H:r SILJESTRÖMS FÖREDRAG
VID PEDAGOGISKA FÖRENINGENS ÅRSMÖTE Db: 1 JUNI
2 Vv:
Jemför man lufttillgängen i skolorna med hva
förut anförts rörande ätskilliga andra lokaler, så tord
behofvet at en högst ymnig luftvexling lätt inses
Frögas nu äter efter luftvexlingsmedlen, så finne
man 1) föhsterlufterna, men dessa om vintren vä
tillslutna med dubbla fönster, 2) vanliga kakelugnar
men dessa försedda med väl tillslutande spjäll, 3)
strödda fall, dels jernkakelugnar, hvaraf man funni
bruket fördelaktigt, dels dragluckor anbragta i fön
gter och pä kakelugn; men alla ganska litet verk
famrhå — ingenstådes högot ordentligt ventilations
pystem; Resiltatet är att luften i nästan alla skol
okaler utan undantag är af verkligen afskyvärd be
skaffenhet; det är endast graden af osundhetoch otref
nad, som varierar. En ytterlig fuktighet bör till re
geln, icke till undantagen. :
Det bör härvid ej heller förbises, att — hvad män
gen mäbhända icke väntade — oansedt den qvalmige
atmosfer, som räder i skolsalarna, dessa icke desto
mindre rätt ofta äro, åtminstone lokalt, mycket, ja
ytterligt kalla, i följd af golfdrag m. m.; och jag
känner föräldrar, som tagit sina barn ur skolan aj
ingen annan anledning än att de ansett dem, på de
platser som blifvit dem anvisade, alltför mycket ut-
Sätta för förkylning.
Hvad utväg äterstår nu för den olycklige läraren
och lärjungen, som är innestängd uti en sådan atmo-
sfer? Det äterstär ingenting annat än, såsom Kell-
gren uttrycker sig, dörrens utväg. Möjligheten att
vistas uti sä beskaffade rum beror på möjligheten att
komma derifrån, Ingen bör undra det ringaste, om
lärjungarne rätt ofta, och oftare än för skolarbetet
är nyttigt, finna sig befogade att be om lof att gå ut.
Men om nägon nu väljer denna utväg, hvad fin-
her han utanför dörren? Några få af hufvudstadens
skolor hafva lekplatser, ehuru äfven dessa i ett eller
annat afseende ej rätt motsvarande sitt ändamål; men
de aldra flesta bafva ingen annan lekplats än ett helt
vanligt, trångt och stenlagdt gärdsrum, och i en eller
annan (t. ex. Clara flickskola) kan man ej säga, att
ens något gärdsrum finnes. Då återstär gatan.
Den som känner gårdarnas och gatornas beskaffen-
het i hufvudstaden, med atseende på snygghet och
renlighet, torde medgifva, att, ätminstone sommarti-
den, intetdera stället är någon plats för vinnande af
frisk luft. Änvnu mindre kan någon kroppsrörelse
komma i fråga, dels till följd af bristande utrymme,
dels till följd af stenläggningen — med undantag at
den gymnastik, som erfordras för att stå och gå på
de kantiga stenarna. Om höst och vinter, då smuts
och snö hindrar, är allraminst att tänka derpå; och
skulle nägon lärjunge i alla fall trotsa alla hinder,
för att ändock komma ut något ögonblick ur skolsa-
len, sä blir följden endast att han vid återkomsten
dit medför en ökad portion fukt och orenlighet. De
flesta föredraga helt naturligen att stanna qvar, i.syn-
nerhet dä vädret är fult, d. v. s. just de dagar, då
luften i skolrummet är som allravärst och dä det fö-
reträdesvis vore at pytta både för barnen att komma
ut och för skolsalen att- på nägon liten stund utrym-
mas. Således kan man antaga, att de, öfverhufvud
taget, verkligen äro under skoltimmarna utan atbrott
närvarande uti skolrummet, insupande dess dam ch
ohelsosamma lutt.
Detta allt utgör likväl blott en del af de menliga
inflytelser, för hvilka barnet är utsatt i skolan. Ett
annat, knappt mindre förderfligt förhållande visar sig
vid betraktande af dessa pinomedel, som. heta skol-
bänkar. Jag vet icke när dessa slags möbler först
infördes till bruk i skolorna; säkert är, enligt hvad
jag sett af teckningar från 15:de ärhundradet, att de
redan under medeltiden funnos till i precist samma
gestalt som nu, med den enda skilnad, som det ville
synas, att de då voro ätminstone i de bättre skolorna
utsirade med hvarjebanda ornamenter i träsnideri —
nemligen af annan beskaffenhet än det träsnideri,
som nuförtiden af pojkokynnet utöfvas på hvarje skol-
bänk. Säkert är ock, att aldrig har någonting upp-
funnits, som så illa svarat mot sitt ändamäl — sä-
dant ändamälet nuförtiden är. Det är klart, att man
vid lärjungarnes placerande i skolan alltid borde afse
att, under iakttagande af hvad en skyldig omtanka
om sä väl kroppsligt välbefinnande, som en skicklig
och passande kroppsställning föreskrifver, bereda be-
ivämlighet för sjelfva skolarbetet och, sä vidt möjligt
Ätten — K-mommmemmsrsnnrssinrnniosntteeeee—— a