gelse, åsyftande bt Öarl Lorentz j:r, hvilket protokoll sedermera öfverlemnats till offentlighet och äfven blifvit tryckt iFolkets Röst,. Förenämnde af notarius publicus hörde personer hade enligt detta protokoll afgifvit ordentliga vittnesberättelser om yttranden, som en numera till Amerika bortrest konditor L. Magnusson, hvilken uppgifrves här i landet hafva blifvit dömd för tjufnadsbrott, skall vid ett tillfälle baft Öm Lorentz och innefattande att denne sednare på ett skamligt sätt tillnarrat sig pengar af Magnusson, för att hindra det en uppsats om agnusson skulle inflyta i Folkets Röst. Lorentz, som vid tillfället varit närvarande, hade emellertid bestridt sanningsenligheten af Magnussons tillvitelse. En af de sälunda hörde personerna, hr Wall, har dessutom inför notarius publicus bestyrkt, att Wall, på grund af hvad vid nyssnätande tillfälle blifvit upplyst, kommit till den bestämda slutsats att Lorentz af Magnusson tillprejat sig af Magnusson uppgiffe penningebelopp, samt att Wall jemtäl förebrätt Lorentz detta hans vanhederliga förfarande och uppmanati honom till Magnusson äterbära pengarne. Inför notarius publicus förklarade deremöt den andra af de hörde personerna, hr Venatier, att han icke hade nägon stadgad Sfvertygelse derom, huruvida Lorentz verkligen tillnarrat sig ifrägakomne pengar, emedan dennB dertill nekat, ehuru Magnusson sädant påstätt. å . Förhöret inför notarius publicus sträckte sig således icke blott till hvad de förhörde personerna hört och sett, utan äfven till deras omdömen i saken. Angäende det stal som hr Lorentz med anledning häraf sedermera lätit vid domstol anställä emot hrr Sjöberg, Wall. och Venatier, för äreröriga ryktens: utspridande, ha ätskilliga redogörelser meddelats il: Aftonbladet, äfvensom för den slutliga utgängen af målet vid Rädhusrättens sjette afdelning; men då saken, på sätt här antydts, vidrör en vigtig principfråga, torde ett fullständigare meddelande at Rådhusrättens utslag icke sakna intresse. Innan vi intaga domstolens beslut är det dock nödigt att än en gång erinra om nägra af förhällandena i mälet. Dä det först af hr Lörentt anhängiggjordes vid öfverståthållare-embetet för polisären-: der, har nemligen hr Sjöberg inför samma embetel!l förmält sin öfvertygelse vara att Lorentz, i Sjöbergsc namn, af Magnusson tillnarrat sig penningar, hvilket Sjöberg äfven för en och annan omtalat. äfvensom äenne sistnämnde vinför öfverstäthällare-embetet väckt; ätal emot Lorentz med bestämd beskyllning att denne skall falskeligen hafva tillnarrat sig ifrägavarande penningar under förklarande tillika af Sjöberg, (i erfaren) att hän för detta tjufstreck, säsom an yttrat sig, tilltalade Lorentz. Hr Sjöberg, som icke vid domstol anhängiggjorde nyssberördeangifvelse, vidhöll den dock under handläggningen inför vrädhusrätten af Lorentyz mål emot Sjöberg, Wall och Venatier, samt förklarade, att Sjöberg i sinom tid nog skulle fullfölja angifvelsen. Efter denna förklaring öfverlemnade hr Sjöberg d.: 10 sistlidne Mars till rädhusrätten att pröfva det af Lorentz instämda mälet, bestridande. allt vidare tuppskof deri. Det öfverlemnades dä äfven a! de öfriga parterne till pröfning, och rädhuståttens meddelade derpä det beslut, att utslag i saken komme att d. 31 Mars meddelas, utan hinder af parternes fränvaro. Den 31 Mars hade dock rädshusrätten kommit på anåra tankar och beslöt dä, utan hinder af sitt förra Beslut, som sälunda tillintetgjordes, att ytterligare höra hr Sjöberg innan utslaget meddelades, oaktadt hvarken han eller hägon annan af parterne begärt ett sädant förhör eller dertill gifvit anledning, och då saken i följd häraf d. 7 April åter upptogs till undersökning, tillfrågade domstolen Sjöberg, huruvida han vidhöll ofvanomförmälda angifvelse emot Lorentz, hvarpä Sjöberg äterkallade angifvelsen. Härefter har rädhusrätten i utslag d. 14 April yttrat: Beträffande den af Lorentz emot förbemälde Sjöberg, Wall och Venatier gjorda angifvelse, att desse skola gemensamt och i samräd med hvarandra hafva om Lorentz utspridt osanna och ärekränkande rykten; sä, alldenstund Lorentz, till stöd för berörde angifvelse endast äberopat, hurusom Sjöberg lätit, genom notarius publicus Ritterberg, till Wall och Venatier framställa samt de begge sistnämnde, hvar för sig, besvarat ätskillige frågor, hvarmed frän Sjöbergs sida äsyftats att framkalla af dem en berättelse, om huruledes, vid ett tillfälle under sommaren år 1850, dä, utom Sjöberg, Wall och Venatier, jemvälLorentz och konditorn Magnusson varit tillstädes, denne sistnämnde beskyllt Lorentz och sökt öfvertyga honom om att hafva förledt Magnusson till honom lemna penningar att tillställas Sjöberg, i ändamäl att dymedelst förmå denne att afstä från tillämnadt införande i den at Sjöberg utgifne tidningen Folkets Röst af en för Magnusson skymflig artikel, samt Lorentz icke ens gittat förebära, att Wall och Venatier, i deras på omförmälde frögor afgifne och af Ritterberg antecknade svar, från sanningen i ringaste mätto afvikit, anser rädstufvurätten hvad i detta afseende blifvit Sjöberg, Wall och Venaher till last fördt, icke i och för sig innefatta nägon brottslighet, eller kunna till nägon ansvarspåföljd föranleda. Hvad dernäst vidkommer Lorentzs pästäende om ansvär ä Sjöberg, för det denne inför öfverstäthällareembetet för pölisärender icke allenast yttrat öfvertygelse, att Lorentz i hans namn falskeligen tillnarrat sig penningar af Magnusson, utan jemväl för ett slikt förfarande, det han gifvit benämningen tjufstreck, emot Lorentz väckt ätal, så ehuru Sjöberg sädant erkänt, men han hvarken hos öfverstäthällareembetet, hvarest ätalet icke blifvit till pröfning upptaget eller intör rätten sökt Lorentz till saken binda, utan fastheldre angifvelsen och det i sammanhang dermed fällde förklenliga uttrycket härstädes återkallat, finner rådstufvurätten Sjöberg icke kunna i denna del-af ssken svärare anses, än att han, jemlikt 14 kap: 7 s Rättegängsbalken, dömes att, för det missfirmeliga i aren böta 10 daler silfvermynt med 3 rdr 16 sk. bko. Slutligen och jeinte det Sjöberg jemväl älägges att för missfirmligt skrifsätt emot sin vederpart, i förmägo af nyss åberopade lagrum, böta 10 daler silfvermynt med 3 rdr 16 sk. bko, anser rädstufvurätten sig icke kunna å de af honom och Well framställde päståenden om: ansvar ä Lorentz för rättegångsmissbruk, fästa atseende, och varda, med stöd af 21 kap. 4 Rättegångsbalken, rättegängskostnaderne Lorentz och Sjöberg emellan qvittade, hvaremot Lorentz förpligtas att till Wall och Venatier utgifva ersättning för hinder och tidspillan i och för rättegången med skäligen ansedde 13 rdr 16 sk. bko till dem hvardera.r Enligt detta utslag vill det synas, som rådhusrättens sjette afdelning icke funne något olagligt deri, att personer till protokoll, som föres af notarius publicus, berätta förhållanden, som äro för en annans goda namn och rykte högst BE eller att de derom till sådant protokoll sjelfva framställa omdömen, som protokolleras och gom öfverlemnas åt offentligheten. Skulle denna åsigt: vinna giltighet inom lagskipningen, så har man att frukta, det hrr notarii publici få alltför mycket för med inhemtandet af vittnesberättelser varjebanda kriminella förhållanden. I -—-— —— FA NK nr RR RR SS RA GÖ GÖ MA OL AR AV RA DR AR nt KR VR CV rr fä RR NE att om ned sjelfva det egentliga Kina, t. ex. landet Kvang