är början till kommunernas. administrativa i
emancipation undan kyrkan, liksom en för-l!e
bättrad Jagstiftnitg emanciperat de enskilde
från dess tvång, 1 afseende på deras rent ci-
vila förhålladden. FS 5
Men dertill kommer en ännu vigtigare sak.!!
Dea bögsta odlingen, det religiösa vetandet,
t llhör ej längre ensamt presteståndet. Hvar-
ken vetenskapug eller religiös bildning är längre
något slutet skrås tillhörighet. En hvar kan nu
utan svårighet tillegna sig fullt ut så mycket
vetande i andeliga ting som fordras i sjelfva
dimissionsexamen; och i alia de grenar at
högre vetenskaplig forskning, som väl icke af-
handla de speciella reiigiösa dogmerna men
dock omgifva, stödja och förfullständiga den
teologiska lärdomen, såsom naturvetenskaper,
högre språktorskning, filosofi, historia m. fl.,
stå prestens insigter ej alltid i jemnhöjd med de
bildade medelklassernas.
Nu kan nästan hvar och en läsa i bokn
och ur sin bibel eller andra töppbyggelseböc-
ker sjelf hemta den näring för sitt dagliga
andliga lif han behöfver, uten prestens mel-
iankomst. Den allmänna upplysniogen har
utrotat vidskepelsen, och presten behötver ej
stå som en fogde vid hvars och ens enskilda
andakt, för att se till att han ej missbrukar
Guds ord till trolldom, signerier och andra
vidskepliga ändamål. Tvertom bjuder rege-
ringsformens 16 S, tillkommen ett och ett fjer-
dedels ärhundrade sednare än de åberopade
stadgandena i kyrkolagen, att Konungen bör
ingens samvete tvinga eller tvinga låta, så
vidt han derigenom icke störer samhällets lugn
eler allmän förargelse åstadkommer. Dessa
grundlagens ord upphäfva prestens skyldighet,
ja beröfva honom all rätt att tränga sig in )
det enskilda familjelifvets fridlysta område, för
att fiskalisera huru familjefäder och mödrar,
gampt theras barn och tjänstebjon sins emel-
In sig förhållas, föratt kontrollera deras barns
Undervisning, hvilket numera tillhör kommunen,
eller för att i familjens enskilda umgänge och
andaktsöfningar anställa husvitationer efter fri-
tänkeri eller andra religiöst konfiskabla varor.
Hvad sistnämnda punkten angår, så veta vi
ganska väl att sådana förslager blifvit väckte,
att förbudet mot konventiklar visserligen borde
borttagas, men att de endast finge hållas i
närvaro. af en prest, som borde tillse att der-
vid icke förekomme något mifrlärigto. Vilyck-
önska samvetsfriheten i vårt fädernesland: tili
utsigten på en sådan tryggande tullbevakning.
Vi neka ej att presten kan och bör på en-
skild väg verka mycket godt bland sina åbö-
rare, om hån i deras hem uppsöker nöden,
förtviflan och eländet och, utan att vänta till
han ropas, bringar tröst och Kopp och andliga
läkemedel till dem som behöfva dem. Men
religionens tjenare får ej, tvinga sig, på någon,
ochäfven då hans hjelp. tillbakavisas, må han
ej banta och harmfullt: vända ryggen till, utan
ödmjukt och villigt återvändä i samma ögon-
blick hans bjelp änyo behöfves och begäres.
Religionens tröst skall stå öppen för alla men
tvingas på ingen. Kristendomens stiftare be-
fallde sina lärjungar att besöka faderlösa och
enkör i deras bedröfvelse, men icke att bryta
upp dörrar; gå på spårjagt efter kätteri. och
anställa polisförhör. Vi veta mer än väl, att
mången prest, och vi ville hoppas flertalet.
tager sitt uppdrag på det rätta viset.. Men om
deras handlingssätt ej varit i stånd att forma
den allmänna opinionen i afseende på det
presterliga ståndet, så är detta: dess eget fel,
särdeles i dess egenskap af ett riksstånd
Såsom sådant sitter det och stormar och
bannas öfver den allmänna otron, det öfver-
Hand tagande förderfvet,, och ropar ideligen
på tvångsåtgärder not andra, och bevarande
af. föräldrade privilegier för sig sjelfva. Det
sitter der-och representerar det högsta, mellan
skål och vägg, mellan intrigerna i ett utskott.
Vi sågo, nyligen en af dessa det högstas re-
presentanter, genom sjelfmord sluta ett lit
som måhända redan varat-alltför länge. Lät
sådana religionslärare på dragande kall och
jembetes vägnar, med byråkratisk dryghet in-
fiina sig hos husfädren isin församling för att
examinera dem och deras barn i deras kri-
stendomskunskap, för att predika sedlighetens
bud för de unga döttrarne, för att i enslighe-
ten af deras enskilda andakt vädra kätteri,
eller neologism, eller fritänkeri, för att speja
i de fridlystå hemligheterna af makars inbör-
des förhållande; eller för att öfvervaka sättet
Ihvarpå tjenare och husbönder möt lvarandrå
uppfylla sina ömsesidiga pligter. Om då nå:
gon af dessa husfäder, i förlitande på grund-
lagens bud, som bjuder att konung skall in-
gens frid i dess hus störa - eller störa låta,
leller ledd af den engelska grundsatsen, mitt
bus är min borg, stängde sin dörr för dessa
objudna lärare och rådgifvare, skulle vi åtmin-
storie icke vilja på: honom: kasta den första
stenen. i
— D. M. Drottningen och Enkedrottningep
samt D. K. H. Kronprinsessan och Prinsessa
Eugenie gjorde i går e. m. kl. 5 ett besök
uti: den -af ,Sällskapet för arbetsflitens be-
främjande inom den behöfvande- klassens i
Ikongl.. operabusets stora vänibg anordnade
lexposition af fruntimmers-handarbeten. -Ex-
positionen har i dag: blifvit; öppnad för all-
mänheten.: Ingången är från sjösidan.
— KM. har den 4 dennes, enl. Ps T.,
Tutbämnt till revisionssekreterare,: assessoren i Svea
bofrätt V. Cramer; samt .
till rådman i Stockholm, f. d. äldermannen, C.G.
Gustatsson.
— På ansökning har K. M. den 4 dennes
Ibeviljat landshöfdingen i Stora Koppa:bergs län, Pehr
; Daniel Lorichs afsked. i
j
j
j
y I TaaansungZa ET TT DODlaroetvand hav hklifent