ALUaTICLOd. UC UC alllaluctcnsionctinla act
: kulle tillvägabringas dels genom de båda re-
dan förut till 600 rdr på ordinarie stat upp-
iörda lönerca, dels genom den gamla andre
s manuenslönen på 417 rdr med tillägg af fyll-
aden utur de medel, som ständerna anslag
t il arfvoden för extraordinarier vid verket.
Med fulit erkännande deraf, att den lägsta
jönegraden inom ett verk, som, för att ända-
milsenligt skötas, mera än de flesta andra
;,rdrar mödosamma studier hos sina tjenste-
Än, icke rimligtvis borde sättas lägre än til!
600 rdr, kan man likväl ur andra synpunkter
;eke undgå att finna flera anledningar till för-
undran öfver detta förslag.
Att först och främst en nedsättning före-
slåg uti lönen för den tjensteman, som skall
stå chefen närmast, och det just af den chef.
som likväl sjelf fått sin egen lön icke obe-
rydligt ökad utöfver hvad hans företrädare
haft, väcker redan uppmärksamhet. Ar det
- nekligt , att afståndet emellan chefen och
hans utiderordnade inom detta verk skall gö-
728 ännu större, än det redan förut är? Eller
då aktuarien i riksarkivet, hvilket ju också
x28e8 såsom en afdelning af konungens kansli.
hittills ansetts såsom jemlike med åtminstone
protokollssekreterare inom departementernsa
ch med vice bibliotekarien vid kg!. biblioteket,
ned hvilka han också innehaft lika lönegrad,
hzarföre skall han nu på en gång nedsättas i
.jnevilkor under dem? Skedde det at om-
anka för bespariogar med statens medel, så
kände detta visserhgen synas prisvärdt, ehuru
enna omtanka likväl i sådant fall torde med
nera skäl kunna användas på andra håll. Men
det ör uppenbart, att någon besparing icke
18 härigenom skulle uppkomma, utan att
alitsammans endast går ut på att taga från
den ene-för att gifva åt den andre; til hvad
ändamål, må här tills vidare lemnas derhän.
Vidare föreslås två aktuarier, i stället för
att det förut blott funnits en; och till försla-
gets egenheter hör, att den ene aktuarien
nkulle (såsom hittills) sköta de löpande ad-
råinistrativa ärendena, då den andre deremot
skulle vara en så kallad aktuarie för den histo-
iska forskningen.
En aktuarie för historisk forskning! Hvad
vill det säga? Då historiska forskare, som
vända sig till riksarkivet för att der söka upp-
)ysningar i de äldre eller nyare handlingar.
vilka imnebållia källorna för vår historia, lika
iaet hädanefter som hittills, lära få påräkna
att aktuarien, han må nu kallas historisk eller
icke, skall göra sjelfva forskningen i deras
stäle; då det enda, sådana forskare rimligtvis
kuona begära i arkivet, är att tjenstemännen
hålla dem till handa de handlingar, som de
öoska begagna, och att dessa äro behöriger
ordnade och lätt igenfinnas, så är det i sanning
möjligt att inse, hvartill denna aktuariebefatt-
ningens delning under nuvarande förhållanden
skall gagna.
Vi iose väl, att följden af denna inrättning.
om den emot förmodan blefve gillad och anta-
gen, helt enkelt skulle blifva den, att om er
handling begäres af ettembetsverk, den då skull:
komma att uppsökas af aktuarien JV 1, och
xtit om samma handlirg begäres t. ex. af pro-
fessor Fryxell eller af hr Strinnholm, den då
skulle komma att uppsökas af aktuarien JM 2:
fall nemligen icke både den ene och andr
aktuarien komme att äfven framgent följa den
atgångnes sed, att helst hänskjuta hvarje kin-
kigare fråga till amanuenserna, såsom i sjelfva
verket de kunnigaste. Men hvilken förde
- gentligen vunnes genom denna originella ar-
betets delning, torde biifva lika förborgad
sör de historiska forskarne och för embets-
verken, gom det är för oss och, efter hvad
vi tro, äfven för arkivets egna tjenstemän.
Helt annat vore förbållandet, om — såsom
Hans Järtas, den förre chefens för arkivet.
plan för arbetet inom detta verk var — riks-
arkivets tjenstemän i allmärhet hade blitvr
tördelade på 2:ne departementer, af hvilka det
- na uteslutande hade att vidanfordran betjena
crmbetsmän och enskilde med upplysningar u:
de for sådant ändamål här samlade embets-
bnandlingar rörande afgjorda juridiska och ad-
uinistrativa mål, samt att hälla alla dithörande
pappersmassor i behörig ordning; det andra
steremot att uppsöka, ordna och vårda alla
ofriga här befintliga vigtigare historiska hand-
ngar, Men någon sådan bestämd indelning
at riksarkivet har under hr Nordströms chef-
kap aldrig kommit till stånd. Skall den in-
sörag, bör den väl uppenbarligen, såsom ock
Järta åsyftade, börja med amanuenserna; och
den nuvarande chefen lärer sjelf bäst veta,
hvzarföre detta icke skedde år 1847, då han
, jorde ea skenoar framställning derom, somi
Jizväl sedermera återtogs. Hade något sådant
ssetty så kunde det nu - med något sken af
r mlighet hafva satts i fråga, att hvartdera de-
partementet också skulle hafva sin särskilda
a-partementschef, denne må då hafva kallats
-kwarie eller något annat; och det hade då
bott återstått act förvåna sig öfver de för
dessa nya souschefer föreslagna lönevilkoren,
å föga öfverensstämmande med Järtas kraf-
1:ga yrkande derpå; att utsigter till en upp:
nsuntrande befordran måtte öppnas för dem,
som med nit och skicklighet tjenstgöra inom
detta vigtiga verk.
Men af förslaget synes, att det icke nu heller är
så allvarsamt menadt med någon arbetets del-
ying, som det af den nya indelningen i för-
stone kunde synas. Ty det heter uttryckli-
gen, att de nya aktuarierne ändå skulle vara
; irdige att när som helst äfven träda i hvar-
a dras ställe. Man skulle eljest tro, att, om
ågon i sakens natur, d. v. 8. i sjelfva ak-
tiriegöromölens olika beskaffenhet, grundad
: niedoaing fivnes till detta särskiljande hka
som af en litterat och en illitterat aktuarie,
även olika personliga egenskaper skulle for-
Cras för skötandet af de båda olika befatt-
niogarne. I sådant fall funnes visserligen deri
å ena sidan ett någorlunda antagligt skäl
Ör delningen, men i och med detsamma äf-
ven på andra sidan ett på förhand gifvet hin-
der emot den enes öfvertagande af den an-
ara befattning. Och förhållandet härvid är
SS vin lg KR RAR 3
ÖR rDrrv nm ÄMM SAr OR ft AD
CL GAP rm
p-—-— AA AV AM folk
- VA CS nm
ÖS