ska diplomater, som undertecknade denn akt, föreställa sig, att dessa uttryck skull kunna innebära eller medföra ett upphäfvand af andra rättigheter, än:dem hvarpå man egd frivilliga afsägelser eller ett förintande af all danska arfsanspråk, under det de ryska fing qvarstä, och att man sålunda genom traktater och dess bestämmelse om sammanhållning skull närma det rygk-gottorpska huset till Danmark tron; lika litet som de kunde drömma om ätt nå got sådant upphäfvande skulle kunna ligga i de uti traktaten meddelade löftet, att makterna vid ett framdeles inträffande dylikt fall, son nu egt-rum, skulle lemna sitt biträde till nå gon dylik kombination, som den hvilken m skett just med stöd af Kongeloven. Men ryska diplomatien hade under tiden haf ögonen öppna och beräknat allt mycket noga Den hade konstmessigt föranstaltat den stark: påtryckning, som under namn af europeisk nödvändighet, framkallade statskuppen af der 28 Januari 1852, som bragte till lifs ett s.k geheimestatsråd för helstaten och gjorde tvenne holsteinska grefvar till oansvariga ministra och till regeringens: verkliga hufvudmän. Der bolsteinska aristokratien har naturligtvis ingen ting emot att återfå väldet öfver Danmark: den är förtjust öfver planen, att beröfva Danark-Slesvig dess legitima arfföljd, då HolStein deremot får behålla den gottorpska, hvarigenom Holstein sålunda blir hufvudlandet och Dannmark-Slesvig vid utgången af prins Christians mansstam såsom ett arflöst bihang följer med Holstein. Ryska diplomatien aktade sig för att, innan Londonertraktaten var färdig och afslutad, alltför mycket påminna om de ryska reservationerna i afseende på Holstein. Men samma dag som traktaten afslöts, aflemnade ryska ministern i London, baron Brunnow, en not till de makters ministrar, som hade undertecknat traktaten, i hvilken han förnyade de förbehåll för de bolsteingottorpska arfsrättigheterna, som blifvit gjorda i Warschauprotokollet. Sedan saken nu ansågs afgjord, passerade denna not utan uppmärksamhet och utan några motsägelser, och ryskgottorpska huset vann derigenom ånyo eft slags tyst medgifvande af anspråkens giltighet. Danska ministern besvarade noten med en skrifvelse, som visar att danska utrikesmini:tern då ännu icke var öfvergången till. de holsteinska .grefvarnes uppfattning af saken och att han icke höll före att i Lendonertraktaten något stadgande om den danska arfföljdens upphäfvande tillkommit. Sedan ryska diplomatien fått allt i ordning, blef det snart slut med der vänliga och förekommande tonen; nu blefvo andra medel af nöden. Den ryske ; ministern i Köpenhamn, baron v. Ungern Sternberg, uppträdde på ett strängt och. befallande sätt och öfvertygade snart de danska ledamöter af sratsrådet, som icke. ville gifva efter för de båda holsteinska grefvarne, att det vore snödvändigt, att föreslå riksdagen upphäfvandet af den gamla danska afföljden. Bestämdheten i hans väsen har under frågans behandling i pressen och på riksdagen alltmera ökats, och enskilda meddelanden från Köpenhamn samt äfven antydningar i tidningarne göra det troligt, att han på ett eller annat sätt vetat att af konungen personligen erhålla ett löfte om genomdrifvande af förslagetomKongelovens upphäfvande. Under tiden väkar herr v. Brunnow i Londow mycket noga öfver engelska pressen och reviderar Times, ledande artiklar öfyer danska frågan, på det erigelska.allmänheten icke måtte få kännedom om sakernas verkliga förhållande; Englands och Frankrikes diplomati synes också alltintill den sednaste tiden ha gväfvat i okunnighet härom och trott, att motståndet på riksdagen vände sig. mot Londonertraktaten, då man tvertom endast bekämpat ! det onödiga förslaget om upphäfvande af del formella arfföljdsreglorna i Kongeloven oehl, icke begärt någonting bättre än att helt enkelt! intaga och godkänna Londonertraktaten. l Emellertid synes det icke osannolikt, att) len nuvarande starka påtryckningen från Ryssand-och de faror, som genom den sednastel! förändringen i danska ministeren hota den ria författningen, jemte fruktan för den ablikation, hvartill det holsteinska partiet uppmuntrar konungen, skulle kunna leda till ett intagande af det kongl. budskapet. Det är öfverflödigt att ytterligare påpeka,li wuru olyckligt detta vore äfven för de före-lt ade skandinaviska rikena, och viförmoda attl! rår regering, som deltagit i Londonertraktaen och sedermera utan tvifvel med uppmärkamhet följt förhandlingarne, i tid gjort de förei; tällningar som varit af nöden till någon, om ck ringa motvigt mot den ryska påtryckningen. — — — H. M. Konungen har i dag hållit konselj. — P. T. meddelar följande befordringar: It till svensk och norsk konsul i Arcbanpgel, svenske ll ch norske konsuln i Nantes, Hi: A. Bruenech; tilll, nahanda beställning i San Francisco, vice konsuln erstädes, J. J. L. Herrlich; till enahanda beställning Smvrna hanpdlanden CO. D. van Lennep; till ena-l a C E 8