med regeringens goda minne, vare sig till
följe af undseende för erkebiskopen eller af
något förbiseende vid förslagets pröfning, så
torde man likval icke begå något misstag, när
man påstår, att den nuvarande inrättningen
vid Upsala katedralskola skett i uppenbar strid
emot det kongl. cirkuläret af 1847 och innebär
i hufvudsaken, hvad förhållandet mellan bild-
ningslinierna angår, ett afgjordt bibehållande af
det gamla systemet under förklädnaden blott af
ett par nya namn.
Skulle det således bekräfta sig, att Upsala
katedralskolas nuvarande inrättning kommer
att läggas till grund för läroverkens blifvande
allmänna författning, så innebär detta en så
fullständig återgång till det gamla, som man
under närvarande förhållanden, med bibehål-
lande af föreningen mellan skola och gym-
nasium, gerna kan tänka sig. De fördelar,
som Rikets Ständer väntat sig af de s.k. lär-
doms- och apologistskolornas förening, i afse-
ende på borttagandet åtminstone från skolorna
af det ståndssplit och det skråsinne, som re-
dan der genom sjelfva deras inrättning grund-
lägges, och af den uppfostran till samhällig-
het i sannt medborgerlig anda, hvartill en väg
genom den nya författningen skulle banas,
— dessa fördelar och ännu flera andra, som
man genom skolornas förening åsyftat, äro i
och med detsamma uppgifne. Och i stället
för ett skolsystem, som med användning af
de lärarekrafter, hvartill anslag redan blifvit
beviljade, skulle inom hvarje läroverk beredt
tillfälle till erhållande af en mångsidigare bild-
ning allt efter olika fallenheter och anlag, har
man erhållit ett sådant, som delar hvarje lä-
roverk i tvenne läger, af hvilka det ena huf-
vudsakligen gagnar att bilda prester, det an-
dra att bilda matematici, och som kommer
att ännu ytterligare fordra betydligt ökade an-
slag för ett ökadt antal lärare.
Man kan hafva olika åsigter om företrädet
af det ena eller andra skolsystemet och om
ändamålsenligheten af de åtgärder, som blif-
vit vidtagne vid läroverken. Men derom böra
meningarne åtminstone icke kunna vara de-
lade, att hvarken läroverken vinna varaktig
förbättring eller regeringen anseende genom
detta vacklande fram och tillbaka, hvarpå läro-
verksfrågornas behandling under en följd at
år gifvit så många prof. Måhända återstår
det oss likväl ännu att se kronan satt på detta
verk.
Men det återstår då äfven att vid nästa riks-
dag erfara, huru Rikets Ständer komma att
anse det sätt, hvarpå de för läroverksrefor-
mens genomförande beviljade anslagen hit-
tills blifvit använda, och om de skola finnas
beredvillige att bevilja ytterligare anslag för
tillvägabringandet af ingenting mindre än en
reaktion emot de åsgigter och önskningar de
sjelfve förut hafva uttalat, och hvilka äfven
Kongl. Maj:t, när fråga var om anslagens be-
viljande, förklarade sig i hufvudsaken redan
hafva godkänt.
— Under mindre än ett års tid har riket
haft följande serskilda. styrelser:
Då H. M. Konungen d. 30 Maj sistlidet år
företog en resa till södra delarne af riket,
emottogs riksstyrelsen af en tillförordnad re-
gering af fyra statsrådsledamöter, af hvilka
bh. excell. justitiestatsministern grefve Sparre
var ordförande. De andra ledamöterne voro
statsråderne Fåbraeus, Wallensteen och Ulner.
Denna regering upplöstes den 23 Juni, då
Hans Maj:t från södra orterna återkom till
hufvudstaden och sjelf återtog regeringsären-
dena.
Den 10 Juli anträdde Hans Maj:t sin ut-
ländska resa, och riksstyrelsen öfvertogs derpå
för första gången efter Sveriges och Norges
förening af en interimsregering, som skulle
bestå af de tio svenska statsråden och lika
många norska, men som statsrådet Gripen-
stedt största delen af tiden var hindrad af
sjuklighet att sitta i regeringen, blef ledamö-
terne i sjelfva verket blott aderton, och det
var först mot slutet af denna regeringsperiod
som de blefvo fulltaliga. De norska ledamö-
terne voro då: h. exc. norska statsministern
Due, statsråderne Vogt, Petersen, Sörensen,
Sylow och Bretteville, samt för tillfället t. f.
statsråderhe f. d. statsrådet Sibbern, amtman
Blom, biskop Arup och generalmajor Garben.
Den sammansatta interimsregeringen upp-
hörde, så snart underrättelse den 19 Septem-
ber anlände från Christiania, att H. M. Ko-
nungen d. 16 i samma månad frän sin utländ-
ska resa återkommit till Norge.
Då öfvertogs rikestyrelsen åter af en till-
förordnad regering af fyra statsrådsledamöter,
bestående af, utom justitiestatsministern som
var ordförande, statsråderne baron Palmstjerna,
Fåhrzeus och von Hohenhausen. Denna re.
gering upplöstes vid H. M. Konungens åter.
komst från Norge till hufwidstaden den 16
Oktober.
Regeringen återtogs då af Hans Maj:t, son
likväl af den straxt derpå inträffade sjukdor
hindrades att taga någon verksam befattning
med riksstyrelsen.
Af denna sorgliga anledning öfverlemnad
H. M. Konungen den 25 Oktober riksstyrel
sen åt en ny interimsregering, som utgjorde:
af alla svenska statsråden samt tio norsk:
statsråder, nemligen h. exc. norska statsmi
nistern Due, norska statsråden Krog, Petersen
Sörensen, Ericksen och Bretteville samt t. f
ng a se NA nh BRlam