London den 15 April 1853.
Gårdegens session i underhuset företedde
en debatt och orröstning, af större politisk
märkvärdighet än det kan synas mången vid
första påseendet; icke så mycket för den här
mindre vanliga händelsen, att ministrarne der-
vid ledo ett till röstantalet betydligt nederlag,
som fastmer derföre , att beskaffenheten ai
sjelfva frågan hvsrom tvistades måste bidraga
att skingra den ovisshet, hvilken i allmänhet
hittills varit rådande om den politiska karak-
teren hos den närvarande ministeren; och en
kort redogörelse för denna gak torde derföre
ej vara utan intresse. Såsom bekant är hafva
några ledamöter bland den liberalaste minori-
teten i parlamentet, och deribland synnerligen
Milner Gibson, sedan flera år yrkat på af-
skaffandet af de så kallade taxorna på kun-
skaper (taxes on knowledge), nemligen dels
af den höga tidningsstämpel-afgiften, som nu
är I penny (nära 4 sk. rgs) på hvarje tid-
ningsblad som befattar sig med att meddela
dagens löpande nyheter; dels skatten på pap-
per, och dels ändtligen afgiften på tidnings-
annonser. — Bland dessa taxor är den höga
tidningsstämpeln den: orimligaste, emedan den
utestänger alla mindre bemedlade från möj-
ligheten att hålla de dagliga tidningarne och
derigenom göra sig bekanta med behandlin-
gen af de allmänna angelägenheterna, lagskip-
ning; förvaltning, skeppnings- och handels-
affärer m. m.; men alla tre de nämnda afgif-
terna äro påtagligen hinderliga för den lifli-
gare kommunikation genom tryckpressen, som
ovilkorligen tillhör ett fritt elier till och med
hvarje folkrikt samhälle, der menniskorna ej
hafva tid att muntligen eller skriftligen med-
dela allt som behöfver kungöras. Också hafva
ministrarne, såväl Tories som Whigs, länge
icke haft ett ord att invända i princip emot
dessa taxors afskaffandey men det har gått
dermed som med frågan om prygelstraffets
afskaffande i Sverige; man har undskyllat sig
på ena stället med bristen på medel att er-
sätta den minskning, som statsinkomsten dera
skulle lida, likasom man på det andra stället
undskyllat sig med svårigheten att finna en
utväg att ersätta prygelstraffet. Det rätta skä-
let till motståndet mot afskaffande af stimpel-
afgiften torde dock vara, att lorderne Russell
och Palmerston i detta som i flera andra. fail
hafva ganska ringa lust att gå längre än de
jemnt och nätt tvingas af pälryckningen ut-
ifrån; och hvad tidningssiämpeln beträffar,
hafva de icke heller -varit hårdt ansatta af de
nuvarande dagliga tidfingarne, hvilka derige-
nom njuta ett. ronopolium; emedan en ny
tidnings uppsättande fordrar ett så enormt ka-
pital, att få enskilda fortyner förslå att hålla
ut till dess ett sådant blad hunnit arbeta sig
upp till den afsättning att det betalar sig.
Nu framställde hr Gibson ånyo sitt förslag
om dessa taxors afskaffande; men för att ej
få detsamma på en gång afslaget delade han
det itre sörskilda raotioner:-1:o om stämpel-
afgiften; 2:0 om afgiften på papper; 3:o om
afgiften på annonser. De två första blefvo
afslagna af underhuset, som öfverhufvud ännu
bar en oligarkisk karakter; Men den sista mo-
tionen, som angick afgifien på annonserna,
antogs med 200 röster mot 169. Lord John
Russells motstånd ertot alla tre dessa försiag
och det påföljande nederlaget i den ena punk-
ten har, ehuru det ej är en kabinetisfråga,
gifvit ministåren ett ganska hårdt slag, enligt
hvad snart nog torde komma alt visa 8!g.
Ett annat nederlag, icke uttryckt i någon
omröstning, men af moralisk art, har lord
Palmerston lidit genom sitt svar på en inter-
pellation rörande den uppgift Tiraes, gjort
om en hos Kossuth verkställd husvisitation.
Hela denna nyhet har seden visat sig vara en
dikt; men den omständigheten, att lord Pal-
merston låtit med beslag belögga en fabrika-
tion af raketer m. m., som förut offentligen
egt rum i sex år, och det försver ban gaf för
denna åtgärd, samt tonen deri, kommer säkerli-
gen att stå honom ganska hårdt, emedan deruti