s
f
l
1
SIVURHULH, don ( Maj.
ip
Rikets sednast församlade ständer
- an-
höllo, som bekant är, hos Kongl. Maj:t M 1
undersökningars och åtgärders vidtegande för!
en förbättrad själavård i hufvudstaden. Hof
Konsistoriet--afgaf redan. i fjol sitt utlåtande!
i denna fråga; stadskonsistoriets har först ny-
ligen till regeringen ink i; 7-h
Bland de många enmörknins
Dn; nå ee
som detta utlåtande Progrvärda purise
undgå alt fista en koreter, kan man ickel,
vid.den,.buravie, serskild uppmärksamhet
och osedlighet -4 källorna till irreligiositet
regeringen Shet kunna tillstoppas genom af
sgbud. atfärdade befallningar och yttrel!
ar det må anses vara af behofvet påkal-
N att stadskonsistoriet fäster någon upp-
särksemhet derpå, att garnisonen, flottan samt
den kungliga teatern ej må sysselsättas under
tiden förden allmänna gudstjensten; så tordel!
man :ioke lika lätt kunna inse i hvad mån förl!
öfritt konungamaktens ,kraftigare tillkomato !
oo ör sabbatens helighållande anses af be-
vwbötvet påkallad. Mången torde vara i ickel!
ringa mån intresserad af att förnimma hvilka !
åtgärder stadskonsistorium åsyftar med sinal!
förordade Kraftmesyrer i detta hänseende. Vij:
hade önskat klart språk i detta fall; och dål
regeringen infordrat konsistoriets utlåtande i
ämnet, måste den påtagligen anses mera hafva j
önskat råd och förslag till det ondas afbjel-
pande än en blott skildring af det befintliga :
och tomma uppmaningar till förändrings åväga-
bringande.
En nyhet troligen för något hvar är att)
konsistoriet redan anmodat bufvudstadens pa-
storer att i samråd med öfriga Ppresterskapet
företaga en fördelning af församlingarna i di-
strikter. Här inställer sig sjelfmant den frå-
gan, huruvida en ändamålsenlig distriktsför-
delning ens är möjlig, innan löneregleringen
försiggått och sportlerna blifvit afskaffade.
Man stennar i alla fall i ovisshet om hvad
konsistoriet afser med denna omförmälda di-
striktsfördelning. Månne, enligt hr Wen-
ströms förslag, en fördelning blott för besök
i hemmen, således ett slags ordinarie inre mis-
sion, under årligt ombyte af distrikter mellan
resterskapet, och hvarvid i öfrigt allt för-
lefve på samma: fot som nu, eller med an-
dra ord ett slags presterlig polis?
Ehuru konsistoriet härom. icke bestämdt ut-
låter sig, blir man likväl böjd att antaga detta
af tvenne skäl: först emedan konsistoriet ut-
tryckligen anförer själavårdens utöfvande ge-
nom besök i hemmen såsom det som åsyftas
med denna distriktsfördelning, samt: för det
endra till följe af dess förordande af arfvo-
den fill extraordinarie prestmän, hvilka för-
modligen bärvid skulle biträda som extra po-
liskonstaplar.. Men när nu konsistoriet med-
gifver, att -en delning af de folkrika stora
församlingarna vore det enda fullt verksam-
ma medel för att möjliggöra en speciel själa-
vård, sådan den bör vara,, bör då icke di-
striktsfördelningen anordnas så, att den imöj-
ligaste .måtto kan erbjuda en ersättning för
derna delning, så att dervid ej endast di-
striktsläraren göres permanent, utan att man
ock öppnar för honom en så omfattande verk-
ningskrets och ansvarighet att han kan be-
traktas som distriktets egentlige själasörjare,
i likhet med hvad komministrarne i större
annexförsamlingar på landet flerestädes redan
äro? Men härför torde anställandet af extra-
ordinarier böra anses för föga lämpligt.
Man borde väl ock först tillse hvad det
redan anställda presterskapet, under en ända-
målsenlig organisation, förmår, innan arfvo-
den för extraordinarier stipuleras. - Man vet
att under nuvarande förhållanden kommini-
strarne ba mycken tid öfrig för åtskilliga för
deras kall fremmande göromål. Med tillräck-
lig aflöning för deras bergning bör denna tid
för församlingens tjenst vara att påräkna.
Man får nu se hvad Kongl. Maj:t, med
anledning af ständernes skrifvelse och konsi-
storiernas utlåtande, kan finna för godt att
anbefalla; men anmärkningsvärdt synes att
ingen som yttrat sig i ämnet fallit på den tan-
ken att söka intressera församlingarna sjelfva
för en förbättrad religions- och sedevård, samt
härför bereda dem ett nödigt verksamhetsom-
råde, i samråd och samverkan med sitt pre-
sterskap. .
Om, såsom stadskonsistoriet utlåter sig, de!
utan tvifvel är angelägnast och vigtigast, at
alla inifrån verkande andliga krafter anlitas til
framkallande af ett allmänneligt och varmt gud-
aktighetslifo, så inser man ej buru detta skal
kunna ske med:mindre man anlitar samt til
församlingens bästa behörigen leder och be-
gagnar det nit, som hos församlingen sjelf
hos allvarligt sinnade lekmän är att påräkna.
I Skottland, så väl som i flera andra pro.
testantiska . länder der någon helgosam och
verkligt ingripande religions och sedevård ege
rum, finnes inom hvarje församling ett kyr
koråd, som för besörjandet af religions- och
sedevården står bredvid församlingsläraren och
har med honom sina månadiliga sammanträ
den för att rådpläga om de ätgärder, hvilk;
xtill framkallande af ett allmänneligt och varm
gudakfighetslifs samt mötarbetande af sedes
löshet och laster kunna anses af behofvet på:
kallade och till ändamålet ledande.
Endast härigenom kan en samverkan upp
komma. mellan presterskapet och församlingen
hvarförutari dessa sålunda äfven skola ömse:
sidigt lifva hvarandra till nit och -uppmärk.
samhet på: denna hos oss alltför mycket för:
summade angelägenhet; härigenom kan och
det förtroende mellan dem upprätthållas och
stärkas, hvilket är ett vilkor för presterakapet
gagnände verksamhet och inflytande, men nm
synes i alltför hög grad saknas.
Utan ett sådant församlingaraes deltagande
skall säkerligen föga eller intet vinnas för er
verkligen förbättrad religions- och sedevård,
hvilka åtgärder än i öfrigt må vidtagas; ty
denna saks vintHande öfverstiger under närva-