rg mn sea EERO ATERN ERA ARA RA aE
vara intressantast att besöka, samt hyrde mig
en stor manilabåt — en s. k. sbanca, en gi-
antisk kanoe med soltak af en hvälfd matta.
och rodd af 5 man — som skulle taga mig
uppför floden Pasig och till städerna på andra
gidan den etora lagunen. Isällskap med doktor
Kinberg och kadetten Adlercreutz, hvilken, född
i det spanska Sydamerika, var fullt mäktig det
för mig till största delen främmande språket, af-
reste jag andra dagen efter vår ankomst till Ma-
nila, och transporterades, beqvämtnedbäddad på
bottnen i min rymliga banca, uppför floden Pasig.
Klockan var redan fyra på eftermiddagen,
då vi satte ut från Manila, och skymningen
nbröt snart, insvepande flodens stränder i sin
mörka slöja, som ej tillät oss att närmare se
let sköna Jand, hvarigenom vi passerade.
Trädgrupper i sid svartnande lummighet, vil-
lor, bambuhus och små köpingar, kloster och
haciendas, här och der upplysta af eit ensligt
jus, skymtade förbi oss i oredigt virrvar, och
äto 0ss blott ana, att vi gingo miste om många
vackra vuer. Här och der lupo män och barn
iskande längs stränderna, bärande långa fack
lor, hvilkas sken, allt efter som det lyste mel-
lan eller försvann bakom de pittoreska bambu-
dungarne, bänkte och dallrade på vattenytan
eller släcktes i floden och åstadkom en effekt
af ljusbiytning och illumination, som verkli-
gen var bjutningsfull att åre. På midten af
flodpassagen satte vi i land vid en liten kö-
ping, medan våra båtkarlar, bröktigs, ihördiga
gossar, åto sin ris och fisk. Vi för vår. del
tppsökie el capitan de pueblos, för att för
honom visa vårt af Filippinernas generslguver-
nör, Jusn Bulnesg, utfirdade pass, utan hvilket
ingen fird t det inre ör möjlig. Men som
denne Matador till byfogde ver, likasom nö.
stan öfverallt i mindre köpinger, en infödd
tagal, för hvilken spanskan var lika letant
som min ärliga svenska, så tycktes han icke