ska diplomater, som undertecknade denn
akt, föreställa sig, att dessa uttryck skull
kunna innebära eller medföra ett upphäfvand
af andra rättigheter, än:dem hvarpå man egd
frivilliga afsägelser eller ett förintande af all
danska arfsanspråk, under det de ryska fing
qvarstä, och att man sålunda genom traktater
och dess bestämmelse om sammanhållning skull
närma det rygk-gottorpska huset till Danmark
tron; lika litet som de kunde drömma om ätt nå
got sådant upphäfvande skulle kunna ligga i de
uti traktaten meddelade löftet, att makterna
vid ett framdeles inträffande dylikt fall, son
nu egt-rum, skulle lemna sitt biträde till nå
gon dylik kombination, som den hvilken m
skett just med stöd af Kongeloven.
Men ryska diplomatien hade under tiden haf
ögonen öppna och beräknat allt mycket noga
Den hade konstmessigt föranstaltat den stark:
påtryckning, som under namn af europeisk
nödvändighet, framkallade statskuppen af der
28 Januari 1852, som bragte till lifs ett s.k
geheimestatsråd för helstaten och gjorde tvenne
holsteinska grefvar till oansvariga ministra
och till regeringens: verkliga hufvudmän. Der
bolsteinska aristokratien har naturligtvis ingen
ting emot att återfå väldet öfver Danmark:
den är förtjust öfver planen, att beröfva Dan-
ark-Slesvig dess legitima arfföljd, då Hol-
Stein deremot får behålla den gottorpska, hvar-
igenom Holstein sålunda blir hufvudlandet och
Dannmark-Slesvig vid utgången af prins Chri-
stians mansstam såsom ett arflöst bihang föl-
jer med Holstein.
Ryska diplomatien aktade sig för att, innan
Londonertraktaten var färdig och afslutad,
alltför mycket påminna om de ryska reserva-
tionerna i afseende på Holstein. Men samma
dag som traktaten afslöts, aflemnade ryska mi-
nistern i London, baron Brunnow, en not till
de makters ministrar, som hade undertecknat
traktaten, i hvilken han förnyade de förbehåll
för de bolsteingottorpska arfsrättigheterna, som
blifvit gjorda i Warschauprotokollet. Sedan
saken nu ansågs afgjord, passerade denna not
utan uppmärksamhet och utan några motsä-
gelser, och ryskgottorpska huset vann derige-
nom ånyo eft slags tyst medgifvande af an-
språkens giltighet. Danska ministern besva-
rade noten med en skrifvelse, som visar att
danska utrikesmini:tern då ännu icke var öf-
vergången till. de holsteinska .grefvarnes upp-
fattning af saken och att han icke höll före
att i Lendonertraktaten något stadgande om den
danska arfföljdens upphäfvande tillkommit.
Sedan ryska diplomatien fått allt i ordning,
blef det snart slut med der vänliga och före-
kommande tonen; nu blefvo andra medel af
nöden. Den ryske ; ministern i Köpenhamn,
baron v. Ungern Sternberg, uppträdde på ett
strängt och. befallande sätt och öfvertygade
snart de danska ledamöter af sratsrådet, som
icke. ville gifva efter för de båda holsteinska
grefvarne, att det vore snödvändigt, att före-
slå riksdagen upphäfvandet af den gamla dan-
ska afföljden. Bestämdheten i hans väsen har
under frågans behandling i pressen och på
riksdagen alltmera ökats, och enskilda med-
delanden från Köpenhamn samt äfven antyd-
ningar i tidningarne göra det troligt, att han
på ett eller annat sätt vetat att af konungen
personligen erhålla ett löfte om genomdrif-
vande af förslagetomKongelovens upphäfvande.
Under tiden väkar herr v. Brunnow i Lon-
dow mycket noga öfver engelska pressen och
reviderar Times, ledande artiklar öfyer dan-
ska frågan, på det erigelska.allmänheten icke
måtte få kännedom om sakernas verkliga för-
hållande; Englands och Frankrikes diplomati
synes också alltintill den sednaste tiden ha
gväfvat i okunnighet härom och trott, att mot-
ståndet på riksdagen vände sig. mot Londoner-
traktaten, då man tvertom endast bekämpat !
det onödiga förslaget om upphäfvande af del
formella arfföljdsreglorna i Kongeloven oehl,
icke begärt någonting bättre än att helt enkelt!
intaga och godkänna Londonertraktaten. l
Emellertid synes det icke osannolikt, att)
len nuvarande starka påtryckningen från Ryss-
and-och de faror, som genom den sednastel!
förändringen i danska ministeren hota den
ria författningen, jemte fruktan för den ab-
likation, hvartill det holsteinska partiet upp-
muntrar konungen, skulle kunna leda till ett
intagande af det kongl. budskapet.
Det är öfverflödigt att ytterligare påpeka,li
wuru olyckligt detta vore äfven för de före-lt
ade skandinaviska rikena, och viförmoda attl!
rår regering, som deltagit i Londonertrakta-
en och sedermera utan tvifvel med uppmärk-
amhet följt förhandlingarne, i tid gjort de före- i;
tällningar som varit af nöden till någon, om
ck ringa motvigt mot den ryska påtryckningen.
— —
— H. M. Konungen har i dag hållit konselj.
— P. T. meddelar följande befordringar: It
till svensk och norsk konsul i Arcbanpgel, svenske ll
ch norske konsuln i Nantes, Hi: A. Bruenech; tilll,
nahanda beställning i San Francisco, vice konsuln
erstädes, J. J. L. Herrlich; till enahanda beställning
Smvrna hanpdlanden CO. D. van Lennep; till ena-l
a
C
E
8