s f l 1 SIVURHULH, don ( Maj. ip Rikets sednast församlade ständer anhöllo, som bekant är, hos Kongl. Maj:t M 1 undersökningars och åtgärders vidtegande för! en förbättrad själavård i hufvudstaden. Hof Konsistoriet--afgaf redan. i fjol sitt utlåtande! i denna fråga; stadskonsistoriets har först nyligen till regeringen ink i; 7-h Bland de många enmörknins Dn; nå ee som detta utlåtande Progrvärda purise undgå alt fista en koreter, kan man ickel, vid.den,.buravie, serskild uppmärksamhet och osedlighet -4 källorna till irreligiositet regeringen Shet kunna tillstoppas genom af sgbud. atfärdade befallningar och yttrel! ar det må anses vara af behofvet påkalN att stadskonsistoriet fäster någon uppsärksemhet derpå, att garnisonen, flottan samt den kungliga teatern ej må sysselsättas under tiden förden allmänna gudstjensten; så tordel! man :ioke lika lätt kunna inse i hvad mån förl! öfritt konungamaktens ,kraftigare tillkomato ! oo ör sabbatens helighållande anses af bevwbötvet påkallad. Mången torde vara i ickel! ringa mån intresserad af att förnimma hvilka ! åtgärder stadskonsistorium åsyftar med sinal! förordade Kraftmesyrer i detta hänseende. Vij: hade önskat klart språk i detta fall; och dål regeringen infordrat konsistoriets utlåtande i ämnet, måste den påtagligen anses mera hafva j önskat råd och förslag till det ondas afbjelpande än en blott skildring af det befintliga : och tomma uppmaningar till förändrings åvägabringande. En nyhet troligen för något hvar är att) konsistoriet redan anmodat bufvudstadens pastorer att i samråd med öfriga Ppresterskapet företaga en fördelning af församlingarna i distrikter. Här inställer sig sjelfmant den frågan, huruvida en ändamålsenlig distriktsfördelning ens är möjlig, innan löneregleringen försiggått och sportlerna blifvit afskaffade. Man stennar i alla fall i ovisshet om hvad konsistoriet afser med denna omförmälda distriktsfördelning. Månne, enligt hr Wenströms förslag, en fördelning blott för besök i hemmen, således ett slags ordinarie inre mission, under årligt ombyte af distrikter mellan resterskapet, och hvarvid i öfrigt allt förlefve på samma: fot som nu, eller med andra ord ett slags presterlig polis? Ehuru konsistoriet härom. icke bestämdt utlåter sig, blir man likväl böjd att antaga detta af tvenne skäl: först emedan konsistoriet uttryckligen anförer själavårdens utöfvande genom besök i hemmen såsom det som åsyftas med denna distriktsfördelning, samt: för det endra till följe af dess förordande af arfvoden fill extraordinarie prestmän, hvilka förmodligen bärvid skulle biträda som extra poliskonstaplar.. Men när nu konsistoriet medgifver, att -en delning af de folkrika stora församlingarna vore det enda fullt verksamma medel för att möjliggöra en speciel själavård, sådan den bör vara,, bör då icke distriktsfördelningen anordnas så, att den imöjligaste .måtto kan erbjuda en ersättning för derna delning, så att dervid ej endast distriktsläraren göres permanent, utan att man ock öppnar för honom en så omfattande verkningskrets och ansvarighet att han kan betraktas som distriktets egentlige själasörjare, i likhet med hvad komministrarne i större annexförsamlingar på landet flerestädes redan äro? Men härför torde anställandet af extraordinarier böra anses för föga lämpligt. Man borde väl ock först tillse hvad det redan anställda presterskapet, under en ändamålsenlig organisation, förmår, innan arfvoden för extraordinarier stipuleras. Man vet att under nuvarande förhållanden komministrarne ba mycken tid öfrig för åtskilliga för deras kall fremmande göromål. Med tillräcklig aflöning för deras bergning bör denna tid för församlingens tjenst vara att påräkna. Man får nu se hvad Kongl. Maj:t, med anledning af ständernes skrifvelse och konsistoriernas utlåtande, kan finna för godt att anbefalla; men anmärkningsvärdt synes att ingen som yttrat sig i ämnet fallit på den tanken att söka intressera församlingarna sjelfva för en förbättrad religionsoch sedevård, samt härför bereda dem ett nödigt verksamhetsområde, i samråd och samverkan med sitt presterskap. . Om, såsom stadskonsistoriet utlåter sig, de! utan tvifvel är angelägnast och vigtigast, at alla inifrån verkande andliga krafter anlitas til framkallande af ett allmänneligt och varmt gudaktighetslifo, så inser man ej buru detta skal kunna ske med:mindre man anlitar samt til församlingens bästa behörigen leder och begagnar det nit, som hos församlingen sjelf hos allvarligt sinnade lekmän är att påräkna. I Skottland, så väl som i flera andra pro. testantiska . länder der någon helgosam och verkligt ingripande religions och sedevård ege rum, finnes inom hvarje församling ett kyr koråd, som för besörjandet af religionsoch sedevården står bredvid församlingsläraren och har med honom sina månadiliga sammanträ den för att rådpläga om de ätgärder, hvilk; xtill framkallande af ett allmänneligt och varm gudakfighetslifs samt mötarbetande af sedes löshet och laster kunna anses af behofvet på: kallade och till ändamålet ledande. Endast härigenom kan en samverkan upp komma. mellan presterskapet och församlingen hvarförutari dessa sålunda äfven skola ömse: sidigt lifva hvarandra till nit och -uppmärk. samhet på: denna hos oss alltför mycket för: summade angelägenhet; härigenom kan och det förtroende mellan dem upprätthållas och stärkas, hvilket är ett vilkor för presterakapet gagnände verksamhet och inflytande, men nm synes i alltför hög grad saknas. Utan ett sådant församlingaraes deltagande skall säkerligen föga eller intet vinnas för er verkligen förbättrad religionsoch sedevård, hvilka åtgärder än i öfrigt må vidtagas; ty denna saks vintHande öfverstiger under närva