STOCKHOLM, den 11 Maj.
I anledning af Stockholme stads kon-
sistorii till Kongl. Maj:t ingifna betinkande
om själavården i hufvudstaden, yttrade vi för-
liden lördag nägra åsigter, i anledning af
hvilka br hofpredikanten Wenström hos re-
RAR anhållit om plats för en så lydande
3 : s
Till Redaktionen af Aftonbladet!
Dä i en artikel i n:o 103 af Aftonbladet, rörande
själavärdsfrågan i Hufvudstaden, ett af undertecknad
i Stockholms Prestsällskap, redan för mer än tio är
sedan afgifvet och nu äter upplifvadt och antaget
förslag i samma fräga, blifvit kalladt ett slegs or-
dinarie inre mission, eller med andra ord ett slags
presterlig polis,, och sålunda redan, innan dess ifrå-
gakomna verkställande, inför allmänheten till sitt syfte
misstydt; — nödgas jag anhälla om följande punk-
ters införande deraf i samma tidning:
1. Församlingsvärden utgöres i hvardera af Huf-
vudstadens ätta Territorialförsamlingar af kyrkoher-
den, såsom genom lag ansvarig föreståndare och le-
dare, samt af komministrar och adjunkter, såsom 1e-
damöter uti densamma.
Obs. : Allm. kyrkolagen kap: 24.4 22. Kyrkoher-
den skall läta si angeläget vara, att jemväl besöka
sina ähörare, det ena huset efter det andra, när de
ä båda sidor kunna dertill hafva beqvävnlig tid och
lägenhet; och då efterfråga, huruledes de, samt de-
ras barn och tjenstehjon, sinsemellan sig förhålla,
förmanandes dem till allt det, som godt och lofligt
är. Vid sädana tillfällen skall-han ock undervisa de
gamla — på det de mäga föregå ungdomen med goda
exempel.
Kongl. förorda. af d. 18 Jan. 1743 4 2. Utom de
vanliga katechismiförhören i kyrkan, skola ock pre-
sterna som oftast besöka sina åhörare i deras hus,
till att med säkerhet förnimma deras framsteg i Chri-
stendomen och dem till rätta salighetens grund och
kunskap föra.
2. Hvarje församling delas i lämpliga distrikter,
innehållande hvartdera högst 2000 själar. Dessa di-
strikter omvexlas ärligen mellan ledamöterna i-för-
samlingsvärden, så att för dem alla beredes tillfälle
att känna samtlige innevänarna i församlingen.
Obs. Kyrkolsgen kap. 2 4 9, samt kongl. brefvet
af d. 2 Dec. 1806: distrikterna böra -emellan pa-
stor och kapellan så omväxlas, att för bäda -beredes
tillfälle att känna sina åhörare.,
3. Inom det anvista distriktet ger ledamot i för-
samlingsvärden att anställa flitiga besök, i och för ett
ändamål, som ofvan anförda kyrkolagens 24 käp.:s 22
angifver. Y
Obs. Der barn finnas, egnas noggrann tillsyn ål
dessas skolgång och uppfostran; der fattigdom elle:
sjukdom möta, anvises, så vidt görligt är, skyndsarr
arbets-. eller läkarehjelp ; der ingen Bibel eges, an
skaftas ofördröjligen en sädan från Svenska Bibel
sällskapet, säsom köp eller gäfva; der ingen husan
dakt öfvas, undervises om vigten . af och lämpligaste
sättet för dess ofördröjliga införande och begagnande
I allmänhet - uppmuntras fill: ordentliga -kyrko.. och
nattvardsbesök ; äfvensom vid tiden för- de ärliga hus
förhören i hufvudstaden, ledamot i-församlingsvärder
samräder med -ordningsmän och -husvärdar zom be
redandet af tjenliga lokaler för dessa-förhörs anstäl
lande i sjelfva hemmen, säsom kyrkolag bjuder och äf
nen af ålder härstädes öfligt varit.
Häraf synes att ifrågavarande förslag icke är an
nat än ett försök att tillämpa svenska församlingen
allmänt gällande kyrkolag, och är äfven efter un
dertecknads tanke det enda; som under nuvarande
förhällanden och oberoende af hvarje kyrkolagsreforn
för öfrigt, inom hvarje församling när- som -helst-.kar
verkställas, och. skulle; rätt hand hafdi, medföra obe
räknelig välsignelse.
Att ensamverkan äfven mellan presterskapet oci
församlingen härvid har varit päräknad, utvisar et
föredrag, i Stockholms prestsällskap på dess sednaste
högtidsdag, och som finnes tryckt i Svensk Ecclesia
stik-Tidping n:o 2.och 3 för detta är, äsyftande blanc
annat att förvandla de nuvarande till största deler
endast ekonomiska kyrkorådssammanträdena i Hufvud
staden till -.verkliga andeliga kyrkoråd öfver gudsfruk
tan och seder, enligt kongl. författningen af den 2t
Aug. 1843, der icke: allenast, enligt -2, kapella
nerna vore sjelfskrifna ledamöter, utan äfven Laici,
valde frän församlingarnes särskilda. distrikter; ock
i hvilka kyrkoräd, enligt samma författnings 4
skola upptagas alla frägor om oordentligheter och
oseder vid gudstjenst, försummelse af gudstjensten
uteblitvande frän catechismiförhör, oenighet i äkten
skap, olydnad mot föräldrar, samt värdstösad barna
uppfostran. . Stockholm den 9 Maj 1853.
C. E: Wenström.
Vi hafva ej velat neka hr Wenström rum
bladet för ofvanståeode förklaring. Vi tillägg:
dervid att den ingalunda förändrat vårt om:
döme om saken, och att verkställandet af för
slaget, som utan tvifvel är å hans sida en fruk
af nit och välvilja, endåst skulle framkalla e;
sordinarie inre mission, ett slags presterlig po
ligs. För den som - vill. saken. kunna vi
inse hvad det är att stöta sig på namnet.
Särdeles olyckligt .har. hr W. påmint or
några föråldrade, men ännu qvarstående på
bud i vår kyrkolag, hvilka det borde åligg
en hvar som ifsar för religionens framsteg a
redligt arbeta på att få atskaffade Den 1
gällande kyrkolagen författades på en tid d
bildningen nästan uteslutande tillhörde pre
sterna, och under en envåldsregering som ge
nom sina embetsmän hade anspråk på att styr
allt ända ned till de minsta detaljerna i men
niskornas enskilda tif: Dea tiden var detså
ledes fatörligt att presten skulle våra ej blo
en .skolmästare, för att lära barn och föräl
drar stafva sig fram i sina kristendomsböcke;
utan också en polisfogde, som skulle se ti
att ej truldomo eller annan vidskepelse be
drefs, dryckenskap och andra låster öfvades
sarit förekomma träta och slagsmål mella
man och hustru, husbonde ochstjenares Vi
sådana tillfällen 31åg det presten äfven a
sfraffå, och det saknas ej exempel på gaml
herdar som med stor skicklighet och myckt
nit utöfvade profossysslan. - .
Sedan nu gällande kyrkolag stiftades he
något öfver halftannat sekel-förflutit;- hvarur
der, jemte sedernas betydliga förmildring oc
rättstillståndets- ordnande genom 1734 års lag
äfven den allmänna odlingen spridt sig, så a
deå presterliga polisuppsigten blifvit onödi
och äfven — obehörig. - Fattigvården och ur
dervisningsväsendet hafva blifvit ordnade si
att de ej längre bero, åtminstone ej ensan