Konstexpositionen. . 1. Ett strängt klassificerande är en vansklig sak då det gäller konstverk. Nu för tiden är det icke så lätt att bestämma den egentliga skillnaden och uppdraga råmärket mellan historiemålningar, porträtter och genrebilder. Många taflor med historiskt ämne, t. ex. åtskilliga bataljmålningar, förete blott smärre och alltför litet utförda figurer, att karakter och andlig individualitet i dem skulle kunna på ett fullständigare sätt uttala sig; porträtter kunna vara gå snillrikt utförda och så mästerligt historierade, att man måste betrakta dem ur en långt högre synpunkt än såsom blott. och bart konterfejers, och mången bild ur lifvet vittnar om en så kraftfull och ädel humor, en i stora, genomförda figurer uttalad djup uppfattning af menniskolifvet, af tidsoch folkandan, att de väl i viss mening kunna sögas vara historietaflor. Det verkliga konstnärssnillet adlar den konstgenre inom hvilken det arbetar. Visserligen finner den djuptänkande målaren mi historiemålningen det största och rikesle fält för sin verksamhet; men de som vinvita Minerva beträda detta fält. lida här ock ett större skeppsbrott än annorstides. Hufvudsaken blir dock att man lyssnar till sitt konstnärliga samvetes röst, att vaan målar hvad man har verklig känsla och letvande intresse för; det i sig sjef lilia och .obetydliga kan genom den varma känsla och innerliga förkärlek, hvarmed det omfattas, bli poetiskt och skönt, adlag till konst; deremot kan det rikaste och i formelt hängeende mest fulländade bli tomt och fattigt, då man ser alt der sakaasall konstnärlig entusiosm, att konstnären med förständig reflexion målat så endast derför stt det behagar mängden och utan annan bevekelsegrund än modet eller någon annan yitre makt. . Expositionen företer, ett icke obetydligt antal figurmålningar; Men bland dessa äro blott få Nistorietaflor i egentlig mening, och desss förskrifva sig, med några få undanteg, från Blommers nu nedlagda pensel Dessa tatlor af Blommår äro inga fulländade mästerverk, men de vittna dock derom, hvilken stor, för ögonblicket oersättlig, förlust sveneka konsten genom hars förtidiga bort göng lidit, Utur dem taler till oss en bög och ädel konpstnörsande, en känsla så ren och innerlig, att den vinner allas hjertan och år böra på samma gång vittnssbörd om en eneiisk vilja och allvarliga studier, som utan tvifvel inom kort skulle bragt hans konstnärskap till en hög grad af fulländning. Man vet att Blommåer med synnerlig förkärlek omfatiade våra gamla myter och folksägner; med glädje och beundran har allmän