mivarande bränvinstillverkningen, så kunnal: vi dock icke hoppas att en så genomgripande reform skulle nu på en gång lyckligen kunna genomföras, men med särdeles tllfredsställelse medgifves, att utsigterna under sista året högst betydligt förbättrats för en större försnäring: Då vi således i denna fråga ännu icke ärej: lika sanguiniska som ofvannämnde författare, emedan: vi frukta att så genomgripande ekonomiska reformer icke kunna med ens sättas i verket, så kunna vi icke heller helt och hållet instämma med honom i afseende pål beskattnigen å bränvinet. Att här höja dennal. skatt från några runstycken eller en skilling på kannan till 36 skillingar skulle framkallal alltför många lsgöfverträdelser. Bränvinslurendrejeri och lörnbränneri skulle tilltaga i alltför stor skala, och hvarken tullstaten eller åklagaremakten skulle förmå att himma det onda. I fråga om bränvinsskatten har norska storthinget utgått från den åsigt, att som fördyrandet af bränvinet icke var skadligt, utan tvertom nyttigt, borde denna vara företrädesvig drabbas af beskattning, men frågan om huru långt man i denna riktning borde gå, var deremot äfven en fråga om huru långt man kunde gå, emedan det fanns en gräns, vid hvars öfverskridande den högre beskattningen icke lemnade någon större statsinkomst, utan i stället, till följd af en stigande lockelse till öfverträdelser och underslef, framkallade ett nytt moraliskt ondt för det man sökte motverka. Som nu i följd af våra orimliga tulloch införselförfattningar lurendrejeriet redan på förhand är en mycket vinstgifvande och på många orter äfven af sjelfva massan bland folket ganska mycket omfattad handtering, skulle en bränvinsskatt å 36 sk. bko kannan ovilkorligen här genast framkalla den mest hifliga smugglingshandel. I en framtid då lurendrejeriet, om ett förnuftigt handelssystem antages, hunnit hämmas och såsom sig bör anse3 för en skamlig rörelse, samt folket efter husbehofsbränningens upphörande någon tid lärt sig iaskränka sin förtäring af den nu älskade spritdrycken, är det möjligt, att bränvinsskatten skutle kunna uppsättas ända till nämnde belopp, men dessförinnan skulle, enligt vårt förmenande, en dylik hög bränvinsskatt icke uppfylla det afseedda ändamålet. Att nu helt hastigt öka statsinkomsterna med nära 8V, million rdr bko, vare sig genom bränvinsskatt eller någon annan bevilining, anse vi icke höller utförbart af den anledning, att folket omöjligen förmår att till statskassan erlägga en sådan ny skatt. Om Storbritannien och Irland kan betala 3 millioner pund sterling i bränvinsskatt, så är den dock icke mera än ungefär en tiondedel af -statsinkomsterna; -men för att här komma i samma proportion till statsinkomsterna, förutsätter en bränvinsskatt å 9 millioner rdr att alla statsintraderna skulle uppgå till 90 millioner rdr. England är ett rikt land, der penningen har mindre värde, och i följd häraf kan det äfven beskatta sina bränvinssupare mångfaldiga gånger bögre än andra länder. Så är icke förhållandet hos oss, och vi få derföre snarare hålla oss till exemplen från grannländerna. I detta hänseende såsom i många andra har Norge gifvit oss ett godt föredöme, då det successift uppsatt bränvinsskatten till 19 sk. bko kannan. I Danmark och Preussen lärer samma skatt ännu icke utgöra mera än omkring 3 sk. Att nu här på en gång uppsätta denna skatt från mindre än en skilling till 36 sk., synes således mindre rådligt. Förlidet år antydde vi att bränvinsskatten kunde till en början höjas till ett belopp, motsvarande 4 sk. bko för hvarje tillverkad kanna, för att derefter småningom höjas till 16 sk., men då opiaionen sedermera allt starkare och starkare uttalat sig emot bränvinshandteringen, sådan den nu bedrifves, torde skatten tili en början kunna bestammas till ö sk. bko kannan. Längre våga vi ej nu sträcka våra förhoppningar. Tillökningen 1-statsinkomster skulle härigenom i alla fall blifva högst betydlig, och lemna en god grund för vårt förslag om minskning i grundskatterna i sammanhang med bränvinsbränningsrättens ekiljande från jorden. En så beskaffad kombinerad reform skulle äfven betydligt underlätta framgången hos bondeståndet. Den högre bränvinsskatten skulle äfven vid sådant förhållande kunna lemna en betydlig tillgång för genomförandet af jernvägsanlöggningar, samt bereda utväg att för statens räkning genom en större jernväg sammanbinda södra delarne af riket med hufvudstaden. Om vi således i flera hänseenden skilja oss från de förslager som hr öfverste Hagelstam nu framställt. i bränvinsfrågan, bland hvilka vi icke heller instämma i det att på förhand fastställa ett maximieller minimibelopp för bränvinstillverkning, eå instämma vi dock helt och hället med honom deri, att bränvinslagstiftningen måste i grund omändras sarat tillverkningen så fort som möjligt inskränkas till en fabriksrörelse, underkastad hög beskattning och noggranna kontroller, Är denna. uppfattning af frågan riktig, så är det också en ovilkorlig pligt för regeringen att till nästa riksdag framlägga ett genomfördt förslag i ämnet, emedan man.med af-. seende å detsammas behandling hos rikets ständer vid många föregående riksmöten kan anse ådagalagdt, att ständerna icke utan en dylik. medverkan från regeringen skola förmå PRESENS RENEE ENE EET ENSE q sätt utrota den för att få plats åt nyttigare odlingar, men förgäfves. Ett skäl till fransmän