borgs sällskepslif är namnkunnigt. Det finnes. ett annat skäl, starkare än dessa båda, ett skäl som inverkat lika ofördelaktigt på dem man betraktat som föredömen, och dem som försöka att följa dem. Götheborg är nästan alldeles i saknad af denna samhällsklass, som det är modernt i Sverge att ringakta, — den så kallade oproduktiva klassen, eller med andra ord, denna nyttiga klass i hvarje sam hälle som är nog lyckligt att ega den, hvilken befrad från nödvändigheten af dagligt arbete för sin utkomst, egnar sin tid åt dessa förskönande sysselsättningar, som gifva bebag, prydnad och sötma ät lifvets stigar. Likaså väl borde man ur sin trädgård förvisa hvarje välluktande blomma som icke ger någon frukt, som ur samhället utrota dessa oproI duktiva men förskönande medlemmar, som, med eller utan filantropiska sträfvanden, utan all fråga förhöja samhällets. vekare behag. Denna frånvaro af ett förfinande element i samhället är en olägenhet som till en betydlig del träffar hvarje sådan stad som Götheborg, der hela befolkningen är upptagen af affärer. Sådana städer undvikas vanligen af dem som icke hafva någon del i deras affärer. Så är det med Liverpool, Birmingham och Manchester. Men i och omkring sädana engelska städer bildar sig alltid en särskild befolkning, bestående af köpmän och fabrikanter som dragit sig från rörelsen, afkomlingar af sådane som förvärfvat rikedom på handel och yrken, och som ännu alltid afintressen eller gamla förbindelser äro fästade vid platsen, der deras förmögenhet blifvit samlad. Emedan sådana familjer naturligtvis uppstiga inom en högre sfer, utöfva de en stark motvigt mot den klass ur hvilken de härstammade. Med tid att egna åt rent intellektuella sysselsättningar blifva de grannskapets skiljedomare i alla frågor som angå förfining och god smak. Götheborg har icke egentligen någon sådan klass, antingen nu dess affärsmän icke så länge de lefva skilja sig från pulpeten, eller, om de göra det, flytta så långt bort som möjligt från skådeplatsen för deras fordna; mödor och sträfvanden. Det finnes inga smånätta villor omkring staden, der industriens! söner hvila ut från sitt arbete och befriade! från kontorssläpet egna sig uteslutande åt, lifvets högre intressen. i Det finns en klass i Götheborg, bestående af presterskapet och embetsmännen, de civila !och de militära, som både genom uppfostran och lefnadsställning äro mest egnade att taga en sådan ledande del inom det finare umgängeslifvet. Men de kastas genom den all. -männa rösten tillbaka i en underordnad ställning, och i stället att angifva tonen, måste! de taga den af dessa, som helgande alla sin! själs krafter åt börsens mysterier, naturligt-! vis derigenom få mindre tid, lust och för-; måga att lysa såsom sällskapsverldens. stjer-; 1 I j.Damerna i Götheborg, som ha öfverflöd på! ;tid till sin disposition, kunde göra mycket att .fylla männens brister, men i deras uppfostran! åtminstone har ej England blifvit taget till: I föredöme, ty liksom resten af Sveriges qvinliga; befolkning, äro de fullkomligt oskyldiga til! allt slags karakterens oberoende: Det skuile! vara högmålsbrott om de toge försteget till någon sällskaplig förädling, och sålunda i stället att intaga hvad som skulle tyckas vara: deras rätta plats, och ur deras egna naturs Iliga ljuskälla låta flöda den andliga förädlingens klara strålar, måste de liksom lydiga drabanter följa med i. deras männers banor, och åtnöja sig att återkasta det dunkla ljuset Ifrån desga;underordnade planeter. i Hvad som -söges här gäller naturligtvis endast massan. Det ges enskilda familjer —! och dessa hufvudsakligen af ren svensk här: komst — der den upphöjda odlingens rena och förädlande behag finnas i sin fulla herrliga yppighet. : Ett annat mindre fördelsktigt drag i Göthe-. borg är att alltiog ser så nytt ut. Haranga-j tan ech alla andra gator inom dess omräde se ut som de just för ett ögonblick sedan! blifvit fuliändade. Det finns, med undantag af den vackra gamla Tyska kyrkan, ej ett enda hus i staden, som vid ett hastigt ögon-: ; . j . 1 kast kunde föra inbillningen tillbaka så längt ens som till århundradets börj Folket är hbka nytt som staden. Hvar äro aikomlingars Iae af de förstå öybyggarne? Eiler hver äro till och med:namnen som figurerade i dess historia endast för. hundra år tillbaka? Få af dess handelsbus bära ålderdomens vördnadst värda lockar, och äfven de hvilkas firmor gå någorlunda långt tillbaka i tiden, ledas nu ej af de ursprungliga grundliggarnes. afkomlingar, uten dölja under den gamla benämningen andra namn, som den tiden voro helt och hållet okända: Att en stor del af befolkningen i hvarje industriell stad måste bestå af! nya importer från andra orter, ör blott en! naturlig sak, men att de gamla bekanta nam-; nen och familjerna nästan alldeles försvinna, är en besynnerlig egenhet för Götheborg. j Jag har länge uppehållit mig vid Göthe-l borgs ofullkomligheter. Kanske hadekritikern blifvit ledd på den mera angenäma stråten att glömma dess fel och beundra dess förtjenster, hade: icke egoismen, hvarmed han så ofta blifvit belägrad, gifvit väckelse åt hans tadellust. Den eleganta inredningen af nyals Böreen skulle synas icke mindre lysande; om 3 (6 0 u j g q 1 1 1 Å l den intoge sin plats: inom sin egen rang, och ej gjorde anspråk på att vara den mest lysande våning i helå Europa. Den verk. liga sköphet Hamngatan eger skulle göra ett mycket djupare intryck, om man sluppe att jemnt böra dess löjliga jemförande med de praktfullaste gator i verlden.s Folkets sanna kerakter skulle bättre uttala sig i de frikostiga utgifterna för stadens försköning, det utmärktals! skicket af alla kommunala och sanitära inrätt-t vingar, och den: djupa cch redbara menniskosärlek som uttrycker sig i dess många för-.N acfiliga välgörenhetsinrättningar, om skrytet9 äfver pöblic 8pirito dånade litet mindre i ene 5ron. Götheborg äf utan all fråga en vacker, hn välbygd stad; och dess folk driftigt och förea jgsamt; men dessa förtjenster: skulle göra en? långt bättre effekt, om främlingen finge lof attjd n 8 r n sj