ligheten beredd för det tillstånd som Uppen-
barelsen utlofvar. De äro, så att säga, civi-
lisationens mekaniska bemödanden att bevisa
med sinnliga medel den sanning att Gud
skapat alla folkslag af ett blod.s
Krigsomkostnader -använda - till andra - saker.
Gif mig, sade den vältalige Stebbins, de
penningar som blifvit bortslösade i krig, och
jag skall köpa hvarje fotsbredd land af jord-
lotet. Jag skall kläda hvarje man, qvinna
och barn i en drägt som kunde anstå konun-
gar och drottningar; jag skulle bygga ett skol-
hus på hvarje backsluttning och i hvarje dal!
öfver hela den beboeliga jorden och förse
hvarje sådant skolhus med. en lämplig lärare;
jag skall inrätta en Järdomsskola i hvarje stad,
ett universitet i hvarje provins och förse dem
med skickliga professorer; jag skall pryda
hvarje kulle med en kyrka, helgad till för-
kunnandet af fridens evangelium, och skaffa
detta evangelium en värdig tolk i en hvar af
dessa helgedomar. Då skulle klockringningen
från den ena kullen svara klockringningen från
den andra rundt kring jordens: yta, och bönen
och sångens röster uppstiga som en allmän
lofsång till hinamelen. Okunnighetens mörker
skulle fly för vetandets sol och hedendomen
krossas under ruinerna af sina nedrasande tem-
pel; kriget skulle icke längre vandra fram öf-
ver-jorden och trampa under - sina jättefötter
allt hvad som är heligt och skönt under him-
melen.v
Krigets värsta onda. Krigets sorgligaste sida.,
säger en amerikansk skriftställare, består icke
deri att menniskan dödas, utan deri att hon
dödas, röfvas, sönderstyckas af den mordiska
handen af en varelse af hennes eget slägte.
Hon går i detta fall vida längre än hvarje an-
nat djurslägte i vildhet och råhet. Hvarken
tigern eller hyenan anfaller djur af samma
skapnad som de sjelfva. Det onda är ett mo-
raliskt ondt. Krig är föreningen af alla mensk-
liga. brott. . Under dess -:standar församla
sig våld, hat, raseri, förräderi, trolöshet,
rofgirighet , lystnad. Krigets onda består
deri, att menniskan, ämnad att vara sitt släg-
tes välgörare, blir dess dödliga fiende; att
menniskan, hvars pligt det är att lindra Ji-
danden, gör till sin uppgift och sitt studium
att skapa lidanden. Detta är ändock icke allt.
Avad som dessutom: är egendomligt för kri-
get är dess kallsinniga likgiltighet för mensk-
liga eländen och smärtor, en likgiltighet kan-
ske ännu mera stötande än de dåliga passio-
ner som sjelfva kriget framkallar. Detta för-
akt för menniskonaturen förefaller mig särde-
les sårande. Att hata uttrycker alltid en slags
vördnad. Men i krig behandlar man sin nä-
sta som någonting alldeles värdelöst, bortso-
par menniskohopar som insekter, nedtrampar
dem som gräs, begabbar deras rättigheter och
värdigas icke kasta en tanke på deras smär-
tor.
Död på slagfältet. Säg mig om det finns
någon gnista barmhertighet i ert bröst, kunde
oi uthärda att se den döende mannens ångest
då han, aggad af plågor, fattar i den kalle
marken med konvulsivisk häftighet; kunde ni
se honom då dödens blekhet sprider sig öf-
ver hans ansigte, pulsen upphör att slå och
endast några svaga-rosslingar tillkännage att
lifvet ännu för några sekunder dröjer i detta
sårade bröst, eller kunde ni möta: den half-
slocknade blick af bönfallande hjelplöshet gzom
hen kastar på-er, utan att få en föreställning
ova krigets alla fasor. D:r Chalmers.
Missfostret afslöjadt.. Kriget omgifves af en
bedräglig prakt. - Afelöjas missfostreti all dess
vanskaplighet, ser man det från hufvud till
fötter öfversmetadt med menniskoblod och
fyllande sin omättliga buk med: offrens ännu
skälfvande lemmar samt trakterande sina öron
med tröstlösa enkors och bjelplösa faderlösas
klagoskri, under det kanonernas lågor, bom-
bernas glans och;den röda flamman af brin-
nande städer sörjer för upplysningen vid denna
ohyggliga bankett. - Sådan är den afgud som
krigets anhängare tillbedja; sådan är den Mo-
loch på hvars altare menniskorna jublandelj
bafva offrat, icke hekatomber af oskäliga djur,
utan millioner varelser af samma slägte som
de sjelfva. Mot dessa blodtörstiga tillbedjare
af den ohyggligaete afgud har skönheten små-
lett; till deras ära -har snillet diktat sina herr-
ligaste sånger; och dessa förskräckliga trium-
fer, som endast borde firas i en. infernalisk
verld, hafva målare och bildhuggare, poeter
och historieskrifvare förenat sig om att för-
eviga som en af de högsta menskliga dygder.
i; D:r: Payson.
Krigarens yrke. Under det menniskovännen
söker utfinna medel att lindra olyckorna och
öka verldens sällhet — :en medarbetare i Guds
verk i det han söker att ge lif åt sin naturs
välvilliga tendenser — rutvar krigaren i de
dystra vinklarne af sin vidtomfattande själ öt-
ver plener till framtida bärjningar och förö-
delser. Fängelser öfverfyllda med fångar, stä-
der beröfvade sina innevånare, nedtrampade
och ödelagda åkerfält äro bland hans präkti-
gaste trofer.Juvelerna i hans segerkrona
äro sammansatta af blod och tårar; och om
bang namn når till verldens ända, så är det
med det genomträngande sgkriet af en lidande
mensklighet, med förbannelserna och veropen
af dem gom hang svärd bragt till förtviflan.,
Robert Hals:
Fredsvittnen. Krigaren blir så sjuk af blod-
scener under kriget, att han under -fredstider
vämjes vid att återbörja dem: Jag önskar att
den första minister som är kallad att afgöra
öfver krig och fred hördettillen verklig tjenst-
göring. I denna bändelse skulle han visser-
ugen icke sky någon möda för att genom un-
derhandlingar : och öfverengkommelser: före-
bygga utgjutelsen af så mycket blod.s
ER arg Prins Eugen.
Neckar. — ,Krig hindrar fullföljandet af
varje helsosamt förslag, uttömmer välmågans
köllsprång, och bortvönder styrelseng vppmärk-
samhet från nationens lycka, Det nedtrycker
gekså understundom hvarje id af mensklig-
het och rättvisa. Med ett ord, i stället för
-nilda och välvilliga känslor, föder det fiendt-
ughet foch bat, nödvändigheten af förtryck och
Adelsorelseng racerl.p
DÅ t-— hl f-— OM At RA th DA. RR ÅA PR RR TR PAA
CC mm a BA TER RR RA ER tr RA AA ER
RR pe DN e Lu 0 Pr et mee AH PA RA DA AO AV
BD AA rn
OM Af tr rr M Cr MA OL RR FÖ