borgs sällskepslif är namnkunnigt. Det fin-
nes. ett annat skäl, starkare än dessa båda,
ett skäl som inverkat lika ofördelaktigt på
dem man betraktat som föredömen, och dem
som försöka att följa dem. Götheborg är nä-
stan alldeles i saknad af denna samhällsklass,
som det är modernt i Sverge att ringakta, —
den så kallade oproduktiva klassen, eller med
andra ord, denna nyttiga klass i hvarje sam-
hälle som är nog lyckligt att ega den, hvil-
ken befrad från nödvändigheten af dagligt
arbete för sin utkomst, egnar sin tid åt dessa
förskönande sysselsättningar, som gifva be-
bag, prydnad och sötma ät lifvets stigar. Li-
kaså väl borde man ur sin trädgård förvisa
hvarje välluktande blomma som icke ger nå-
gon frukt, som ur samhället utrota dessa opro-
I duktiva men förskönande medlemmar, som, med
eller utan filantropiska sträfvanden, utan all
fråga förhöja samhällets. vekare behag.
Denna frånvaro af ett förfinande element i
samhället är en olägenhet som till en betyd-
lig del träffar hvarje sådan stad som Göthe-
borg, der hela befolkningen är upptagen af
affärer. Sådana städer undvikas vanligen af
dem som icke hafva någon del i deras affä-
rer. Så är det med Liverpool, Birmingham
och Manchester. Men i och omkring sädana
engelska städer bildar sig alltid en särskild
befolkning, bestående af köpmän och fabri-
kanter som dragit sig från rörelsen, afkom-
lingar af sådane som förvärfvat rikedom på
handel och yrken, och som ännu alltid afin-
tressen eller gamla förbindelser äro fästade
vid platsen, der deras förmögenhet blifvit sam-
lad. Emedan sådana familjer naturligtvis upp-
stiga inom en högre sfer, utöfva de en stark
motvigt mot den klass ur hvilken de härstam-
made. Med tid att egna åt rent intellektuella
sysselsättningar blifva de grannskapets skilje-
domare i alla frågor som angå förfining och
god smak. Götheborg har icke egentligen
någon sådan klass, antingen nu dess affärsmän
icke så länge de lefva skilja sig från pulpe-
ten, eller, om de göra det, flytta så långt bort
som möjligt från skådeplatsen för deras fordna;
mödor och sträfvanden. Det finnes inga små-
nätta villor omkring staden, der industriens!
söner hvila ut från sitt arbete och befriade!
från kontorssläpet egna sig uteslutande åt,
lifvets högre intressen.
i Det finns en klass i Götheborg, bestående
af presterskapet och embetsmännen, de civila
!och de militära, som både genom uppfostran
och lefnadsställning äro mest egnade att taga
en sådan ledande del inom det finare umgän-
geslifvet. Men de kastas genom den all.
-männa rösten tillbaka i en underordnad ställ-
ning, och i stället att angifva tonen, måste!
de taga den af dessa, som helgande alla sin!
själs krafter åt börsens mysterier, naturligt-!
vis derigenom få mindre tid, lust och för-;
måga att lysa såsom sällskapsverldens. stjer-;
1
I
j.- Damerna i Götheborg, som ha öfverflöd på!
;tid till sin disposition, kunde göra mycket att
.fylla männens brister, men i deras uppfostran!
åtminstone har ej England blifvit taget till:
I föredöme, ty liksom resten af Sveriges qvinliga;
befolkning, äro de fullkomligt oskyldiga til!
allt slags karakterens oberoende: Det skuile!
vara högmålsbrott om de toge försteget till
någon sällskaplig förädling, och sålunda i
stället att intaga hvad som skulle tyckas vara:
deras rätta plats, och ur deras egna naturs
Iliga ljuskälla låta flöda den andliga förädlin-
gens klara strålar, måste de liksom lydiga
drabanter följa med i. deras männers banor,
och åtnöja sig att återkasta det dunkla ljuset
Ifrån desga;underordnade planeter. i
Hvad som -söges här gäller naturligtvis en-
dast massan. Det ges enskilda familjer —!
och dessa hufvudsakligen af ren svensk här:
komst — der den upphöjda odlingens rena
och förädlande behag finnas i sin fulla herr-
liga yppighet. :
Ett annat mindre fördelsktigt drag i Göthe-.
borg är att alltiog ser så nytt ut. Haranga-j
tan ech alla andra gator inom dess omräde
se ut som de just för ett ögonblick sedan!
blifvit fuliändade. Det finns, med undantag
af den vackra gamla Tyska kyrkan, ej ett en-
da hus i staden, som vid ett hastigt ögon-:
;
.
j
.
1
kast kunde föra inbillningen tillbaka så längt
ens som till århundradets börj Folket är
hbka nytt som staden. Hvar äro aikomlingars
Iae af de förstå öybyggarne? Eiler hver äro
till och med:namnen som figurerade i dess
historia endast för. hundra år tillbaka? Få af
dess handelsbus bära ålderdomens vördnadst
värda lockar, och äfven de hvilkas firmor gå
någorlunda långt tillbaka i tiden, ledas nu ej
af de ursprungliga grundliggarnes. afkomlin-
gar, uten dölja under den gamla benämningen
andra namn, som den tiden voro helt och
hållet okända: Att en stor del af befolknin-
gen i hvarje industriell stad måste bestå af!
nya importer från andra orter, ör blott en!
naturlig sak, men att de gamla bekanta nam-;
nen och familjerna nästan alldeles försvinna,
är en besynnerlig egenhet för Götheborg. j
Jag har länge uppehållit mig vid Göthe-l
borgs ofullkomligheter. Kanske hadekritikern
blifvit ledd på den mera angenäma stråten
att glömma dess fel och beundra dess för-
tjenster, hade: icke egoismen, hvarmed han
så ofta blifvit belägrad, gifvit väckelse åt hans
tadellust. Den eleganta inredningen af nyals
Böreen skulle synas icke mindre lysande; om 3
(6
0
u
j
g
q
1
1
1
Å
l
den intoge sin plats: inom sin egen rang,
och ej gjorde anspråk på att vara den mest
lysande våning i helå Europa. Den verk.
liga sköphet Hamngatan eger skulle göra ett
mycket djupare intryck, om man sluppe att
jemnt böra dess löjliga jemförande med de
praktfullaste gator i verlden.s Folkets sanna
kerakter skulle bättre uttala sig i de frikostiga
utgifterna för stadens försköning, det utmärktals!
skicket af alla kommunala och sanitära inrätt-t
vingar, och den: djupa cch redbara mennisko-
särlek som uttrycker sig i dess många för-.N
acfiliga välgörenhetsinrättningar, om skrytet9
äfver pöblic 8pirito dånade litet mindre i ene
5ron. Götheborg äf utan all fråga en vacker, hn
välbygd stad; och dess folk driftigt och före- a
jgsamt; men dessa förtjenster: skulle göra en?
långt bättre effekt, om främlingen finge lof attjd
n
8
r
n
sj