ende inteckningarne inskränka vi 088
derföre till att blott omnämna, alt savmman-
lagda summan af dem som de tio åren 1842
till 1851 blifvit beviljade uppgår till 139,258,000
rdr, hvaremot de efter anmälan vid domsto-
larne dödade utgjort 45,958,000 rår. Då de
flesta inteckningar göras i sammanhang med
egendomsköp få vi här genast erinra, att egen-
domsköpen under samma tid uppgått till
265,804,000 rdr eller nära nog till dubbla be-
loppet af de beviljade inteckningarne, hvaraf
man således kan draga den slutsats, att, oak-
tadt egendorasr nu mera än fordom köpas på
kredit, likväl öfverhufvudtaget mindre än hälften
af köpeskillingarne till en början kommit att
gravera jorden.
Tillväxten uti inteckningsbeloppen har de
sednare åren egt rum synnerligast hos stånds-
personsklassen och allmogen, såsom en na-
turlig följd deraf att dessa samhällsklasser
fortfarande köpa mera jord af adeln, än som
de till densamma försälja.
Af uppgifterna i justitiestatsministerns be-
rättelser angående lagfarterna får man dere-
mot icke endast upplysning om de samman-
lagda summorna af egendomsköpen, utan äf-
ven om den ena eller andra hufvudklassen af
landets invånare ökar eller minskar sin fasta
egendom, hvilken sednare upplysning kanske
mest ådragit dessa berättelser uppmärksam-
et.
Sålänge folket är splittradt genom stånds-
författningen, är det nemligen helt naturligt,
att man intresserar sig för att få veta, hvilken
eller hvilka af de stora samhällsklaeserna öka
eller minska sina jordbesittningar, emedan man
deraf i viss roån slutar till, huruvida de
särskilta klasserna i allmänhet förbättra eller
försämra sin ekonomiska ställning inom sam-
hället, hvilken åter har sin ganska stora be-
tydelse i fråga om de särskilda klassernas an-
språk på att representera svenska nationen.
Uti förevarande berättelser iakttages emed-
lertid en annan klassindelning än mellan stån-
den inom representationen. Af dessa äro vis-
serligen såsom särskilda afdelningar bibehållna
adel och allmoge, men utom dessa båda upp-
taga berättelserna blott en tredje klass, ofrälsel.
ständspersonsklassen, som icke finnes inom
representationen, men som i berättelserna in-
nefattar alla som ej tillhöra adeln eller allmo-
gen, d. v. s. alla som tillhöra preste- och
borgarestånden samt den talrika skaran af ore- .
presenterade, hvilka sednare här utgöra den
största mängden, emedan borgerskapet och
presterna icke i allmänhet förvärfva stora jord-
egendomar på landet. Ståndspersonsklassen
kan derföre anses här hufvudsakligen mot-
svara de orepresenterade egendomsegarne.
Af alla de officiella berättelserna om egen-
domsköpen bekräftas det faktum, att adeln
årligen säljer mera jord än den köper, och
härigenom förvärfva ståndspersoner och all-
moge en tillökning i jordegendom i allmänhet
uppgående till omkring en million om året.
Denna tillökning synes dock vara i stigande;
ty den utgjorde 1,809,000 rdr år 1850 och
ända till 2,061,000 rdr bko 1851. Hvad som
ger adeln någon ersättning för dessa store
Jordafyttringar är dock det icke obetydliga
egendomsvärde, som adeln genom giftermål
förvärfvar sig från ofrälseståndspersoner, och
hvilket värde torde till någon del motväga
hvad adeln afyttrar till de förra, men den del
af adelns afyttrade jord, hvilken öfvergår i
allmogens händer, har ännu icke genom gif-
termål börjat återfaila till rikets första stånd.
Under 13 år, eller från och med 1839 till
och med 1851, har adeln sålt mera egendom
på landet än adeln köpt för en sammanräknaå
summa af 14,443,547 rdr, hvaraf ståndsper-
sonsklassen ökat sin egendom meå 3,586,805
rår och allmogen med 5,853,742 rdr. All-
mogen har i synnerhet de gednaste åren ökat
sina inköp af fast egendom, så att då allmo-
gen 1839 köpte för 358,458 rdr och 1840 för
320,091 rdr piera än den sålde, har samma till-
ökade ggendomsvärde är 1850 utgjort 1,000,089
gött och 1851 uppgått till 1,186,985 rdr.
Att en sådan fortgående riktning af egen-
domshandeln har sin stora betydelse är obe-
stridligt, och den består hufvudsakligen deri
att allmogen och öfriga delar af folket, som
sjelfva egna sig åt landtmannayrkena, också
äro de som äro närmast tillhands att förvärfva
sig eganderätten till jorden och äfven säkrast
lyckas i egendomsköpen; eljest skulle dessa
icke fortfarande bibehålla samma riktning. Att
så är anse vi vara en stor lycka för lan-
det; ty ju mera jordegarne äfven äro jord-
brukare, desto bättre blir ställningen både för
kärnan af folket, hvilken utgöres just af jord-
brukarne, och desto bättre kommer ätven
sjelfva landtbruket att utvecklas. Stora jord-
egare och många små, af dem beroende ar-
rendatorer gifva på långt när icke den styrka
åt ett rike, som en talrik klass af mindre
jordegare som bruka sin egen jord.
Man kan derföre med allt skäl glädja sig
åt den här i landet fortgående egendomshan-
deln, som så afgjordt bidrager att öfverflytta
jordagodsen till de verkliga Jordbrukarne, och
som skulle göra det ännu mycket mera om
icke fideikommissnaturen vid en del egendo-
mar deremot uppställde hinder.
Sammeanlagda beloppet af all år 1851 på
landet lagfaren egendom utgjorde 32,539,593
rdr, hvilket belopp är det högsta som hittills
egt rum. Häraf bar adeln köpt för 2,912,645
och sålt för 4,974,385; ofrälse ståndspersoner
köpt för 9,118,149 och sålt för 8,243,311 samt
allmogen köpt för 20,307,798 och sålt för
19,320,893, hvaraf 17,981,183 rdr inom sin
egen klass. Blott af dessa siffror kan man
se huru öfvervägande allmogens ställning är
i afseende på den fasta egendomen i landet.
De största beloppen af frivilliga egendoms-
köp hafva såsom vanligt egtrum i Malmöhus
och Övstergötblands län, der de utgjort mer
än 3 millioner. f köp elter ut u
Högsta beloppen af köp efter utmätning eller
konkurs komma. 1851 på Gefleborgs län med
269,200 rår, Södermanlands med 153,400.
Wermlands med 112,700, Upsala med 100,800
samt Örebro län med 89,200 rår. I Malmö-
hus län utgjorde dessa tvungna försäljningar
33,999 och i Östergöthland blott 7,146 rdr.
Försäliningarra after utmätning eller kon-