STOCKHOLM, den 11 Maj. I anledning af Stockholme stads konsistorii till Kongl. Maj:t ingifna betinkande om själavården i hufvudstaden, yttrade vi förliden lördag nägra åsigter, i anledning af hvilka br hofpredikanten Wenström hos reRAR anhållit om plats för en så lydande 3 : s Till Redaktionen af Aftonbladet! Dä i en artikel i n:o 103 af Aftonbladet, rörande själavärdsfrågan i Hufvudstaden, ett af undertecknad i Stockholms Prestsällskap, redan för mer än tio är sedan afgifvet och nu äter upplifvadt och antaget förslag i samma fräga, blifvit kalladt ett slegs ordinarie inre mission, eller med andra ord ett slags presterlig polis,, och sålunda redan, innan dess ifrågakomna verkställande, inför allmänheten till sitt syfte misstydt; — nödgas jag anhälla om följande punkters införande deraf i samma tidning: 1. Församlingsvärden utgöres i hvardera af Hufvudstadens ätta Territorialförsamlingar af kyrkoherden, såsom genom lag ansvarig föreståndare och ledare, samt af komministrar och adjunkter, såsom 1edamöter uti densamma. Obs. : Allm. kyrkolagen kap: 24.4 22. Kyrkoherden skall läta si angeläget vara, att jemväl besöka sina ähörare, det ena huset efter det andra, när de ä båda sidor kunna dertill hafva beqvävnlig tid och lägenhet; och då efterfråga, huruledes de, samt deras barn och tjenstehjon, sinsemellan sig förhålla, förmanandes dem till allt det, som godt och lofligt är. Vid sädana tillfällen skall-han ock undervisa de gamla — på det de mäga föregå ungdomen med goda exempel. Kongl. förorda. af d. 18 Jan. 1743 4 2. Utom de vanliga katechismiförhören i kyrkan, skola ock presterna som oftast besöka sina åhörare i deras hus, till att med säkerhet förnimma deras framsteg i Christendomen och dem till rätta salighetens grund och kunskap föra. 2. Hvarje församling delas i lämpliga distrikter, innehållande hvartdera högst 2000 själar. Dessa distrikter omvexlas ärligen mellan ledamöterna i-församlingsvärden, så att för dem alla beredes tillfälle att känna samtlige innevänarna i församlingen. Obs. Kyrkolsgen kap. 2 4 9, samt kongl. brefvet af d. 2 Dec. 1806: distrikterna böra -emellan pastor och kapellan så omväxlas, att för bäda -beredes tillfälle att känna sina åhörare., 3. Inom det anvista distriktet ger ledamot i församlingsvärden att anställa flitiga besök, i och för ett ändamål, som ofvan anförda kyrkolagens 24 käp.:s 22 angifver. Y Obs. Der barn finnas, egnas noggrann tillsyn ål dessas skolgång och uppfostran; der fattigdom elle: sjukdom möta, anvises, så vidt görligt är, skyndsarr arbets-. eller läkarehjelp ; der ingen Bibel eges, an skaftas ofördröjligen en sädan från Svenska Bibel sällskapet, säsom köp eller gäfva; der ingen husan dakt öfvas, undervises om vigten . af och lämpligaste sättet för dess ofördröjliga införande och begagnande I allmänhet uppmuntras fill: ordentliga -kyrko.. och nattvardsbesök ; äfvensom vid tiden förde ärliga hus förhören i hufvudstaden, ledamot i-församlingsvärder samräder med -ordningsmän och -husvärdar zom be redandet af tjenliga lokaler för dessa-förhörs anstäl lande i sjelfva hemmen, säsom kyrkolag bjuder och äf nen af ålder härstädes öfligt varit. Häraf synes att ifrågavarande förslag icke är an nat än ett försök att tillämpa svenska församlingen allmänt gällande kyrkolag, och är äfven efter un dertecknads tanke det enda; som under nuvarande förhällanden och oberoende af hvarje kyrkolagsreforn för öfrigt, inom hvarje församling närsom -helst-.kar verkställas, och. skulle; rätt hand hafdi, medföra obe räknelig välsignelse. Att ensamverkan äfven mellan presterskapet oci församlingen härvid har varit päräknad, utvisar et föredrag, i Stockholms prestsällskap på dess sednaste högtidsdag, och som finnes tryckt i Svensk Ecclesia stik-Tidping n:o 2.och 3 för detta är, äsyftande blanc annat att förvandla de nuvarande till största deler endast ekonomiska kyrkorådssammanträdena i Hufvud staden till -.verkliga andeliga kyrkoråd öfver gudsfruk tan och seder, enligt kongl. författningen af den 2t Aug. 1843, der icke: allenast, enligt -2, kapella nerna vore sjelfskrifna ledamöter, utan äfven Laici, valde frän församlingarnes särskilda. distrikter; ock i hvilka kyrkoräd, enligt samma författnings 4 skola upptagas alla frägor om oordentligheter och oseder vid gudstjenst, försummelse af gudstjensten uteblitvande frän catechismiförhör, oenighet i äkten skap, olydnad mot föräldrar, samt värdstösad barna uppfostran. . Stockholm den 9 Maj 1853. C. E: Wenström. Vi hafva ej velat neka hr Wenström rum bladet för ofvanståeode förklaring. Vi tillägg: dervid att den ingalunda förändrat vårt om: döme om saken, och att verkställandet af för slaget, som utan tvifvel är å hans sida en fruk af nit och välvilja, endåst skulle framkalla e; sordinarie inre mission, ett slags presterlig po ligs. För den som vill. saken. kunna vi inse hvad det är att stöta sig på namnet. Särdeles olyckligt .har. hr W. påmint or några föråldrade, men ännu qvarstående på bud i vår kyrkolag, hvilka det borde åligg en hvar som ifsar för religionens framsteg a redligt arbeta på att få atskaffade Den 1 gällande kyrkolagen författades på en tid d bildningen nästan uteslutande tillhörde pre sterna, och under en envåldsregering som ge nom sina embetsmän hade anspråk på att styr allt ända ned till de minsta detaljerna i men niskornas enskilda tif: Dea tiden var detså ledes fatörligt att presten skulle våra ej blo en .skolmästare, för att lära barn och föräl drar stafva sig fram i sina kristendomsböcke; utan också en polisfogde, som skulle se ti att ej truldomo eller annan vidskepelse be drefs, dryckenskap och andra låster öfvades sarit förekomma träta och slagsmål mella man och hustru, husbonde ochstjenares Vi sådana tillfällen 31åg det presten äfven a sfraffå, och det saknas ej exempel på gaml herdar som med stor skicklighet och myckt nit utöfvade profossysslan. . Sedan nu gällande kyrkolag stiftades he något öfver halftannat sekel-förflutit;hvarur der, jemte sedernas betydliga förmildring oc rättstillståndetsordnande genom 1734 års lag äfven den allmänna odlingen spridt sig, så a deå presterliga polisuppsigten blifvit onödi och äfven — obehörig. Fattigvården och ur dervisningsväsendet hafva blifvit ordnade si att de ej längre bero, åtminstone ej ensan