men till stället, fann han allt tyst i huset och ljuset
släckt. För att undersöka huruvida någon trämmande
person var inne, vidrörde han de igenstängda fönster-
luckorna, liksom. han velat öppna dem, hyilket hade
till följd, att Britta och hennes. dotter blefvo skrämda
samt uppstego ur sina sängar och. tände ljus. - Efter
nägon stunds förlopp och sedan han lyssnande: för-
vissat sig. att de begge qvinnorna voro ensamma, bul-
tade han på dörren och sade sitt namn, hvarefter ban
slapp in och blef vänligt emottagen, emedan husets
invänare trodde att andre väldsverkare nyss förut ver
lat besöka dem och att desse kunde återkomma. Se-
dan Andreas blifvit, på egen begäran, undfägnad med
ett halft qvarter sammanblandad konjak och bränvin,
lade han sig i en vid dörren stående soffa. Sofia
låg i en: softa. vid gafvelväggen och modren i en
säng vid väggen midtemot. Då ljuset blifvit släckt,
började Andreas ytterligare fundera på sin föresats att
döda Sofia. Den hvita fogeln sjöng honom då i örat:
sädant är likväl synd, hvarföre han, erkännande
denna varning, tog knifrven ur rockfickan och lade den
under sig i soffan, med föresats att ej begå mordet.
Varningsrösten hade likväl knappt förklingat, förr än
en svart fogel framstod för hans fantasi och sjöng:
kyssen: Straxt var ängren förbi och han satte sig
upp på sitt läger och begärde att Sofia skulle komma
till honom och gifva honom en kyss, så vida alit
skulle gå väl. - Då hon icke efterkom hans begäran
förebrädde han henne hvad som skett på auktionen,
under yttrande: Du skall aldrig se honom meranr.
Nu gick Andreas upp med knifven i hand och när-
made sig Sofias liggplats. Då Sofia ytterligare vä-
grade att gifva honom försoningskyssen, framräckte
ban knifven, under utrop: Se här, känn knifven!,
bvarefter., han genast började. skära henne i halsen
och - ansigtet, sä att hon uppgaf flera jemmerrop.
Modren skyndade dervid-upp och tände ljus, då An-
dreas jemväl öfverföll henne och skar henne i hals
och hufvud, hvarunder ljuset omkullföll och slocknade.
Som begge ännu lefde gick han frän den ena till den
andra och utdelade hugg, dervid knifbladet gick ur
skaftet och föll ned på golfvet. Emedan mördaren
eke fick rätt på knifven i mörkret, erinrade han sig
att en större trancherknif fanns i en boråsläda, hvil
en han framtog, dermed han gaf Britta, hvilken!
innu var stående på golfvet, en stöt i bröstet, så att
hon: nedföll död, hvarefter han på samma sätt expe-
lierade Sofia:
Sedan allt var tyst tände Andreas Jonsson upp ljus
och tog med sig omkring 34 rdr i silfver och sedlar
atom nägot löspengar, äfvensom tvenne knyten fyllda
med handelsvaror, och gick derifrån. -Nedkommen
på vägen vände han sig om och fann det hemskt
att ljuset syntes brinnande genom den öppna stugu-
dörren, hvarföre- han gick tillbaka och släckte ljuset,
samt begaf sig sedermera till sitt hem, endast ett par
bösshäll derifrän, -och nedgömde de medhafda pen-
ningarne och varorna i fadrens lada, hvarefter han
tvättade blodet af kläderna så godt han kunde och
gick sedan in och lade sig. Han sof föga undernat-
ten, emedan han tyckte .att- det var sä kalit, upp-
stod tidigt om- morgonen och gick frampå dagen jemte
lera andra personer till mordstället, dä länsmannen
rar ditkommen för att hälla undersökning. Här miss-
sänktes han genast för att hafva begått den grymma
;erningen, hvartill, utom förhällandet till husets folk,
inledning gafs af färska blodfläckar bak på rocken,
om ej blifvit aftvättade. . Andreas, son till bonden
Segerberg i Svenstorps elfäng, är nära 20 år gammal,
vf medelmättig längd med stark kroppsbyggnad, ljusa
mufvudhär, länglagdt ansigte och ljusbläa stora talande
ögon. Han bekände icke genast sitt brott, men se-
lan pastor i församlingen, hvilken .efterskickades, en
stund talat med honom, erkände han allt, äfven de
minsta omständigheter. Vid samtalet i dag gjorde
nan likaledes reda för det passerade ända intill dess
egna tankar, dervid dock stor nedslagenhet förmärk-
es hos honom, och på fråga om han ämnade fortfa-
ande och under den blifvande ransakningen vidhälla
ina uppgifter, rätade han på sig och blickade upp
senom fönstret, samt med plötsligt tärfyllda ögon
varade: Ja, det gör jag visst, ty annars får jag ej
råd hos Gudn.
-Wenersborg ds 20 April... Inför rådhusrättens dom
bord härstädes stod i mändags ätta dagar sedan en
uldre: döfstum mansperson, frän Flo socket i Skara-
vorgs läng tilltalad för ätskillige begängne mindre
tölder inom staden. Till underlättnad i denna ran-
akning. medföljde :en-annani härvarande cellfängelse
edan nägon tid förvarad yngre person, hvilken jem-
äl ansägs för döfstum, den der kunde teckenspräket
amt skrifva, för att genom skrift meddela domstolen
var å de frägor, som till den anklagade framställdes.
MUIt gick bra, de begge döfstumme meddelade sig sins
mellan genom tydliga tecken, och tolken skref sva-
ea på en medhafvande stentafla, samt visade för öf-
igt genom sin blick och sina ätbörder en sädan häll-
ing, att det icke kunde falia någon in att misstänka
ionom säsom en djerf bedragare. Denne tolk, hvil-
en lätit törstä att han hette Carl Johan Johansson,
ch var född i Kils socken af Wermland, är nägra
ch 20 är gammal, liten till vexten med dubbla öf-
erläppar samt för öfrigt har ett gapande fånigt ut-
eende. Han har uppgifvit sig såsom elev från Ma-
illa, hvarest han skall hafva erhällit undervisning i
tskilliga lärdomsämnen uti 8 ärs tid. Häktad ä
Jalsland, på misstanka att hafva begått förfalsknings-
rott, företedde han ett prestbetyg frän pastor i Kil,
tfärdadt sistl. är för döfstumme ynglingen Carl Jo-
an Johansson. Vid efterfrägning bos vederbörande,
utuvida betyget egde sin riktighet, erhölls till svar,
tt detsamma blifvit utfärdadt för beväringsynglingen
jarl Johan Johansson, som skall hafva tappat sin
ttest i Carlstad, samt att ordet döfstum blifvit dit-
krifvet af trämmande hand.: Under tiden hade här-
arande fängelsedirektör, hvilken dagligen besöker
ingarne, förmärkt att denne döfstumme. hörde, eme-
an hans rörelser understundom gäfvo tilikänna sädant.
jet föll derföre direktören in en dag i förra veckan
tt närmsre undersöka förhällandet, till hvilket ända-
väl han i flere personers närvaro hotade Johansson
ved -en bestråffning, som eljest icke existerar inom
ellfängelset, nemligen prygel, i fall han icke ville
ala. Då fängensäledesstrodde att hotelsen skullel
erkställas, yppade han. genast sin talförmäga och
örklarade på temligen god svenska, det han ganska
äl både hör och talar, samt att han rätteligen heter
lagnus Eriksson och är född i Krokstad socken af
;ohus län: att han varit på arbete i Götheborg, van-
rat omkring i Norge och slutligen i Carlstad lärt
ig teckenspräket af en handlande Lysen, hos hvilken
an em tid arbetat; att,han hittat det begagnade
restbetyget i Carlstad, hvari han infört ordet döf-:!
tum, samt att han sistl. höst begifvit sig derifrän!
ch sedermera spelat en dötstums rol, utan att förl!
ktheten deraf blifva misstänkt förr än nu. Detegna!
denne äfventyrares händelser är, att han skall, un-
er sitt vistande nägon tid före: häktandet i Westby!
f. Gestads socken på Dal, hafva lärt en derstädes
arande 22 är gammal döfstum flicka läsa och skrifva.
LANDSORTS-NYHETER — i
Örebro d. 23 April. I förrgår hölls på be-