tanue på ucn polltuiseRKa OCH MCIKAULUIG Stall
ningen i allmänhet. Journal des Debats för
den 19 dennes meddelar om dessa ämnen
en längre uppsats, innehållande så många in-
tressanta och för mängden af våra läsare för-
modligen obekanta detaljer, och så klara och
träffande åsigter öfver hela det Himmelska
Rikets egendomliga ställning, att våra läsare
säkert skola med nöje genomgå följande ut-
drag af den franska tidningens artikel:
Unrder det vi i Europa bevittna ett stort
väldes förfall, ser Asien å sin sida ett ännu
större välde hemfallet åt skakningar, som tyc-
kas tillkännagifva en rubbning och till och
med ett nära förestående slut. Båda dessa
välden hotas af samma orsaker till förstöring.
Undergräfda af inre upplösning, af anarkien
och af embetsmännens falhet, förödmjukadelF
af utlänningens vapen och moraliska öfverläg-
senhet, hvilka i infödingarnes ögon förstört
den gamla trollkraften hos de eröfrande ra-
cerna som beherrska dem, känna de sig vackla s
vid beröringen med Europa, och de tyckas
mera hotade i samma mån deras beröring blir
innerligare med den vestra verldens civilisa-
tion. Det skulle verkligen tyckas som vore
det en af hennes lagar, att icke kunna träda i
förhållande med någon af de bildningsgrader,
som äro denna civilisation underlägsna, utan
att tvingas till att göra sin myndighet gällande
öfver allt hvad icke är kristligt såsom hon
sjelf, så framt hon ej alldeles förintar det,
såzom händelsen varit med rödskinnen i Ame-
rika, såsom det ännu går med infödingarne i
Nya Holland och med vildarne på Stilla haf-
vets öar. Ingenting tyckes hädanefter kunna
uppehålla eröfringens framgång eller hindra
att det öfriga af verlden absorberas af de
kristna folken; liksom den från bergen ned-
vältrande lavinen, blir rörelsen hastigare j
samma mån den närmar sig till målet, isam-
ma mån handelns utveckling mångfaldigar be-
röringspunkterna och med det samma orsa-
kerna till konflikter, i samma mån ångans
användning på industrien och segelfarten ger
ökad regelbundenhet och snabbhet ät dess infly-
telsemedel. Fordom behöfde Byzantinska kej-
sardömet sekler för att dö; i våra tider ser
men Turkiska rikets ständigt fortskridande för-
fall, endast från slaget vid Navarino. Efter
den tiden har det förlorat konungariket Grek-
land och Algier, har det sett nästan till obe-
roende lossas de band som förut vid detsam-
ma fästade Egypten, Wallachiet, Moldau, Ser-
vien och Tunis; de täta uppresningarne i Al-
banien hafva i Europa undergräft sultanernas!
anseende, liksom i Asien bataljerna vid Koniabt
och Nezib, Kurdernas och det ännu under va-
pen stående Syriens resningar samt anarkien
i Arabien, som man 1840 ville återgifva Por-s
ten, och som i detta ögonblick helt säkertt
tillhör den mindre än när det var i Mehemed
Alis föga pålitliga men mäktiga händer. För
Turkiet har hvar och en af dess förluster med- 1
fört en ny och mer djupgående inblandning j
C
fel fa m OÖ rv I
a Mm er
4 er AA
RM SE OO.
-— OS UM mms
olle
ec
ONS Oo
r
t
r Dm OO
af utlänningen i dess angelägenheter, ända til
den dag då en olycksalig expedition, riktas?
mot en handfull bergsboer som plundrade des:
område, och frågan om de heliga orterna, en
fråga som i sjelfva verket aldrig hadz bort):
röra den, hafva tillstött för att fratapringa den!e
närvarande krisen, måbönda den farligaste I
detta rike någonsin haft att genomgå. För-
redd af beglägtade orsaker och för framti-
hemfflen åt samma öde, är det chinesi-
Ziets ställning i denna stund ingalunda
mera lysande än Turkiets; måhända är den
endast ännu betänkligare; ty Osmaniska väl-
det har utan tvifvel ännu en lång lifstid, skyd-
dadt som det är af de europeiska makternas
inbördes afund och af den fruktan som af
dem alla hyses för de sannolika följderna af
dess fall, under det att China blott har att
göra med en enda makt, som har i sitt skön
att välja tid och stund, och som, långt ifrån
att känna sig hindrad af eröfringsverket, när
hon engång skall företaga det, snarare skall
dertill finna sig drifven af det gemensamma
intresset hos alla de främmande folk, som
längta att se China öppnadt för sin handel
och sitt religiösa omvändelsebegär.
Man har i allmänhet på Europas kontinent
blott en högst dunkel och oredig id om China
och Chineserna. Det är för oss ej blott ett
långt aflägset land, oaktadt i sjelfva verket
förbindelserna med Canton för närvarande äro
fullt lika så snabba och lika så täta, som förl.
trettio år sedan förbindelserna emellan London
och Konstantinopel; det är utomdess ett främ-
mande folk, som nästan tyckes lefva under.
helt andra vilkor än det öfriga menniskosltäg-
tet. I allmänhet hafva vi två sätt att betrakta
chineserne; antingen med derag glasögon-
prydda näsor, spetsiga hattar, fotsida flad-
drande kjortlar, och andra underligheter som
göra oss böjda att anse dem såsom ett slags
skråpukvarelser, eller också sågom söner af
en i verlden alldeles egendomlig civilisation,
som utvecklat sig på sin egen grund, med
strängt undvikande af all beröring med främ-
lingar, som uppfunnit allt möjligt, krutet, kom-
passen, bankinrättningarne, och som är typen
af orörlighet; som i motsats mot alla de an-
dra, och äldre än de alla, har under sin långa
lefnad förstått att hjelpa sig utan religion och
religiös känsla; så att midt ibland alla dessa,
så olika och mellan sig så föga förbundna
åskådningssätt sinnet känner sig helt vilset,
och icke vet hvad det skall hålla sig till, och
öfverallt stöter på olösliga gåtor.
Man har hog chineserne velat finna allt
för mycket undantag; om man, i stället att
döma dem efter deras mera skenbara än
verkliga afvikelser, hade försökt att stödja sitt
omdöme på det som de ha gemensamt med
alla andra menniskor, hade man kommit san-
ningen närmare, ty de hafva hvarken upp-
funnit eller upptäckt någon ny lidelse, någon
känsla, som ej tillhör det öfriga menniskosläg-
tet, och det är endast sålunda som denna na-
tions lif låter begripa och förklara sig. I
botten äro chineserna menniskor såsom vi,
och deras hieora skiljer sig icke väsentligt
fån vår egen. Vi hafva vant 088 att betrakta
dem såsom en stor nation, hvilken sedan är-
än Lr oh sl och med före början