gelse, åsyftande bt Öarl Lorentz j:r, hvilket
protokoll sedermera öfverlemnats till offent-
lighet och äfven blifvit tryckt iFolkets Röst,.
Förenämnde af notarius publicus hörde personer
hade enligt detta protokoll afgifvit ordentliga vittnes-
berättelser om yttranden, som en numera till Amerika
bortrest konditor L. Magnusson, hvilken uppgifrves här
i landet hafva blifvit dömd för tjufnadsbrott, skall
vid ett tillfälle baft Öm Lorentz och innefattande att
denne sednare på ett skamligt sätt tillnarrat sig pen-
gar af Magnusson, för att hindra det en uppsats om
agnusson skulle inflyta i Folkets Röst. Lorentz,
som vid tillfället varit närvarande, hade emellertid
bestridt sanningsenligheten af Magnussons tillvitelse.
En af de sälunda hörde personerna, hr Wall, har
dessutom inför notarius publicus bestyrkt, att Wall,
på grund af hvad vid nyssnätande tillfälle blifvit upp-
lyst, kommit till den bestämda slutsats att Lorentz af
Magnusson tillprejat sig af Magnusson uppgiffe pen-
ningebelopp, samt att Wall jemtäl förebrätt Lorentz
detta hans vanhederliga förfarande och uppmanati
honom till Magnusson äterbära pengarne.
Inför notarius publicus förklarade deremöt den an-
dra af de hörde personerna, hr Venatier, att han icke
hade nägon stadgad Sfvertygelse derom, huruvida
Lorentz verkligen tillnarrat sig ifrägakomne pengar,
emedan dennB dertill nekat, ehuru Magnusson sä-
dant påstätt. å
. Förhöret inför notarius publicus sträckte sig således
icke blott till hvad de förhörde personerna hört och
sett, utan äfven till deras omdömen i saken.
Angäende det stal som hr Lorentz med anledning
häraf sedermera lätit vid domstol anställä emot hrr
Sjöberg, Wall. och Venatier, för äreröriga ryktens:
utspridande, ha ätskilliga redogörelser meddelats il:
Aftonbladet, äfvensom för den slutliga utgängen af
målet vid Rädhusrättens sjette afdelning; men då sa-
ken, på sätt här antydts, vidrör en vigtig princip-
fråga, torde ett fullständigare meddelande at Rådhus-
rättens utslag icke sakna intresse.
Innan vi intaga domstolens beslut är det dock nö-
digt att än en gång erinra om nägra af förhällan-
dena i mälet. Dä det först af hr Lörentt anhän-
giggjordes vid öfverståthållare-embetet för polisären-:
der, har nemligen hr Sjöberg inför samma embetel!l
förmält sin öfvertygelse vara att Lorentz, i Sjöbergsc
namn, af Magnusson tillnarrat sig penningar, hvilket
Sjöberg äfven för en och annan omtalat. äfvensom
äenne sistnämnde vinför öfverstäthällare-embetet väckt;
ätal emot Lorentz med bestämd beskyllning att denne
skall falskeligen hafva tillnarrat sig ifrägavarande
penningar under förklarande tillika af Sjöberg, (i
erfaren) att hän för detta tjufstreck, säsom
an yttrat sig, tilltalade Lorentz. Hr Sjöberg, som
icke vid domstol anhängiggjorde nyssberörde- angif-
velse, vidhöll den dock under handläggningen inför
vrädhusrätten af Lorentyz mål emot Sjöberg, Wall och
Venatier, samt förklarade, att Sjöberg i sinom tid
nog skulle fullfölja angifvelsen. Efter denna förkla-
ring öfverlemnade hr Sjöberg d.: 10 sistlidne Mars
till rädhusrätten att pröfva det af Lorentz instämda
mälet, bestridande. allt vidare tuppskof deri. Det öf-
verlemnades dä äfven a! de öfriga parterne till pröf-
ning, och rädhuståttens meddelade derpä det beslut,
att utslag i saken komme att d. 31 Mars meddelas,
utan hinder af parternes fränvaro.
Den 31 Mars hade dock rädshusrätten kommit på
anåra tankar och beslöt dä, utan hinder af sitt förra
Beslut, som sälunda tillintetgjordes, att ytterligare
höra hr Sjöberg innan utslaget meddelades, oaktadt
hvarken han eller hägon annan af parterne begärt
ett sädant förhör eller dertill gifvit anledning, och
då saken i följd häraf d. 7 April åter upptogs till
undersökning, tillfrågade domstolen Sjöberg, huruvida
han vidhöll ofvanomförmälda angifvelse emot Lorentz,
hvarpä Sjöberg äterkallade angifvelsen.
Härefter har rädhusrätten i utslag d. 14 April yttrat:
Beträffande den af Lorentz emot förbemälde Sjö-
berg, Wall och Venatier gjorda angifvelse, att desse
skola gemensamt och i samräd med hvarandra hafva
om Lorentz utspridt osanna och ärekränkande rykten;
sä, alldenstund Lorentz, till stöd för berörde angif-
velse endast äberopat, hurusom Sjöberg lätit, genom
notarius publicus Ritterberg, till Wall och Venatier
framställa samt de begge sistnämnde, hvar för sig,
besvarat ätskillige frågor, hvarmed frän Sjöbergs sida
äsyftats att framkalla af dem en berättelse, om huru-
ledes, vid ett tillfälle under sommaren år 1850, dä,
utom Sjöberg, Wall och Venatier, jemvälLorentz och
konditorn Magnusson varit tillstädes, denne sistnämn-
de beskyllt Lorentz och sökt öfvertyga honom om att
hafva förledt Magnusson till honom lemna penningar
att tillställas Sjöberg, i ändamäl att dymedelst förmå
denne att afstä från tillämnadt införande i den at
Sjöberg utgifne tidningen Folkets Röst af en för
Magnusson skymflig artikel, samt Lorentz icke ens
gittat förebära, att Wall och Venatier, i deras på
omförmälde frögor afgifne och af Ritterberg anteck-
nade svar, från sanningen i ringaste mätto afvikit,
anser rädstufvurätten hvad i detta afseende blifvit
Sjöberg, Wall och Venaher till last fördt, icke i och
för sig innefatta nägon brottslighet, eller kunna till
nägon ansvarspåföljd föranleda.
Hvad dernäst vidkommer Lorentzs pästäende om
ansvär ä Sjöberg, för det denne inför öfverstäthällare-
embetet för pölisärender icke allenast yttrat öfverty-
gelse, att Lorentz i hans namn falskeligen tillnarrat
sig penningar af Magnusson, utan jemväl för ett slikt
förfarande, det han gifvit benämningen tjufstreck,
emot Lorentz väckt ätal, så ehuru Sjöberg sädant er-
känt, men han hvarken hos öfverstäthällareembetet,
hvarest ätalet icke blifvit till pröfning upptaget eller
intör rätten sökt Lorentz till saken binda, utan fast-
heldre angifvelsen och det i sammanhang dermed
fällde förklenliga uttrycket härstädes återkallat, finner
rådstufvurätten Sjöberg icke kunna i denna del-af
ssken svärare anses, än att han, jemlikt 14 kap: 7 s
Rättegängsbalken, dömes att, för det missfirmeliga i
aren böta 10 daler silfvermynt med 3 rdr 16
sk. bko.
Slutligen och jeinte det Sjöberg jemväl älägges att
för missfirmligt skrifsätt emot sin vederpart, i för-
mägo af nyss åberopade lagrum, böta 10 daler silf-
vermynt med 3 rdr 16 sk. bko, anser rädstufvurätten
sig icke kunna å de af honom och Well framställde
päståenden om: ansvar ä Lorentz för rättegångsmiss-
bruk, fästa atseende, och varda, med stöd af 21 kap.
4 Rättegångsbalken, rättegängskostnaderne Lorentz
och Sjöberg emellan qvittade, hvaremot Lorentz för-
pligtas att till Wall och Venatier utgifva ersättning
för hinder och tidspillan i och för rättegången med
skäligen ansedde 13 rdr 16 sk. bko till dem hvar-
dera.r
Enligt detta utslag vill det synas, som råd-
husrättens sjette afdelning icke funne något
olagligt deri, att personer till protokoll, som
föres af notarius publicus, berätta förhållan-
den, som äro för en annans goda namn och
rykte högst BE eller att de derom till
sådant protokoll sjelfva framställa omdömen,
som protokolleras och gom öfverlemnas
åt offentligheten. Skulle denna åsigt: vinna
giltighet inom lagskipningen, så har man att
frukta, det hrr notarii publici få alltför mycket
för med inhemtandet af vittnesberättelser
varjebanda kriminella förhållanden.
I - -—-— —— FA NK nr RR RR SS RA GÖ GÖ MA OL AR AV RA DR AR nt KR VR CV rr
fä RR NE
att
om
ned
sjelfva det egentliga Kina, t. ex. landet Kvang-