verande omständigheter kommit i dagen. Att
den blifvit hänskjuten till assisdomstol och
jury, berodde ej på regeringen utan på polis-
domaren. För öfrigt var det ingen förföljelse
man ämnade anställa mot Hale, tvärtom ville
man med honom förfara så lindrigt som möj-
ligt. Icke heller var det regeringens mening
att utsträcka anklagelsen till någon annan än
Hale.
Lord Dudley Stuart förklarade sig nöjd med
lord Palmerstons förklaring som frikände Kos-
suth, men hr Bright ansåg detta Kossuths fri-
kännande ej nog bestämdt, och frågade slut-
ligen om den polisuppsigt hvarunder Kossutb
stod, tillkommit på inrikesministårens befall-
ning, och hvem som betalte kostnaden, en-
gelska eller österrikiska regeringen, eller den;
londonska poliskassan? Härpå svarade lord;
Palmerston, att staten bär alla utgifterna för
polisen, att föröfrigt polisuppsigt ej borde ta-
gas i samma bemärkelse som det franska
surveillance, och att inga särskilda föreskrifter
voro utfärdade för uppsigten öfver Kossuth,
än de allmänna som gällde för hvem som
helst. Cobden förklarade att Kossuth försök-
rat honom, det han icke hade någon del i
Heles fabrik, att han endast rekommenderat
fattiga ungerska flyktingar till Hales, liksom
till Cobdens och fleras beskydd, och att in-
rikesministern borde hafva gifvit Kossuth till-
fälle att häröfver offentligt förklara sig. . Kos-
suth förtjenade lika mycken aktning som fa-
miljen Orleans, hvilken öppet moiteges på
hofvet. Lord J. Russell medgaf att alla po-
litiska flyktingar borde) behandlag lika, utan
afseende på olika politiska öfvertygelser; men
det närvarande förfarandet grundar sig bäde
på Englands lag och på den allmänna folk-
rätten. Han ville ej nu ingå i diskussion om
den utmärkte (illustrious) individens hand-
lingssätt såsom politisk person, men det )än-
der England till ära att hafva utverkat Kos-
suths befrielse och bjudit honom en fristad;
och denna ära tillkom isynnerhet lord Pal-
mergton, som till och med i sin regerings namn
erbjöd sig att skydda Turkiet med vopen, i denl
händelse det för sitt skydd åt Kossuth skulle
blifva anfellet af någon annan makt. Tack-
samheten borde följaktligen älägga Kossuth
att noga iakttaga landets lagar, och ej utan
förvåning bade man i Times nyligen läst en
med Kossuihs namn undertecknad ordentlig
krigsförklaring mot en makt, till hvilken Eng-
land står i vänskapligt förbållande, och Kos-
suths förklaring öfver denna punkt vore långi
ifrån tillfredsställande. Äfven sedan hade han
öppet tillkännagifvit sina krigiska afsigter mot
Österrike. Under sådana förhållanden kunde
ingen förundra sig att han väckt polisens miss-
tankar, att han ämnade frän England utföra
sina krigsplaner. Osterrike hade ej framställt
någon fordran på öfvervakande af flyktingar-
ne, men väl sagt att det kände sig kränkt af
hvad som förefallit här i landet, men förtrö-
stade på engelska regeringens goda vilja och
öfverlät åt densamma att träffa alla nödiga
åtgärder. Sedan sir J. Walmsley förklarat
sig ej vara öfvertygad att icke Kossuth stodl.
under ett otillbörligt polisspioneri och nämnt
att han ernade föreslå insättandet af en spe-
cialkommitt, för att yttra sig öfver saken,
förföll frågan för denna gång.
Ett slags parlamentarisk skandal följde denna
debatt, i det en irländsk ledamot, hr Duffy,
gjorde ett utfall mot roinisteren och påstod att
ett sådant mutsystem ej egt rum sedan Wal-
poles och Pelhams dagar. Följande dagen,
den 6 Maj, återkallade hr Dufty till en dej
sitt påstående och gjorde en ursäkt för dei
han stört husets ordning, hvarmed lord J.
Russell förklarade sig tillfreds. Sedan lorden
förklarat att han ämnade föreslå husets ajour-
nering öfver pingsthelgen från den 13 till 20
i denna månad, konstituerade sig huset som
generalkommitt för att diskutera ett dagen
förut af br Lawless stöldt amendement mor
inkomstskattens utsräckande till Irland, hvil-
ket efter någon diskussion förkastades med
286 röster mot 61. Fiera amendementer i
hkartad syftning dels återtogos, dels förka-
stades.
I en församling af inflytelserika valmän i
Londons City, som hölls den 5 dennes, be-
slöts att baron Rothschild, oaktadi billen om
judeemancipationen förkastades i öfverhuset,
icke skulle uppfordras att afstå sitt säte i un-
derhuset. Tillika utvaldes en kommitteå för
att rådslå om vidare mått och steg i jude-
emancipationens intresse.
TYSKLAND. :
Preussen. Den 4 denneg kl. 5 e. m. inträf-
fade konungen af Belgien, åtföljd at hertigen
af Brabant, i Potsdam, der konungen af Preus-
sen var honom till mötes. Efter ett kort up-
pehåll fortsattes resan till Berlin, dit de höga
resande ankommo kl. 6. Konungen af Bel-
gien tog in uti belgiska ministerhotellet.
Samtidigt ha äfven åtskilliga andra furstliga
personer ankommit till Berlin, såsom hertigen
och hertiginnan af Nassau, hertigen af Sach-
sen-Coburg m. fl.
Den 6 företog andra kammaren frågan om
beviljandet af 50,000 Thir till den evangeliska
kyrkan. Efter en längre debatt och efter för-
kastande af de från katolska sidan uppställda
ändringsförslag antogs förelaget med 190 rö-
ster mot 100. M
Braunschweig. Äfven här har förs!ag blitvit
väckt om upprättande af en handelsaktiebank.
och det erforderliga kapitalet af 1,500,000 Thlr
bar redan blifvit tecknadt.
I Braunschweig var d. 3 Maj ett litet gatu-
upplopp, till följe deraf satt tvenne personer
-— OS FM MP — - 0
OL PN