eller hkasom af nägon högre ingiivelse, utand att tro honom uti de ämnen, hvarut: ban icke! d sjelf kan hafva nödig erfarenhet och insigt. vara i behof al upplysningar och räd af sådane personer, som hafva mera insigt och erfarenhet ju än han, att följaktligen i allmänhet hellre håla S fursten räkning för att han litar till eådan2!? personers råd, särdeles då de gifvas å embetets vägnar, än klandra honom derför: men också — på andra sidan — att anse dessa rådgiivares moraliska ansvarighet ganska stor. och desto större, ju större det förtroende är. som de åtnjuta; samt att finna det vara ett högat beklagansvärdt förhållande, när fursten, såsom thy värr någon gång händer, misstager sig i valet af de personer, som förtjena hans tillit. Väonen af eftertanke må finna dessa tankar eftertänkliga och, om han så behagar, angifva dem uti Posttidningen såsom demokratiska och repubhkanska.; vi våga likväl tryggt påstå, att dessa äsigter äro konstitutionelis och att de äfven just äro desamma, som de! allmänna tänkesättet inom nationen hyllar : aseende på furstens förhållande till sina rådgifvare och bådaderas tillräknelighet för hvad som sker elier icke sker, den förre må nu sitta på sjelfva tronen eller ännu blott stå der nedom. Insändaren3 påstående, att vi med ,hätsk bitterhet kasiat c3s öfver kanslerssekreterarens persona, i stället för att hålla oss till saken. att vårt egentliga mål endast varit att bhudflänga kanslerssekreteraren,, att för deita möj ven obetydlig sak, begagnats samt att konseqvens och grannlagenhet derför fått vika, tillbakavisa vi på det bestämdaste såsom alldeles sanningslöst och vädja i detta fall til! den allmänhet, som läst vära artiklar i detta ämne. Må man äterläsa dessa artiklar (i M SI, 89 och 93) och ran skall förgäfves uu dem söka något angrepp på hr Nordströms person. Att en underordnad embetsmyndighet icke ställer sig Konungens i embetsväg gifna befaliniegar till efterrättelse och att en persor till följe häraf icke får sin hos regeringen förda klagan pröfvad i föreskrifven ordning, kunn: vi för vär del icke erkänna för en obetydlig sak. För öfrigt instämma vi i detia afseende helt och hållet med Svenska Tidningen, som härvid redan erinrat, att former äro de lagliga värnen för de rättigheter, att der de förra skjutag å sido, äfven de sednare äro i fara, och att om detta sker i så kallade mindre vigtige mål, dörren äfven är öppnad för de vigtigare. Vi hafva härmed upptagit hvad gom af insändarens eftertankar egentligen rör os8 särskildt. En annan gång skola vi tillägga ännu några ord angående de åsigter, insändaren sö: ker göra gällande i afseende på kanslerens makttullkomlighet vid tjensteutnämningar. Vi kunna likväl icke här med tystnad för bigå hvad Posttidningens insändare till slu yttrar om den hberala tidningspressens ställning till hr Nordström. : Insändaren påstår nemligen, at: hr N. varit med bitterhet förföljd af denna press, och låter förstå, att den rätts orsaken till denna så kallade förföljelse ifrån början endast varit slåg hämnd för det br N. genom sin hitkomst stört enfaldiga beräkningar. Det är för oss alldeles omöjligt att förstå, hvilka anfall elter hvilka berakningar in-l; sändaren härmed åsyftar; och viuppmana honom att i detsa afseende bestämdare förklara sig, för att icke lemna rum för misstankar om en hänsyftning, som vore lika ovärdig. som den är i bög grad oväntad. Då nemligen insändaren ställer i omedelbart sammanhang härmed, att hr N. har konservativa tänkesätt; att det skall håfva varit högs! :örargligt (för de liberala naturligtvis) att förnimma, det han ej var med om alia dagens reformfunderingar och att han önskade beständet af vår gamla statsförfattning; att de då blef lika angeläget, som kärt, att hos de! allmänna tänkesättet göra hr N. misstänkt ocbl beröfva honom slit förtroende, (!); så är de: i sanning svårt att vid insändarens anspelning på de senfaldiga beräkningar, som geaom h N:s hitkomst skulle hafva blifvit störda. kunna föreställa sig någon annan begriplig hänsyftning, än den på valet af sekreterare i konstitutionsutskottet vid de sista riksdagarne. Det är nemligen ingen hemlighet, att den liberals sidan inom detta utskott, d. v. s. borgareoch bondeståndens ledamöter, önskat en helt! aunan person än hr Nordström till sekreterare. och att de flesta önskningarne från denna sida förenat sig om hr Theorell, den nuvarande utgifvaren af Vinterbladet. Är det dessa önskningar som insändaren betecknar såsom enfaldiga beräkningar,? Och är det deras felslående som anses hafva framkallat tidningarnes anmärkningar mot kanslerssekreteraren såsom en slåg hämnd. mot hr Nordström? V: bedja om ett bestämdt svar. Under afvaktan derpå vilja vi emellertid för vår del alldeles icke göra någon hemlighet af, att äfven vi skulle hafva ansett det för ett vida lyckligare val, om konstitutionsutskottet! utsett hr Theorell till sin sekreterare, än då det valde hr Nordströra. Och vi säga detta med all aktning för den sednares större juridiska lärdom, och utan afseende derpå, att vi sjelfve icke hafva den lyckan att vara Vinterbladets utgifvare till behag. Men vi ansel hr Theorells större förtrolighet med våra konstitutionella förhållanden, i förening med hans Istörre stilistiska förmåga, otvifvelaktigt vara mera att värdera hos en konstitutionsutskottetz sekreterare, än en juridisk lärdom, vore denna aldrig så stor, som endast med svårigIhet och motvilja kan finna sig i de förmer, det konstitutionella samhällsskicket fordrar. Under oförbehållsamt erkännande häraf beIstrida vi likväl helt och hället, att våra åsigter i detta afseende haft det ringste inflytande på vårt bedömande af hr N:s embetsåtgärder såsom kanslerssekreterare. Det officiella bladets vän af eftertanke slutar med att på den liberala pressen, i anleduving af dess uppträdande mot he Nordström i det Blomstrandska besvärzmålet, tillämpa I Carl Petter Thunbergs yttrande om svinen i Tanan När om skriar skria da alla manogranto. v rm felles 2 MAA Ls AH OM mm 0 AA VR Or VR DAR OR AD nr — a mm Hm FA ÖA FRA RR RR VV OL VA