med regeringens goda minne, vare sig till följe af undseende för erkebiskopen eller af något förbiseende vid förslagets pröfning, så torde man likval icke begå något misstag, när man påstår, att den nuvarande inrättningen vid Upsala katedralskola skett i uppenbar strid emot det kongl. cirkuläret af 1847 och innebär i hufvudsaken, hvad förhållandet mellan bildningslinierna angår, ett afgjordt bibehållande af det gamla systemet under förklädnaden blott af ett par nya namn. Skulle det således bekräfta sig, att Upsala katedralskolas nuvarande inrättning kommer att läggas till grund för läroverkens blifvande allmänna författning, så innebär detta en så fullständig återgång till det gamla, som man under närvarande förhållanden, med bibehållande af föreningen mellan skola och gymnasium, gerna kan tänka sig. De fördelar, som Rikets Ständer väntat sig af de s.k. lärdomsoch apologistskolornas förening, i afseende på borttagandet åtminstone från skolorna af det ståndssplit och det skråsinne, som redan der genom sjelfva deras inrättning grundlägges, och af den uppfostran till samhällighet i sannt medborgerlig anda, hvartill en väg genom den nya författningen skulle banas, — dessa fördelar och ännu flera andra, som man genom skolornas förening åsyftat, äro i och med detsamma uppgifne. Och i stället för ett skolsystem, som med användning af de lärarekrafter, hvartill anslag redan blifvit beviljade, skulle inom hvarje läroverk beredt tillfälle till erhållande af en mångsidigare bildning allt efter olika fallenheter och anlag, har man erhållit ett sådant, som delar hvarje läroverk i tvenne läger, af hvilka det ena hufvudsakligen gagnar att bilda prester, det andra att bilda matematici, och som kommer att ännu ytterligare fordra betydligt ökade anslag för ett ökadt antal lärare. Man kan hafva olika åsigter om företrädet af det ena eller andra skolsystemet och om ändamålsenligheten af de åtgärder, som blifvit vidtagne vid läroverken. Men derom böra meningarne åtminstone icke kunna vara delade, att hvarken läroverken vinna varaktig förbättring eller regeringen anseende genom detta vacklande fram och tillbaka, hvarpå läroverksfrågornas behandling under en följd at år gifvit så många prof. Måhända återstår det oss likväl ännu att se kronan satt på detta verk. Men det återstår då äfven att vid nästa riksdag erfara, huru Rikets Ständer komma att anse det sätt, hvarpå de för läroverksreformens genomförande beviljade anslagen hittills blifvit använda, och om de skola finnas beredvillige att bevilja ytterligare anslag för tillvägabringandet af ingenting mindre än en reaktion emot de åsgigter och önskningar de sjelfve förut hafva uttalat, och hvilka äfven Kongl. Maj:t, när fråga var om anslagens beviljande, förklarade sig i hufvudsaken redan hafva godkänt. — Under mindre än ett års tid har riket haft följande serskilda. styrelser: Då H. M. Konungen d. 30 Maj sistlidet år företog en resa till södra delarne af riket, emottogs riksstyrelsen af en tillförordnad regering af fyra statsrådsledamöter, af hvilka bh. excell. justitiestatsministern grefve Sparre var ordförande. De andra ledamöterne voro statsråderne Fåbraeus, Wallensteen och Ulner. Denna regering upplöstes den 23 Juni, då Hans Maj:t från södra orterna återkom till hufvudstaden och sjelf återtog regeringsärendena. Den 10 Juli anträdde Hans Maj:t sin utländska resa, och riksstyrelsen öfvertogs derpå för första gången efter Sveriges och Norges förening af en interimsregering, som skulle bestå af de tio svenska statsråden och lika många norska, men som statsrådet Gripenstedt största delen af tiden var hindrad af sjuklighet att sitta i regeringen, blef ledamöterne i sjelfva verket blott aderton, och det var först mot slutet af denna regeringsperiod som de blefvo fulltaliga. De norska ledamöterne voro då: h. exc. norska statsministern Due, statsråderne Vogt, Petersen, Sörensen, Sylow och Bretteville, samt för tillfället t. f. statsråderhe f. d. statsrådet Sibbern, amtman Blom, biskop Arup och generalmajor Garben. Den sammansatta interimsregeringen upphörde, så snart underrättelse den 19 September anlände från Christiania, att H. M. Konungen d. 16 i samma månad frän sin utländska resa återkommit till Norge. Då öfvertogs rikestyrelsen åter af en tillförordnad regering af fyra statsrådsledamöter, bestående af, utom justitiestatsministern som var ordförande, statsråderne baron Palmstjerna, Fåhrzeus och von Hohenhausen. Denna re. gering upplöstes vid H. M. Konungens åter. komst från Norge till hufwidstaden den 16 Oktober. Regeringen återtogs då af Hans Maj:t, son likväl af den straxt derpå inträffade sjukdor hindrades att taga någon verksam befattning med riksstyrelsen. Af denna sorgliga anledning öfverlemnad H. M. Konungen den 25 Oktober riksstyrel sen åt en ny interimsregering, som utgjorde: af alla svenska statsråden samt tio norsk: statsråder, nemligen h. exc. norska statsmi nistern Due, norska statsråden Krog, Petersen Sörensen, Ericksen och Bretteville samt t. f ng a se NA nh BRlam