ligheten beredd för det tillstånd som Uppenbarelsen utlofvar. De äro, så att säga, civilisationens mekaniska bemödanden att bevisa med sinnliga medel den sanning att Gud skapat alla folkslag af ett blod.s Krigsomkostnader -använda till andra saker. Gif mig, sade den vältalige Stebbins, de penningar som blifvit bortslösade i krig, och jag skall köpa hvarje fotsbredd land af jordlotet. Jag skall kläda hvarje man, qvinna och barn i en drägt som kunde anstå konungar och drottningar; jag skulle bygga ett skolhus på hvarje backsluttning och i hvarje dal! öfver hela den beboeliga jorden och förse hvarje sådant skolhus med. en lämplig lärare; jag skall inrätta en Järdomsskola i hvarje stad, ett universitet i hvarje provins och förse dem med skickliga professorer; jag skall pryda hvarje kulle med en kyrka, helgad till förkunnandet af fridens evangelium, och skaffa detta evangelium en värdig tolk i en hvar af dessa helgedomar. Då skulle klockringningen från den ena kullen svara klockringningen från den andra rundt kring jordens: yta, och bönen och sångens röster uppstiga som en allmän lofsång till hinamelen. Okunnighetens mörker skulle fly för vetandets sol och hedendomen krossas under ruinerna af sina nedrasande tempel; kriget skulle icke längre vandra fram öfver-jorden och trampa under sina jättefötter allt hvad som är heligt och skönt under himmelen.v Krigets värsta onda. Krigets sorgligaste sida., säger en amerikansk skriftställare, består icke deri att menniskan dödas, utan deri att hon dödas, röfvas, sönderstyckas af den mordiska handen af en varelse af hennes eget slägte. Hon går i detta fall vida längre än hvarje annat djurslägte i vildhet och råhet. Hvarken tigern eller hyenan anfaller djur af samma skapnad som de sjelfva. Det onda är ett moraliskt ondt. Krig är föreningen af alla menskliga. brott. . Under dess -:standar församla sig våld, hat, raseri, förräderi, trolöshet, rofgirighet , lystnad. Krigets onda består deri, att menniskan, ämnad att vara sitt slägtes välgörare, blir dess dödliga fiende; att menniskan, hvars pligt det är att lindra Jidanden, gör till sin uppgift och sitt studium att skapa lidanden. Detta är ändock icke allt. Avad som dessutom: är egendomligt för kriget är dess kallsinniga likgiltighet för menskliga eländen och smärtor, en likgiltighet kanske ännu mera stötande än de dåliga passioner som sjelfva kriget framkallar. Detta förakt för menniskonaturen förefaller mig särdeles sårande. Att hata uttrycker alltid en slags vördnad. Men i krig behandlar man sin nästa som någonting alldeles värdelöst, bortsopar menniskohopar som insekter, nedtrampar dem som gräs, begabbar deras rättigheter och värdigas icke kasta en tanke på deras smärtor. Död på slagfältet. Säg mig om det finns någon gnista barmhertighet i ert bröst, kunde oi uthärda att se den döende mannens ångest då han, aggad af plågor, fattar i den kalle marken med konvulsivisk häftighet; kunde ni se honom då dödens blekhet sprider sig öfver hans ansigte, pulsen upphör att slå och endast några svaga-rosslingar tillkännage att lifvet ännu för några sekunder dröjer i detta sårade bröst, eller kunde ni möta: den halfslocknade blick af bönfallande hjelplöshet gzom hen kastar på-er, utan att få en föreställning ova krigets alla fasor. D:r Chalmers. Missfostret afslöjadt.. Kriget omgifves af en bedräglig prakt. Afelöjas missfostreti all dess vanskaplighet, ser man det från hufvud till fötter öfversmetadt med menniskoblod och fyllande sin omättliga buk med: offrens ännu skälfvande lemmar samt trakterande sina öron med tröstlösa enkors och bjelplösa faderlösas klagoskri, under det kanonernas lågor, bombernas glans och;den röda flamman af brinnande städer sörjer för upplysningen vid denna ohyggliga bankett. Sådan är den afgud som krigets anhängare tillbedja; sådan är den Moloch på hvars altare menniskorna jublandelj bafva offrat, icke hekatomber af oskäliga djur, utan millioner varelser af samma slägte som de sjelfva. Mot dessa blodtörstiga tillbedjare af den ohyggligaete afgud har skönheten smålett; till deras ära -har snillet diktat sina herrligaste sånger; och dessa förskräckliga triumfer, som endast borde firas i en. infernalisk verld, hafva målare och bildhuggare, poeter och historieskrifvare förenat sig om att föreviga som en af de högsta menskliga dygder. i; D:r: Payson. Krigarens yrke. Under det menniskovännen söker utfinna medel att lindra olyckorna och öka verldens sällhet — :en medarbetare i Guds verk i det han söker att ge lif åt sin naturs välvilliga tendenser — rutvar krigaren i de dystra vinklarne af sin vidtomfattande själ ötver plener till framtida bärjningar och förödelser. Fängelser öfverfyllda med fångar, städer beröfvade sina innevånare, nedtrampade och ödelagda åkerfält äro bland hans präktigaste trofer.Juvelerna i hans segerkrona äro sammansatta af blod och tårar; och om bang namn når till verldens ända, så är det med det genomträngande sgkriet af en lidande mensklighet, med förbannelserna och veropen af dem gom hang svärd bragt till förtviflan., Robert Hals: Fredsvittnen. Krigaren blir så sjuk af blodscener under kriget, att han under -fredstider vämjes vid att återbörja dem: Jag önskar att den första minister som är kallad att afgöra öfver krig och fred hördettillen verklig tjenstgöring. I denna bändelse skulle han visserugen icke sky någon möda för att genom underhandlingar : och öfverengkommelser: förebygga utgjutelsen af så mycket blod.s ER arg Prins Eugen. Neckar. — ,Krig hindrar fullföljandet af varje helsosamt förslag, uttömmer välmågans köllsprång, och bortvönder styrelseng vppmärksamhet från nationens lycka, Det nedtrycker gekså understundom hvarje id af mensklighet och rättvisa. Med ett ord, i stället för -nilda och välvilliga känslor, föder det fiendtughet foch bat, nödvändigheten af förtryck och Adelsorelseng racerl.p DÅ t-— hl f-— OM At RA th DA. RR ÅA PR RR TR PAA CC mm a BA TER RR RA ER tr RA AA ER RR pe DN e Lu 0 Pr et mee AH PA RA DA AO AV BD AA rn OM Af tr rr M Cr MA OL RR FÖ