LITTERATUR.
En Ballade om Kongen og Kongehuset af xEn
Stemme blandt Folket. Kristiania 1853.
Kongens Magt. Dramatisk Digtning af P. 4.
Jensen. — Kristiania, Feilberg Landmark.
1853.
De olyckor och sorger, som konungahuset
nyligen genomgått, och de stora glädjeanled-
ningar som det och de båda brödrafolken se-
dermera erhållit, ha, liksom här, äfven i Norge
På diktens fält framkallat en mängd i poetiskt
änseende mer eller. mindre lyckade uttryck
af folkets deltagande. Bland de litterära al-
ster af detta slag, som vi haft tillfälle att se,
synas oss ofvanstående förtjena någon upp-
märksamhet.
Balladen är hållen i en enkel ton, som lyck-
ligt imiterar den, i hvilken folket diktar sina
väden. Denna dikt behandlar både Prins
ustafs död, Konungens och Prinsessans sjuk-
dom samt konungahusets dygder och före-
träden. Likväl är det icke fullkomligt fritt
från smicker och inställsamhet; uttrycken
äro korta, men betecknande, bilderna enkla
och målande, utan någon skymt af senti-
mentalitet. Författaren har upptagit ett och
annat uttryck ur norska folkspråket som t.
ex. fengi (gifvit), vox (växte), bovende (rå-
gad). Någongång är författaren måhända allt-
för djerf och rättfram i sina liknelser, såsom
t. ex. i följande rader, der han, efter att ha
skildrat drottningens höga dygder, sjunger:
Hun Oscar har Sönner fengi,
saa ranke som Siljutein,
saa friske som Blom i Engi
saa raske som Fjeldets Rein.
Hvor lysteligt se dem danse
som Bukke paa Bakkeheld (!)
og Sösteren virke Krandse
i deilige Brudetjeld!
Kongens Magt ör ett dramatiskt tillfällig-
hetsstycke, som uppfördes i Christiania på den
nya teatern vid den festrepresentation som
der gafs den 30 Mars till firande af Konun-
gens återvunna heisa. Liksom herr Jensens
föregående arbeten utmärker det sig för dra-
matiskt lif, god anordning samt en sund och
riktig känsla för och uppfattning af folklifvet.
Det tecknar en af dessa stolta bönder på upp-
landet, som räkna sina anor ifrån Norges
gamla konungar, och som är mäkta vred der-
öfver att en husmansson vågar älska hans
dotter, som är bestämd åt en rik bondeson.
Husmanssonen Gjermund räddar den gamle
odelsbondens dotterson undan björnen, men
detta är icke tillräckligt att tillvinna honom
den gamles ynnest. Redan infinner sig den
af fadren gynnade, men af döttren hatade
fästmannen med bröllopsskaran, men då
kommer underrättelse om konungens sjuk-
dom; den gamle vill icke fröjdas och dricka
bröllop, då hela landet sörjer; han råkar här-
öfver i ordvexling med den vildsinnade brud-
gummen, som aflägsnar sig full af förbittring.