sterskap i läkareyrketyblott derföre att han absolverade Chirurgieimågisterexamen i somras, och likväl förtänker ingen honom, att han lika litet vill afstå från doktorsoch magistertiteln som professor Huss eller hvilken ännan utmärkt läkare som helst. Med ett ord, det finnes mänga slags mästare, skicklige och oskicklige, liksom fallet är med doktorer, beryktäde och obscura, utan att hr D. mer änd nägon annan behöfver förarga sig derät. Hr D—s misstag. är kanbända ouppsätligt, men det bör, förutsatt att hr D. än vidare med ären fortsätter sina koncessioner, inplanta hos honom att organisationen af och undervisningen vid ett Gymnastiskt Centraliastitut ej till alla delar öfverensstämmer med de begrepp, hr D. kanhända medfört frän universitetet. Sät. ex. är en af hufvudskilnaderne den, att för läkareelever, som i öfrigt ha mycket större läropensum, är den del af avatomien, som framställer den menskliga rörelseapparatens mekaniska förhällanden, föga bekant, then deremot utgör hufvudföremålet för gymnastikinstruktörens bildning, likasom komparativ anatomi (t. ex. husdjurens). föga eller alldeles icke inhemtas af läkare-elever, ehuru deras lärokurs likväl är större än veterinärers. Jemförelsens blygsamhet bör försona hr D. med dess riktighet. L.