(Insändt.) Bord-dansningen. Dä bord-dsnseriet, pröfvadt ech för sannt befunnet hotar att blifva en landsplåga genom de ständiga frä. orn8: har ni sett det? har ni kännt det? så torde det kanske varå tid att en gång uttala nägra ord om detsamma för att, om ej stäfja detta raseri — ty de :är knappt möjligt ännu på en mänad — men för ati Tädda ätminstone några, som annars kunde taga skads i svängen. Ingen galenskap finnes sä stor, att den icke uttalad vinner gehör af nägra, och det förvånar oss derföre ingalunda att bord-dansen vunnit bifall och fät! anseende af att vara nägot Öfvernaturligt, eller rättare yttringen af en ny naturkraft. Sä tror man blindt på spöken; så voro Svedenborgs andeskådarläror en tid temligen allmäsrt trodda, och äro det ännu at flera; sä var guldmakeriet en alldeles gifven sak; så brändes bexorna under Carl XI:s tid, emedan de sågos.af hundraden och sjelfva erkände sig hafva färdats till Blåkulla på rakor, qvastkäppar och dylikt. . Så sprider siz nu mormonernas lära, upp: gjord af en djerf bedragare, som uppgaf sig hafva funnit guldtafior i jorden, hvilkas inskrift ingen kunde läsa, tills ban dechiffrerade den medelst ett par gudasända glasögon, på hvilka en mera skrifkunnig person, som händelsevis fick dem i sina händer, läste fabrikörens namn: Schneider, Ziärichk,. Så var den en tid atheist som ieke trodde pä djefvulens kroppsliga uppträdande i hvardagslag. Så har klappar. sekten en tid vunnit förtroende i Amerika, tills bedrägeriet, upptäekt der, kom hit till Europa att göra sin rund — och falla. Intet förvänar oss i den vägen, ty det är med de underbara lögnerna som med lavinerna, ju större de blifva, desto säkrare gå de fram. Ju naturligare förklaringen af dylika under är, desto svårare blir den trodd, och antager man dervid de troende personernas sjelfbedrägeri såsom nägot väsentligt, så känner sig hvar och en stött öfver den förnärmande misstankan. Man har sett med egna ögon, hört med egna öron, kännt med egna händer; hur är det då möjligt att misstaga sig? Jo, det är lika möjligt med de dansande borden, som man t. :ex. ser, hör och känner andra saker, utan att göra sig reda för hvad man ser, här eller känner. Map ser ett factum ganska rigtigt, men man misstager sig om orsakerna dertill. Om vi stöta någon med det följande, sä-är han eller hon sin stöt värd. Den så mycket öfrer-undrade borddansen sker helt enkelt genom vanlig handkraft, eiler om man vill gifva den, använd på bord, ett nytt namn, genom fingerismen. Vilkoren för lättaste utvecklipgen af denna kraft äro, att personer, helst darrhändta förut, starka i tron på det underbara, klädda huru som helst, berörande hvarandra antingen icke, eller ock när, hvar och hur de sjelfva ötverenskomma, sätta sig, så att de äro generade och lätt blifva trötta i armarna, kring ett bord, gom har temligen stor skifva, dock ej alltför tung, och liten fot, helst stär på trissor vända ät det häll, dit bordet icke bör röra sig, samt på ett jemnt, helst poleradt golf. Alla bord utom väggeller golffasta kunna röras; men de nu beskrifna äro de mest lättrörda, och fyllas öfriga uppgifna vilkor, så skall bordet inom en tid röra sig. För att ej nödgas sitta för länge, bör nägon af sällskapet börja en sakta vridning ät det hall trissorna tillkännagifva, då han antingen ensam eller genom de andras omedvetna tillbjelp genast fär borået i gång. Han bör vrida helt sakta, ty annars håller han kanske fast bordet för nägon annan hbjelpsam dansmakare. När bordet är i gäng eller när någon tror det sä vara, ropar man: Bordet rör sig! Alla knuffa då till det ytterligare. Sällskapet stiger upp, och följer med, som det heter, skjuter på, som man gör, hvarpä bordet rör sig ännu hastigare. Stöter det då mot en qvist i golfvet, eller en springa, så bryts ett ben om bordet är svagt, eller det hoppar upp eller reser sig på känt -om motständet och styrkan medgifva, eller faller det ikuwll om farten är stark. Är sällskapet snubbelfotadt, sä faller nägon person deribland, eller slänges i väggen om han eller hon icke har talang för leken Lussi laskar om. Bryts kedjan, så blir farten mindre eller stadnar bordet, ty för få trycka derpå-eller de öfriga upphöra att la ; låta de ej förblufta sig, så gär det lika : : Är ingen af sällskapet med om fingerismens hemlighet, 2ä fär man vänta längre, ända tills någon eller ett par tre, alltefter, behofvet, d. v. s. alltefter bordets storlek, tyngd och form händelsevis komma att samtidigt skjuta i samma riktning på berdskifvan, dä ofelbart samma dans-under inträffar. Högst ringa kraft behöfs, och styrka får ej användas vid tryckningen, ty då blir intet af. Under väntan på dansen blir man trött i armarna, och denna trötthet känner man; men det är nägot underbart man väntar sig, och följaktligen känns ben ej som vanlig trötthet, utan på ett underbart sätt. Den somkännt elektricitetens verknipgar, känner dylika nu; den som pröfvat magnetismen, känner dylikt, men naturligtvis något medifieradt, ty det är fingerismen, den nya kraften som genomströmmar sällskapet. Är man sensibel, t. ex. som den frun, hvilken blet sjösjuk dä hon sög en styrman, sä dänar man, faller i gråt, fär hufvudvärk, konvulsioner, slag o. 8. Vv. när