eller hkasom af nägon högre ingiivelse, utand
att tro honom uti de ämnen, hvarut: ban icke! d
sjelf kan hafva nödig erfarenhet och insigt.
vara i behof al upplysningar och räd af sådane
personer, som hafva mera insigt och erfarenhet ju
än han, att följaktligen i allmänhet hellre håla S
fursten räkning för att han litar till eådan2!?
personers råd, särdeles då de gifvas å embe-
tets vägnar, än klandra honom derför: men
också — på andra sidan — att anse dessa
rådgiivares moraliska ansvarighet ganska stor.
och desto större, ju större det förtroende är.
som de åtnjuta; samt att finna det vara ett
högat beklagansvärdt förhållande, när fursten,
såsom thy värr någon gång händer, misstager
sig i valet af de personer, som förtjena hans
tillit. Väonen af eftertanke må finna dessa
tankar eftertänkliga och, om han så behagar,
angifva dem uti Posttidningen såsom demo-
kratiska och repubhkanska.; vi våga likväl
tryggt påstå, att dessa äsigter äro konstitutionelis
och att de äfven just äro desamma, som de!
allmänna tänkesättet inom nationen hyllar :
aseende på furstens förhållande till sina råd-
gifvare och bådaderas tillräknelighet för hvad
som sker elier icke sker, den förre må nu
sitta på sjelfva tronen eller ännu blott stå der
nedom.
Insändaren3 påstående, att vi med ,hätsk
bitterhet kasiat c3s öfver kanslerssekreterarens
persona, i stället för att hålla oss till saken.
att vårt egentliga mål endast varit att bhud-
flänga kanslerssekreteraren,, att för deita möj
ven obetydlig sak, begagnats samt att kon-
seqvens och grannlagenhet derför fått vika,
tillbakavisa vi på det bestämdaste såsom all-
deles sanningslöst och vädja i detta fall til!
den allmänhet, som läst vära artiklar i detta
ämne. Må man äterläsa dessa artiklar (i M
SI, 89 och 93) och ran skall förgäfves uu
dem söka något angrepp på hr Nordströms
person.
Att en underordnad embetsmyndighet icke
ställer sig Konungens i embetsväg gifna be-
faliniegar till efterrättelse och att en persor
till följe häraf icke får sin hos regeringen förda
klagan pröfvad i föreskrifven ordning, kunn:
vi för vär del icke erkänna för en obetydlig
sak. För öfrigt instämma vi i detia afseende
helt och hållet med Svenska Tidningen, som
härvid redan erinrat, att former äro de lagliga
värnen för de rättigheter, att der de förra skju-
tag å sido, äfven de sednare äro i fara, och
att om detta sker i så kallade mindre vigtige
mål, dörren äfven är öppnad för de vigtigare.
Vi hafva härmed upptagit hvad gom af in-
sändarens eftertankar egentligen rör os8 sär-
skildt. En annan gång skola vi tillägga ännu
några ord angående de åsigter, insändaren sö:
ker göra gällande i afseende på kanslerens
makttullkomlighet vid tjensteutnämningar.
Vi kunna likväl icke här med tystnad för
bigå hvad Posttidningens insändare till slu
yttrar om den hberala tidningspressens ställ-
ning till hr Nordström. : Insändaren påstår
nemligen, at: hr N. varit med bitterhet förföljd
af denna press, och låter förstå, att den rätts
orsaken till denna så kallade förföljelse ifrån
början endast varit slåg hämnd för det br N.
genom sin hitkomst stört enfaldiga beräknin-
gar. Det är för oss alldeles omöjligt att för-
stå, hvilka anfall elter hvilka berakningar in-l;
sändaren härmed åsyftar; och viuppmana ho-
nom att i detsa afseende bestämdare förklara
sig, för att icke lemna rum för misstankar
om en hänsyftning, som vore lika ovärdig.
som den är i bög grad oväntad.
Då nemligen insändaren ställer i omedelbart
sammanhang härmed, att hr N. har konser-
vativa tänkesätt; att det skall håfva varit högs!
:örargligt (för de liberala naturligtvis) att för-
nimma, det han ej var med om alia dagens
reformfunderingar och att han önskade be-
ständet af vår gamla statsförfattning; att de
då blef lika angeläget, som kärt, att hos de!
allmänna tänkesättet göra hr N. misstänkt ocbl
beröfva honom slit förtroende, (!); så är de:
i sanning svårt att vid insändarens anspelning
på de senfaldiga beräkningar, som geaom h
N:s hitkomst skulle hafva blifvit störda. kunna
föreställa sig någon annan begriplig hänsyft-
ning, än den på valet af sekreterare i konsti-
tutionsutskottet vid de sista riksdagarne. Det
är nemligen ingen hemlighet, att den liberals
sidan inom detta utskott, d. v. s. borgare-
och bondeståndens ledamöter, önskat en helt!
aunan person än hr Nordström till sekreterare.
och att de flesta önskningarne från denna sida
förenat sig om hr Theorell, den nuvarande
utgifvaren af Vinterbladet. Är det dessa önsk-
ningar som insändaren betecknar såsom en-
faldiga beräkningar,? Och är det deras fel-
slående som anses hafva framkallat tidningar-
nes anmärkningar mot kanslerssekreteraren så-
som en slåg hämnd. mot hr Nordström? V:
bedja om ett bestämdt svar.
Under afvaktan derpå vilja vi emellertid för
vår del alldeles icke göra någon hemlighet af,
att äfven vi skulle hafva ansett det för ett
vida lyckligare val, om konstitutionsutskottet!
utsett hr Theorell till sin sekreterare, än då
det valde hr Nordströra. Och vi säga detta
med all aktning för den sednares större ju-
ridiska lärdom, och utan afseende derpå, att
vi sjelfve icke hafva den lyckan att vara Vin-
terbladets utgifvare till behag. Men vi ansel
hr Theorells större förtrolighet med våra kon-
stitutionella förhållanden, i förening med hans
Istörre stilistiska förmåga, otvifvelaktigt vara
mera att värdera hos en konstitutionsutskot-
tetz sekreterare, än en juridisk lärdom, vore
denna aldrig så stor, som endast med svårig-
Ihet och motvilja kan finna sig i de förmer,
det konstitutionella samhällsskicket fordrar.
Under oförbehållsamt erkännande häraf be-
Istrida vi likväl helt och hället, att våra åsig-
ter i detta afseende haft det ringste inflytande
på vårt bedömande af hr N:s embetsåtgärder
såsom kanslerssekreterare.
Det officiella bladets vän af eftertanke slu-
tar med att på den liberala pressen, i anled-
uving af dess uppträdande mot he Nordström
i det Blomstrandska besvärzmålet, tillämpa
I Carl Petter Thunbergs yttrande om svinen i
Tanan När om skriar skria da alla manogranto.
v rm
felles
2 MAA
Ls AH OM mm 0 AA VR Or VR DAR OR AD
nr — a mm Hm FA ÖA FRA RR RR VV OL VA