STOCKHOLM, den 1 Juni.
Vi afsluta i dag den i måndags började ar-
tikeln om inbördeskriget i China:
Chineserne äro asiater, icke blott till sit
geografiska läge, utan äfven till sin karakter.
lynne och seder. Det finnes blott en punkt.
hvari de väsentligt skilja sig från de andr:
folken på deras kontinent, och detta är er
dygd, arbetets, hvilket man måste säga til
deras fördel. Är detta för dem en särskild
nåd af Försynen? Är det en följd af klima:
tet och de fysiska vilkoren, hvarunder de ut-
vecklatsig? Beboende ett land, beläget vid foten
af de största bergssträckningar på Jorden, hvil-
ket drager till sig nästan alla de vatten som
utgå från Himalayas snöbetäckta spetsar, och
från Tibets och mellersta Aziens kalla hög-
länder, hafva de icke kunnat från hafvet och
floderna inkräkta sitt område annat än genom
de mest storartade arbeten, hvilka kostat dem
så mycket mera möda och ansträngningar.
som de icke äro några skickliga ingeniörer.
Dömda till dessa tålamodspröfvande arbeten.
hvilka gifva deras land, isynnerhet den del
som ligger söder om Hoang-ho, en i flera af-
seenden slående likhet med ett nytt Holland.
fastän hundra gånger större, synas de genom
detta eviga hvardagsarbete hafva förvärfvat
dessa verksamhetens vanor, som göra dem
tll ett undantag bland de asiatiska folken.
Så synes det; i alla händelser kan man ej
nog fästa uppmärksamhet både på denna de-
rag lands natur, — så rikt bevattnadt och i
alla riktningar genomskuret af floder och ka-
naler, att alla transporter i China ske med
båtar och att de tillåta en flotta af ångbåtar
att intränga och öfva polisuppsigt öfver hels
landet — och på denna för chinesernas karakte-
ristiska dygd, som af dem gör det härdigaste
arbetsfolk, måhända i hela verlden. Vi tro
att den europeiska arbetaren, mera bildad.
upplyst och i sitt arbete underhjelpt af ojem-
förligt bättre verktyg, kan på en gifven tid åstad-
komma mer än en chines, men vi tro icke
att han, utan att förslöas eller måhända rent
af duka under, skulle kunna arbeta ett lika
antal timmar som chinesen, hvilken icke kän-
ner någon söndag, gör alla dagar. Hvilken
timma på natten man promenerar omkring i
de chinesiska städerna finner man alltid en
mängd bodar och verkstäder öppna, och folk
som arbetar ända in på morgonen. Det är ej
i China som man tänker på att stifta lagar
om arbetstimmarnes antal i fabrikerna och
om söndagens iakttagande. Det är ännu en
sak, som alla främlingar anmärka, och det är
att i sitt hårda och ihålliga arbete bevarar
chinesen alltid en beundransvärd lynnets jermn-
het och lugn. Ofta griper europåen, framför-
allt engelsmannen, arbetet an med en ifver,
som sammandrar hans ansigtsmuskler och be-
tecknar ett retadt och lidande tillstånd, icke
blott i nerver och muskler, utan äfven i sitt
innersta. Chinesen är alltid glad och för-
nöjd; han tror ej och har aldrig trott att ar-
betet är honom ålagdt såsom en botgörelse.
I allt öfrigt äro chineserna lika de andra
asiaterna. Såsom dessa älska de att i sina
samtal inströ de vackraste tänkespråk; som
dessa äro de listiga och hafva icke alltför stor
aktning för sanningen, samt öfverlemna sig
utan skam åt de lägsta sinnliga nöjen. Hos
dem liksom hos alla de andra är familjens
inrättning ännu densamma som i patriarkalis-
mens dagar, med månggiftet, familjechefens
oinskränkta rätt öfver alla de qvinnor som
lefva i hans hus, med det husliga slafveriet.
och med den faderliga makten teoretiskt be-
stämd och i praxis drifven till dess ytterst
gräns, fadrens meskt öfver sina barn till li
och död. Qvinnorna, hvilka de kalla det inre
husets prydnad, hållas i strängare fängelsc
än i Turkiets harem eller Hindostans zenanas
och eunuckerna hafva i det kejserliga palat
set i Peking spelat en lika vigtig politisk ro
som i Konstantinopel. Att fråga efter en hu
strus befinnande är en lika djup förolämpning
mot chinesen som mot turken, och om mar
frågar en chines efter hans familj, skall han
liksom muselmannen och hinduen, svara at
han icke har några barn, så vida slumpei
icke gifvit honom annat än flickor. Han
lynne är genom-asiatiskt, är just öfverdrif
ten af den asiatiska genren. Han drifve
längre än de andra inbillningens torftighe
och svårigheten att höja sin tanke till fatt
ning af de allmänna lagarne som styra de
hela, och hvilkas praktiska konseqvenser, till
lämpade på moralen, filosofien, läkarkonsten
de exakta vetenskaperna, industrien, den poli
tiska och sociala ekonomien, hafva gifvit de
europeiska snillet dess obestridliga öfverläg
senhet. Bland alla nationer som uppatigit til
någon utmärkt höjd af civilisation, är det in
gen så fiendtlig mot allt hvad teori hete
som den chinesiska. I detta afseende stå
den till och med långt under araber och hir
duer. Båda dessa folk hafva odlat vissa veten
skapsgrenar till en ganska hög grad, till exemp:
matematik, astronomi och kemi; chinesern
hatva aldrig gjort något dylikt och tyckas
en gång ana att sådana saker finnas till. D:
är sannt, de känna många faktiska saker, me
denna kännedom hafva de uteslutande hemt:
från erfarenheten 3 det är så att säga en lång ra
af klokagumme-recepter, upptäckta af en slum;
bibehållna genom öfverlemning, samlade uta
all ordning och sammanhang sins emellan. D
hafva aldrig försökt att sammanbinda de:
med hvarandra och aldrig anat möjligheten i