rg mn sea EERO ATERN ERA ARA RA aE vara intressantast att besöka, samt hyrde mig en stor manilabåt — en s. k. sbanca, en giantisk kanoe med soltak af en hvälfd matta. och rodd af 5 man — som skulle taga mig uppför floden Pasig och till städerna på andra gidan den etora lagunen. Isällskap med doktor Kinberg och kadetten Adlercreutz, hvilken, född i det spanska Sydamerika, var fullt mäktig det för mig till största delen främmande språket, afreste jag andra dagen efter vår ankomst till Manila, och transporterades, beqvämtnedbäddad på bottnen i min rymliga banca, uppför floden Pasig. Klockan var redan fyra på eftermiddagen, då vi satte ut från Manila, och skymningen nbröt snart, insvepande flodens stränder i sin mörka slöja, som ej tillät oss att närmare se let sköna Jand, hvarigenom vi passerade. Trädgrupper i sid svartnande lummighet, villor, bambuhus och små köpingar, kloster och haciendas, här och der upplysta af eit ensligt jus, skymtade förbi oss i oredigt virrvar, och äto 0ss blott ana, att vi gingo miste om många vackra vuer. Här och der lupo män och barn iskande längs stränderna, bärande långa fack lor, hvilkas sken, allt efter som det lyste mellan eller försvann bakom de pittoreska bambudungarne, bänkte och dallrade på vattenytan eller släcktes i floden och åstadkom en effekt af ljusbiytning och illumination, som verkligen var bjutningsfull att åre. På midten af flodpassagen satte vi i land vid en liten köping, medan våra båtkarlar, bröktigs, ihördiga gossar, åto sin ris och fisk. Vi för vår. del tppsökie el capitan de pueblos, för att för honom visa vårt af Filippinernas generslguvernör, Jusn Bulnesg, utfirdade pass, utan hvilket ingen fird t det inre ör möjlig. Men som denne Matador till byfogde ver, likasom nö. stan öfverallt i mindre köpinger, en infödd tagal, för hvilken spanskan var lika letant som min ärliga svenska, så tycktes han icke