all af präktiga träd: det var Santa-Clara och
och San-Jose.
Knappt anländ till San-Jos6, var min för-
sta omsorg att skaffa mig kunskap om den
jagt som jag gick att företaga och hvarom
jag icke hade den ringaste föreställning. Jag
hörde till min stora förvåning att Mexika-
nerne angripa björnarne med lazon, liksom de
fånga hjorten och tjuren. Ridande på starka
bästar, ila dessa oförfärade jägare i djurets
spår, och kasta, så snart de kommit i pas-
sande ställning till björnen, sin lazo, hvars
ena ända är säkert fästad vid sadelknappen,
kring dennes hals; derpå hålla de tvärt inne.
Björnen, häftigt tryckt af läderremmarne, an-
sättes af en häftig hicka och dör inom kort
af våldsamma konvulsioner. Understundom
emellertid, fattar han ett af de tåg som hålla
på att strypa honom, och så utomordentlig
är hans kraft att han sålunda kan draga häst
och ryttare till sig, derpå krossa dem mellan
sina förfärliga ramar och krama dem ända
tills de blifvit förvandlade till en oigenkän-
lig massa. a EIN
Jagten med bössa är mindre farlig; också
tvekade jag icke att gifva den företräde, Vid
denna jagt måste man döda en råbock, der-
på klättra upp i ett träd, så starkt att det kan
bära jägaren och så svagt att björnen icke
vågar uppklättra deri. Ifrån detta luftiga ut-
kik afskjuter man, då manser björnen nal-
kas, sin bössa, utan. att ha den minsta fara
att frukta. Se der åtminstone hvad man sade
mig, och hvad jag var nog godtrogen för att
antaga. För att vara beredd på allt, hade jag
uppgjort att så snart jag dödat till den första
hälften af mina-sex hundra plaster, skulle jag
begifva mig till ränchon, vidtala egaren att för-
skaffa wig två oxar och en kärra som skulle
föra till- San-Francisco offret för min skick-
lighet.