Dezsa missionärer verkade här som annorstädes onekligen mycket godt. Kyrkor uppbyggdes, skolor anlades; gräsliga missbruk och fördomar afskaffades, osedlighet och lättja motarbetades, och i flera hänseenden fullgjorde de sitt ädla kall med nit och framgång. Men å den andra påstås, att det goda de åstadkommo var mera negativt än positivt. De borttogo visserligen mycket af det gamla onda, men — säger man — satte föga nytt godt i stället; de bannlyste all oskyldig glädje och frammanade en lättjefull och skrymtaktig utvärtes gudaktighet, men hvarken det religiösa eller gociala tillståndet förbättrades i sjelfva verket. De tillvällade sig slutligen nästan allt inflytande och all makt. Det är ej min meniog att här afskrifva något af de hvarandra motsägande omdömen, som om dem blifvit. fällda. Engelsmännen prisa och upphöja vanligen deras helsosamma inflytande. Nördamerikanarne äro mera måttliga i sitt beröm och inlägga en allvarlig protest mot den sekteriska bannlysning af all lifvets glädje, som utmärka deras åtgöranden. Fransmännen finna ej ord nog skarpa att tadla deras ovisa nit, deras ssrymtaktiga förtryck och tyranni i både andligt och verldsligt afseende, deras allt omfattan le egennytta, deras herrsklystnad och bråksamhet. Sanningen torde här, som alltid, til 1gga i någondera ytterligheten, utan öfver dem båda. Likasom på Sandwichsöarne har kunskapens träd burit både onda och goda frukter, och det beror mycket på betraktaren gjelf, af hvilken gren han helst vill plocka för att fraravisa såsom prof. Hvad särskildt fransmönnens omdöme i detta afseende angår, si synes det nog ofta bära spår både af det national-agg, som gerna klandrar hvad engelssoän gjort, och af den katolska ofördragsamrket; för hvilken protestantiska missionärers verksamhet icke kan vara annat än en stygg 2880 Förste odlare af bedningarnes sinnen och ensarome herrskande öfver samvetena, hotades de snart af intrång af tvenne katolskö prester, Laval och Caret, som 1836 försökte att landstiga, men bortkördes. Detta ga