MUSIK.
Den unga pianisten Lindstrands soirå, hvars
i an ämnar använda till en utrikes
Ed r gar ska besökt och syntes så-
lunda uppfylla det asedda ändamålet. Herr
L. är eiev af musikalieka akademien, som så-
väl i piano som äfven i orgeltacket har all
heder af honom. Han har redan förvärfvet
en rätt betydande färdighet och precision samt
visar isynnerhet utmärkta anlag för den finare
eleganta stylen, likasom bans unga medtäflare,
hr Lindholm, lofvar utmärka sig i den pateti-
ska. Hr Lindstrand spelade Concert-allegro
(D-moll) af Kalkbrenner samt F. Rieg be-
kanta fantasi öfver svenska nationalmelodier,
båda pjeserna likväl utan ackompagnement;
derefter följde Mendelsohns vackra Frählings-
lieds — den han föredrog i riktigt tempo
(hvilket eljest sällan plögar hända) ehuru med
nog sentimentalt uttryck — samt slutligen er
Etude caracteristique, af Bertini, H-moll.
Äfven hörde man en ung förboppningsfull
violinist, hr Joseph Dente (elev af hr DAubert)
som på ett berömvärdt sätt utförde Kalliwodas
bekanta polonaise i E-moll.
Mil Amalia Walin biträdde med en romans
af F. Schubert samt sTösa på Svälterav af
Wennerberg; båda pjesernas föredrag förne-
kade ej sängerskans rena känsla, ehuru vi j
öfrigt hvarken anse den Wennerbergska hu-
morn eller den moderna romantiken hos Schu-
bert egentligen öfverensstämma med mll W:s
musikaliska lynne. Afven hr Gruner lät höra
sig med ett par sångstycken, hvaribland det
andra (Krigssång af Abt) upptogs med bifall,
hvarjemte man hörde 2:ne manskörer, nem-
ligen Foronislifliga Gladiatorsång samt en ny
komposition af Cronhamn (Nordens Aand),
som är arbetad med omsorg, men i melodiskt
hänseende synes oss något mindre populär än
hr C:s öfriga körer.
Utom de egentliga musiknumren hade man
ock nöjet att höra en melodram ur Preciosa,
som med mycken känsla deklamerades af ml!
Elise Jacobson och troligen för hvarje åhörare
framkallade ett angenämt minne af detta We-
bers mästerverk samt en liflig önskan att från
scenen få återböra detsarima.