prunglig vegetation synes ingenstädes spår i icke långt borta mot forisonten, der de tydliga bergen resa sig högt upp. Har ebpen fallit ut, så ser man de sanka, leriga stränlerna, fulla af halfnakna menniskor, som ipplocka den nu på det torra sprattlande fisken, och grådaskiga, nästan hårlösa; stygga buffeloxar vadande i dyn till buken. Här och der på strandvallarne står ett litet josshus (joss betyder Gud,en förvridning. af oortugisernas dios). . Ungefär på halfva vägen fanns ett något större, hvilket jag besökte. Det var en sådan der kinesisk byggnad af yranit och sandsten med höga, spetsiga, af rakar och andra vidunderliga figurer utpynade tak, uppvikna vidt utstående takrännor, och det inre fördeladt i en massa sväårum, alla fyllda af kuriösa afgudabeläten, de -hufvudsakligaste dock stående i sjelfva fondbyggnaden, af tre våningars höjd. Presten, en trasig. eländig gubbe, satt vid ett bord i sjelfva helgedomen, delvis rökande och delvis slefvande i sig den ena risportionen, efter den andra, och för öfrigt icke sysselsatt med andra förrättningar, än att för hvarje inkommande kund, som af honom för några skiljemynt köpte gina ljusoch rökstickor att upptända för gudabilden, klämta i: en klocka och slå några slag på en stor trumma. De bedjande nedsatte gma ljus och rökstickor i ett af sand fylldt krus på altaret, upptände en flammande låga med dei mediförda guldpapperet, och nedkastade sig på en matta, dervid kyssande golivet åtskilliga gånger samt framtagande tvenne med allehanda kabbalistiska figurer tecknade träbitar, dem de upprepade gånger drefvo mot golfvet, och, allt: efter som genom detta orakelfrågande gudens sinnesstämning. vis-å-vis deras bön ut röntes, än nedhukade sig ånyo kyssande, än.hötande blickade upp till belätets .... .. iv a å venstra sidan om floden syntes dessuton