sedlar. LITTERATUR, Handbok i Rördikning (Draining) eller sättet att medelst täckta diken afleda öfverflödigt vatten från åker och odlad äng af L. Vincent. För Sveriges åkerbruksidkande innevånare. — ÖF vers. af Gustaf Nerman. Stockholm 1853. Sådan är den långa titeln på ett kort arbete. Då vi mottogo det, hoppades vi att denna ;Handbok skulle vara serdeleg fullständig och att den klart och tydligt skulle redogörs för ett förfaringssätt, hvilket i England och Skottland vunnit så stort förtroende, att statslån der beviljas (genom en lag af 1846) åt de jordbrukare, hvilka genom grunddikning förbättra sina fält. Vi erforo dock snart, att handboken utgör en bearbetning af ett på tyska utkommet arbete. Härom vore intet att söga i fall originalet sjelf egde de egenskasom motsvarade de billiga anspråken. en det tyska originalet är egentligen blott en af de mångfaldiga bokhandelsspekulationer, hvaraf de tyska förlagskatalogerna bära vittnesbörd. Sedan man genomläst arbetet, är man föga klokare än då man började det; författaren bar icke erbjudit någon egen erfarenhet, och af de fullständiga skrifter som i England utkommit i detta ämne, har han blott begagnat nägra få, och dessa utan serdeles granskning. Detta är så mycket mera att beklaga, som tillgången på sådana af stort praktiskt värde är ganska stor. Men för att begagna dem, för att till ett helt sammanföra de många i vissa fall divergerande åsigterna, för att meddela de svenska landtmännen hvad deraf för våra förhållanden är lämpligast, erfordras en författere tillräckligt hemmastadd i vårt landtbruk och våra natur-förhållanden. Vi tvifla att Vincents arbete nu för Tysklands jordbrukare är tillräckligt upplysande: för våra är detta åtminstone icke förhållandet. Grunddikningen är ett så kostsamt arbete, att då det skall företagas, måste man om sjelfva förfaringssättet dervid ega full kännedom, der icke ändamålslösa utgifter. och verkliga förluster skola inträffa. Det är derföre än mera att beklaga, att icke öfversättaren till bearbetning valt ett i England godkändt arbete om rördikning — eller rättare att icke nägon af våra teoretiskt och praktiskt bildade jordbrukare, med anlitande af de arbeten som i denna gren af det engelska jordbruket utkommit, af någon förläggare blifvit anmodad författa ett arbete lämpadt efter våra förhållanden. Mycket godt kunde derigenom åstadkommas, och troligen betydliga utgifter besparas för dem bland våra jordbrukare, som inse nyttan af rördikning, men sakna tillföritlig erfarenhet deruti. Vi medgifva gerna att den nu anmälda skriften innehåller åtskilliga väckelser till eftertanka i afseende på rördikningens fördelar; men skriften gör icke skäl för benämningen sHandboko: — dertill fordras, såsom en hvar inser, att saken både grundligt och fullständigt behandlas, — och i begge dessa fall bar arbetet stora brister. Då vi nedskrifva detta, känna vi saknaden af en svensk landtbrukstidskrift, i hvilken hos 0ss utkommande arbeten i landtbruket anmälåes och granskades. Vi ega redan åtminstone början till en ganska god landtbrukslitteratur: Thaers rationella Jandthushållning — öfversatt af Bergelin, Jobnstons Landtbrukets Naturvetenskapliga grunder, — öfvers. af Nathhorst. Lows Engelska landtbruket, — Lundeqvists Handbok i Svenska Landtbruket, — Landtbruksakademiens Handlingar, Arrhenii Tidskrift .m. fl. äro arbeten som icke borde saknas hos någon bildad jordbrukare. Men vi ega äfven en massa af landbruksskrifter utan allt värde, — ja! till och med rent af skadliga. Just den stigande hågen för landtbrukets studium har gifvit anledning till andra skrifters utgifvande, hvarmed -— om vi så få uttrycka oss — afsigten blott är att ockra på landtmännens kunskapsbegär, — arbeten som vittna om okunnighet till och med i landtbrukets terminologi och enklaste grunder. Utan tvifvel skulle det vara gagnande om i .en landtbruksjournal alla ekonomiska skrifter med sakkännedom och öväld bedömdes; derigenom skulle det snart icke längre löna sig att ntgifva underhaltiga arbeten i landtbruket. — Huru långt det i denna riktning redan gått visas bland annat deraf att arbeten till landtmännens nyttaev — naturligtvis! — utkommir t. ex. I Husdjursskötseln, hveruti förf, vieat sig icke ens veta skilnaden mellan åkommorna spatt och klöfsjuka, — och då i bibliotek för Jandtmän intagits Bodenbruchs anvisning att bereda — snus, och Schäfers grundliga anvisning att polera elfenben. Sedan förestående nedskrifvits bafva vi mottagit den underrättelsen att en både teoretiskt och praktiskt bildad landtbrukare är sysgelsatt med ett arbete om Rörd:kning, grundadt på den erfarenhet som i England vunnits, mL banna dt eftor uåira förhållanden. Måste