(Insändt.)
Bord-dansningen.
Dä bord-dsnseriet, pröfvadt ech för sannt befunnet
hotar att blifva en landsplåga genom de ständiga frä.
orn8: har ni sett det? har ni kännt det? så torde
det kanske varå tid att en gång uttala nägra ord om
detsamma för att, om ej stäfja detta raseri — ty de
:är knappt möjligt ännu på en mänad — men för ati
Tädda ätminstone några, som annars kunde taga skads
i svängen.
Ingen galenskap finnes sä stor, att den icke utta-
lad vinner gehör af nägra, och det förvånar oss der-
före ingalunda att bord-dansen vunnit bifall och fät!
anseende af att vara nägot Öfvernaturligt, eller rät-
tare yttringen af en ny naturkraft. Sä tror man
blindt på spöken; så voro Svedenborgs andeskådar-
läror en tid temligen allmäsrt trodda, och äro det
ännu at flera; sä var guldmakeriet en alldeles gifven
sak; så brändes bexorna under Carl XI:s tid, eme-
dan de sågos.af hundraden och sjelfva erkände sig
hafva färdats till Blåkulla på rakor, qvastkäppar och
dylikt. . Så sprider siz nu mormonernas lära, upp:
gjord af en djerf bedragare, som uppgaf sig hafva
funnit guldtafior i jorden, hvilkas inskrift ingen kunde
läsa, tills ban dechiffrerade den medelst ett par guda-
sända glasögon, på hvilka en mera skrifkunnig per-
son, som händelsevis fick dem i sina händer, läste fa-
brikörens namn: Schneider, Ziärichk,. Så var den
en tid atheist som ieke trodde pä djefvulens kropps-
liga uppträdande i hvardagslag. Så har klappar.
sekten en tid vunnit förtroende i Amerika, tills be-
drägeriet, upptäekt der, kom hit till Europa att göra
sin rund — och falla. Intet förvänar oss i den vä-
gen, ty det är med de underbara lögnerna som med
lavinerna, ju större de blifva, desto säkrare gå de
fram.
Ju naturligare förklaringen af dylika under är, de-
sto svårare blir den trodd, och antager man dervid
de troende personernas sjelfbedrägeri såsom nägot vä-
sentligt, så känner sig hvar och en stött öfver den
förnärmande misstankan. Man har sett med egna
ögon, hört med egna öron, kännt med egna händer;
hur är det då möjligt att misstaga sig? Jo, det är
lika möjligt med de dansande borden, som man t.
:ex. ser, hör och känner andra saker, utan att göra
sig reda för hvad man ser, här eller känner. Map
ser ett factum ganska rigtigt, men man misstager sig
om orsakerna dertill. Om vi stöta någon med det
följande, sä-är han eller hon sin stöt värd.
Den så mycket öfrer-undrade borddansen sker helt
enkelt genom vanlig handkraft, eiler om man vill
gifva den, använd på bord, ett nytt namn, genom
fingerismen. Vilkoren för lättaste utvecklipgen af
denna kraft äro, att personer, helst darrhändta förut,
starka i tron på det underbara, klädda huru som
helst, berörande hvarandra antingen icke, eller ock
när, hvar och hur de sjelfva ötverenskomma, sätta
sig, så att de äro generade och lätt blifva trötta i
armarna, kring ett bord, gom har temligen stor skif-
va, dock ej alltför tung, och liten fot, helst stär på
trissor vända ät det häll, dit bordet icke bör röra sig,
samt på ett jemnt, helst poleradt golf. Alla bord
utom vägg- eller golffasta kunna röras; men de nu
beskrifna äro de mest lättrörda, och fyllas öfriga
uppgifna vilkor, så skall bordet inom en tid röra sig.
För att ej nödgas sitta för länge, bör nägon af säll-
skapet börja en sakta vridning ät det hall trissorna
tillkännagifva, då han antingen ensam eller genom
de andras omedvetna tillbjelp genast fär borået i
gång. Han bör vrida helt sakta, ty annars håller
han kanske fast bordet för nägon annan hbjelpsam
dansmakare. När bordet är i gäng eller när någon
tror det sä vara, ropar man: Bordet rör sig! Alla
knuffa då till det ytterligare. Sällskapet stiger upp,
och följer med, som det heter, skjuter på, som
man gör, hvarpä bordet rör sig ännu hastigare. Stö-
ter det då mot en qvist i golfvet, eller en springa,
så bryts ett ben om bordet är svagt, eller det hop-
par upp eller reser sig på känt -om motständet och
styrkan medgifva, eller faller det ikuwll om farten är
stark. Är sällskapet snubbelfotadt, sä faller nägon
person deribland, eller slänges i väggen om han el-
ler hon icke har talang för leken Lussi laskar om.
Bryts kedjan, så blir farten mindre eller stadnar bor-
det, ty för få trycka derpå-eller de öfriga upphöra
att la ; låta de ej förblufta sig, så gär det lika
: :
Är ingen af sällskapet med om fingerismens hem-
lighet, 2ä fär man vänta längre, ända tills någon el-
ler ett par tre, alltefter, behofvet, d. v. s. alltefter
bordets storlek, tyngd och form händelsevis komma
att samtidigt skjuta i samma riktning på berdskifvan,
dä ofelbart samma dans-under inträffar. Högst ringa
kraft behöfs, och styrka får ej användas vid tryck-
ningen, ty då blir intet af. Under väntan på dan-
sen blir man trött i armarna, och denna trötthet kän-
ner man; men det är nägot underbart man väntar
sig, och följaktligen känns ben ej som vanlig trött-
het, utan på ett underbart sätt. Den som- kännt
elektricitetens verknipgar, känner dylika nu; den som
pröfvat magnetismen, känner dylikt, men naturligt-
vis något medifieradt, ty det är fingerismen, den nya
kraften som genomströmmar sällskapet.
Är man sensibel, t. ex. som den frun, hvilken blet
sjösjuk dä hon sög en styrman, sä dänar man, faller
i gråt, fär hufvudvärk, konvulsioner, slag o. 8. Vv. när