upp, och hr vaktmästaren
hade icke rört henne, ehuru såsom vittnet yttrade
sig Löfgren ofta retat och förargat hr vaktmästaren,
med att kalla honom en hästskojare, som kokar soppa
på benknotor efter slagtade utsvultna hästkreatur.
Gustafva Österberg började sitt vittnesmål med den
förklaring att hon hör mycket illa, men hennes vittnes-
mäl äfvensom svaren på nu framställda frågor vittna-
de om att hon har en temligen god hörsel. Öster-
berg, som legat i sin säng uti den igenlästa salen,
hade emellertid, trots sin dåliga hörsel, från förstu-
stugan hört vaktmästaren yttra till Löfgren var be-
skedlig Christine och gå upp på -ditt rum. Löfgren
skulle ha yttrat till vaktmästaren nu är du mogen,
och han derpå svarat jag är lugn. Vaktmästaren
hade icke slagit Löfgren, men förra vaktmästaren
Molin nyttjade, säsom vittnet uttryckte sig, men-
dast knytnäfvarne han och honom förargade Löf-
gren äfven.
, Anna Christina Wesström hade hört Löfgren bullra,
men icke hör! att vaktmästaren slagit henne. Hr
vaktmästarn är så god och beskedlig.
Maria Christina Pihl, hade blifvit utskrifven, men
genom vaktmästarens godhet fättha nattherberge uti
bagarestugan. Uti detta kyffe voro trenne enmanssän-
gar placerade, och lika många personer voro derstä-
des den natten uppträdet egderum inlogerade. Kl. 1
på natten hade det häftigt bultats ä dörren och Pibl öpp-
nat densamma dä Löfgren blifvit inföst uti rummet,
men genast af mattlöshet neddingnat ä golfvet. Någon
sängplats fanns icke för Löfgren, och hade hon le-
gat på bara golfvet. Löfgren hade dervid yttrat:
Nu har jag fått nog! kl. 3 är det slut med mitt
lif, Bagge som forslat Löfgren ned till bagarestu-
gan hade bevakat henne hela natten, men vaktmästa-
ren icke synts tills Sedan Löfgren legat några tim-