all af präktiga träd: det var Santa-Clara och och San-Jose. Knappt anländ till San-Jos6, var min första omsorg att skaffa mig kunskap om den jagt som jag gick att företaga och hvarom jag icke hade den ringaste föreställning. Jag hörde till min stora förvåning att Mexikanerne angripa björnarne med lazon, liksom de fånga hjorten och tjuren. Ridande på starka bästar, ila dessa oförfärade jägare i djurets spår, och kasta, så snart de kommit i passande ställning till björnen, sin lazo, hvars ena ända är säkert fästad vid sadelknappen, kring dennes hals; derpå hålla de tvärt inne. Björnen, häftigt tryckt af läderremmarne, ansättes af en häftig hicka och dör inom kort af våldsamma konvulsioner. Understundom emellertid, fattar han ett af de tåg som hålla på att strypa honom, och så utomordentlig är hans kraft att han sålunda kan draga häst och ryttare till sig, derpå krossa dem mellan sina förfärliga ramar och krama dem ända tills de blifvit förvandlade till en oigenkänlig massa. a EIN Jagten med bössa är mindre farlig; också tvekade jag icke att gifva den företräde, Vid denna jagt måste man döda en råbock, derpå klättra upp i ett träd, så starkt att det kan bära jägaren och så svagt att björnen icke vågar uppklättra deri. Ifrån detta luftiga utkik afskjuter man, då manser björnen nalkas, sin bössa, utan. att ha den minsta fara att frukta. Se der åtminstone hvad man sade mig, och hvad jag var nog godtrogen för att antaga. För att vara beredd på allt, hade jag uppgjort att så snart jag dödat till den första hälften af mina-sex hundra plaster, skulle jag begifva mig till ränchon, vidtala egaren att förskaffa wig två oxar och en kärra som skulle föra tillSan-Francisco offret för min skicklighet.