Svenska Tidningen har bland alla sina fin:
skurna pennor äfven en teologisk, som nu först
blifvit laddad att-rycka i fält mot ett uttryck ;
Aftonbladet för den 23 sistl. Febr. angående
Milanohändelserna, hvari den tro uttalas, at:
äfven de största och för menskliga ögon mes:
förfärande händelser icke af Försynen tillstä-
djas annorlunda än sågom medel för högre
afsigter,, och tillägges: om de sista beklag-
liga händelserna i Milano medföra någon nytta.
2å torde det vara att ännu ytterligare inprägla
omöjligheten att i längden regera förnuftiga
menniskor med repet och knutpiskans.
Denna enkla, och om vi ej alltför mycket
Mmisstaga oss, med vår evangeliska lära alldeles
öfverensstämmande åsigt söker man på fyra
spalter förkättra derhän, att Aftonbladet skulle
vara hedniskt, muhamedanskt, kalvinistiskt
och allt möjligt till den grad, att Svenska
Tidningen nu måste uppträda och, för att låna
dess slutord, försvara vår Herre sjelf mo:
Aftonbladets liberalismp.
Att Svenska Tidningen, eftersom ingen an-
nan ville göra det, sett sig nödsakad att upp-
träda till de upprätthållande lärornas, försvar.
har den förut sågt oss, och det många gånger.
Sjelfbelåtenheten har nu växt så långt, att
hon tycker sig äfven befogad att taga Vår
Herre under sina starka virgars skugga.
Medlen som dertill användas äro fullt vär-
diga den ödmjuka afsigten. Se här ett ex-
empel huru den tidning sjelf citerar motstån-
dares ord, som vid hvarje tillfälle frånkänner
dessa all heder och tillerkänner sig ensam
någon aktning för pressens värdighet:
P.S. I Aftonbladet för den 30 Mars 1853, på
andra sidan; första spalten, förekommer det yttran-
det, att religionen, som är till för det högre lifvets
skull, icke kan nedlåta sig (?) tlll ett medel för sed!
lighetens befordrande 1 samhället. Häraf skulle. det
synas, gom sedligheten icke sjelf vore af religiös be-
skaffenbet och ett verkligt uttryck af den gudomliga
viljan i menniskans förnuft och bjerta.
Orden i Aftonbladet lyda deremot sålunda:
De som försvara det religiösa tvånget gå ut från
den grundfalska föreställningen, att staten skulle fö
begagna religionen säsom ett disciplinärmedel att upp-
rätthålla yttre ordning och sedlighet, och glömma all-
deles att religionen är nägot vida högre än att den
skulle få neddragas till något sådant, alldenstund den
endast och allenast gäller menniskan säsom medbor-
gare i en högre verld än den närvarande, men ej
hennes ställning till det verldsliga samhället, dess
ordningar och lagar, hvilka mäste efterlefvas af alla
som vilja ätnjuta samhällets beskydd, de mä bekänna
sig till hvilken tro det än må vara.,
Dessa ord innehålla ingenting annat än evan-
geliets egen föreskrift: xGifver kejsaren det
kejsaren tillhörer och Gudi det Gudi tillhörer;
ngen som läser för att fatta och ej för att för-
vränga skall deri upptäcka hvad Svenska Tid-
ningen velat ditlägga, nemligen att det reli-
glösa sinnet ej skulle få uppenbara sig i sed-
lig handling. Tvärtom; emedan menniskan ju
äfven på jorden är genom religionen med-
borgare i en högre verld,, och förädlingen af
hennes inre måste vara källan till hennes goda
gerningar. Men ett annat är att begagna re-
ligionen såsom. ett disciplinärmedel att upprätt-
hålla yttre ordning, såsom vid kyrkostraffen och
många andra tvångsåtgärder af samma be-
skaffenhet. nt
Sådan -rättskaffenshet ådagalägger Svenska
Tidningen när den slår sig på teologi, hvilket
den gör ofta nog. Vi tvifla ej att den skän-
ker uppbyggelse och många nya lärdomar,
som det kunde vara nyttigt att lägga på hjertat.
Så får man t. ex. på spalten närmast före den,
hvaruti hon sett sig nödsakad att taga vår
Herre i försvar mot Aftonbladet, läsa de märk-
liga orden, ratt hvarje religion, äfven de hed-