da -förstudier; hans frasering, visserligen
na ej musikaliskt utbildad, tillkännagifvet
dock en lycklig naturlig känsla. Det står ati
hoppag, att hr D. ej af alltför hopade nya
roller skail hindras ifrån fullföljandet af sina
musikaliska studier. Båda debutanterna hafvs
utgått från hr.Giinthers skola; båda hedra sir
lärare samt förtjena all uppmuntran, som också
ej uteblef. Enligt öflig plögsed framropades
de debuterande efter operettens slut.
Före Alphyddan, gafs Intrigen i fönstren,
hvars friska och täcka musik vinner med
hvarje gång, ehuru ensemblen äfvensom ett
och annat solonummer lemnade åtskilligt öf-
rigt att önska. M:lle Michals sköna romans
gjorde äfven nu furore; dock måste man så-
som alldeles olämplig beteckna den smaklösa
fioritur-apparat, hvarmed andra kupletten blif-
vit vanställd. Huru denna på en gång odra-
matiska och mot musikens totalkarakter helt
och hållet stridande åtgärd kunnat af kapellets
insigtsfulle chef autoriserag, är i sanning oför-
klarligt. — Pjesen är skrifven för franska
komici, och sedan de artister försvunnit, com
— med den oöfverträfflige L. Hjortsberg i
spetsen — hos 0as representerade denna skola,
får man ej alltför högt stegra anspråken på
aktionen (ehuru mycket visserligen äfven nu
kunnat vara bättre) och isynnerhet icke mäta
de nuvsurande skådespelarne efter den mått-
stock, som användes för några decennier se-
dan. Om äfven hr Söderberg var en ofull-
komlig Satinett, 8å visade sig hr C. Hjorts-
berg emot såsom fullkomligt oanvändbar i
denna roll, och då hr S. hade enskilda lyck-
liga momenter, så hade hr H. inga sådane —
hvarvid vi för öfrigt ingalunda bestrida hr H:s
förtjenst i sådane roller, der han är på sin
plats. Vi tillstyrka derföre es återgång at
detta rollbyte och hoppas för öfrigt att denna
operett för den intressanta musikens skull ej
måtte försvinna från repertoiren.