H:r SILJESTRÖMS FÖREDRAG VID PEDAGOGISKA FÖRENINGENS ÅRSMÖTE Db: 1 JUNI 2 Vv: Jemför man lufttillgängen i skolorna med hva förut anförts rörande ätskilliga andra lokaler, så tord behofvet at en högst ymnig luftvexling lätt inses Frögas nu äter efter luftvexlingsmedlen, så finne man 1) föhsterlufterna, men dessa om vintren vä tillslutna med dubbla fönster, 2) vanliga kakelugnar men dessa försedda med väl tillslutande spjäll, 3) strödda fall, dels jernkakelugnar, hvaraf man funni bruket fördelaktigt, dels dragluckor anbragta i fön gter och pä kakelugn; men alla ganska litet verk famrhå — ingenstådes högot ordentligt ventilations pystem; Resiltatet är att luften i nästan alla skol okaler utan undantag är af verkligen afskyvärd be skaffenhet; det är endast graden af osundhetoch otref nad, som varierar. En ytterlig fuktighet bör till re geln, icke till undantagen. : Det bör härvid ej heller förbises, att — hvad män gen mäbhända icke väntade — oansedt den qvalmige atmosfer, som räder i skolsalarna, dessa icke desto mindre rätt ofta äro, åtminstone lokalt, mycket, ja ytterligt kalla, i följd af golfdrag m. m.; och jag känner föräldrar, som tagit sina barn ur skolan aj ingen annan anledning än att de ansett dem, på de platser som blifvit dem anvisade, alltför mycket utSätta för förkylning. Hvad utväg äterstår nu för den olycklige läraren och lärjungen, som är innestängd uti en sådan atmosfer? Det äterstär ingenting annat än, såsom Kellgren uttrycker sig, dörrens utväg. Möjligheten att vistas uti sä beskaffade rum beror på möjligheten att komma derifrån, Ingen bör undra det ringaste, om lärjungarne rätt ofta, och oftare än för skolarbetet är nyttigt, finna sig befogade att be om lof att gå ut. Men om nägon nu väljer denna utväg, hvad finher han utanför dörren? Några få af hufvudstadens skolor hafva lekplatser, ehuru äfven dessa i ett eller annat afseende ej rätt motsvarande sitt ändamål; men de aldra flesta bafva ingen annan lekplats än ett helt vanligt, trångt och stenlagdt gärdsrum, och i en eller annan (t. ex. Clara flickskola) kan man ej säga, att ens något gärdsrum finnes. Då återstär gatan. Den som känner gårdarnas och gatornas beskaffenhet i hufvudstaden, med atseende på snygghet och renlighet, torde medgifva, att, ätminstone sommartiden, intetdera stället är någon plats för vinnande af frisk luft. Änvnu mindre kan någon kroppsrörelse komma i fråga, dels till följd af bristande utrymme, dels till följd af stenläggningen — med undantag at den gymnastik, som erfordras för att stå och gå på de kantiga stenarna. Om höst och vinter, då smuts och snö hindrar, är allraminst att tänka derpå; och skulle nägon lärjunge i alla fall trotsa alla hinder, för att ändock komma ut något ögonblick ur skolsalen, sä blir följden endast att han vid återkomsten dit medför en ökad portion fukt och orenlighet. De flesta föredraga helt naturligen att stanna qvar, i.synnerhet dä vädret är fult, d. v. s. just de dagar, då luften i skolrummet är som allravärst och dä det företrädesvis vore at pytta både för barnen att komma ut och för skolsalen attpå nägon liten stund utrymmas. Således kan man antaga, att de, öfverhufvud taget, verkligen äro under skoltimmarna utan atbrott närvarande uti skolrummet, insupande dess dam ch ohelsosamma lutt. Detta allt utgör likväl blott en del af de menliga inflytelser, för hvilka barnet är utsatt i skolan. Ett annat, knappt mindre förderfligt förhållande visar sig vid betraktande af dessa pinomedel, som. heta skolbänkar. Jag vet icke när dessa slags möbler först infördes till bruk i skolorna; säkert är, enligt hvad jag sett af teckningar från 15:de ärhundradet, att de redan under medeltiden funnos till i precist samma gestalt som nu, med den enda skilnad, som det ville synas, att de då voro ätminstone i de bättre skolorna utsirade med hvarjebanda ornamenter i träsnideri — nemligen af annan beskaffenhet än det träsnideri, som nuförtiden af pojkokynnet utöfvas på hvarje skolbänk. Säkert är ock, att aldrig har någonting uppfunnits, som så illa svarat mot sitt ändamäl — sädant ändamälet nuförtiden är. Det är klart, att man vid lärjungarnes placerande i skolan alltid borde afse att, under iakttagande af hvad en skyldig omtanka om sä väl kroppsligt välbefinnande, som en skicklig och passande kroppsställning föreskrifver, bereda beivämlighet för sjelfva skolarbetet och, sä vidt möjligt Ätten — K-mommmemmsrsnnrssinrnniosntteeeee—— a