lessa i en högst prosaisk ställning, och er
bakom Venusfiguren håller sig i näsan, utan
att man dertill kan upptänka någon orsak.
Af hr Walbergson finnes äfven en botgö-
ande Magdalenas. Den dödskalle, som är
anbragt såsom attribut: bredvid den till det
yttre i bedröfvelsens drägt klädda qvinpnan,
ger en antydan derom, att vi här ha framför
ss en bild af Sancta Magdalena; eljest skulle
nan lätt af gestaltens hela uttryck kunna
komma på den tanken att det vore en nyss
ipptagen medlem i en af den nyaste tidens
Magdalena-stiftelser. Äfven här finner man
en stark missteckning uti figurens högra arm
och hand.
Hr Carleman har exponerat en tafla, fram-
ställande ,Marsk Stigs begrafning. En dansk
olksägen förtäljer, att då marsken Stig An-
lersen, som mördat konung Erik Glipping,
ch sedermera under flera år hemsökt åtskil-
iga trakter af Danmark med härjning och
öfveri, omsider afled i sin fasta borg på ön
Tjelm, samlade sig hans vapenbröder kring
våren och svuro en dyr ed, att ingen frem-
nande skulle erfara hvar marsken låge be-
srafven, på det hämnden, som icke kunnat
1å honom lefvande, ej skulle träffa hans döda
cropp. En mörk natt förde de liket öfver till
wusten af Fyen och begrofvo det der uti en
andskyrka, och en flicka, som händelsevis
nlifvit ett osedt vittne till den nattliga cere-
nonien, dödades gedermera af sin brudgum,
n af marskens väpnare, som ville vara tro-
sen sin ed. På br Carlemans tafla ser man
n båt glida fram öfver den mörka fjorden
ch närma sig stranden, der man skymtar en
yrka, hvars fönster äro upplysta, till tecken
tt några af väpnarne redan äro der och reda
rafven; utanför ser man ett och annat graf.
ors. I båten står en likkista och omkring
lenna sger man flera riddare och väpnare,
varibland trenne, som hälla facklor, hvilkas
ldsken är väl måladt och med mycken effekt
terspeglas mellan strandens stenar och vass;
ingt bort sträcker sig det ödsliga mörka haf-
et, blott upplyst af en liten strimma af mån-
us, som framskymtar ur de tjocka molnen.
et hela andas poetisk känsla och gör ett
odt intryck; några detaljer äro deremot brist-
illiga, isynnerhet figurerna, hvilkas drägter
els äro mindre väl utförda både i teckning
ch kolorit, dels osammanhängande, då den
na är klädd i 13:e århundradets riddaredrägt,
ndra i franska drägter från 16-hundratalet,
tt par åter i rustningar, som helt och hållet
örskrifva sig från fantasien.