mivarande bränvinstillverkningen, så kunnal:
vi dock icke hoppas att en så genomgri-
pande reform skulle nu på en gång lyckligen
kunna genomföras, men med särdeles tll-
fredsställelse medgifves, att utsigterna under
sista året högst betydligt förbättrats för en
större försnäring:
Då vi således i denna fråga ännu icke ärej:
lika sanguiniska som ofvannämnde författare,
emedan: vi frukta att så genomgripande
ekonomiska reformer icke kunna med ens sät-
tas i verket, så kunna vi icke heller helt och
hållet instämma med honom i afseende pål
beskattnigen å bränvinet. Att här höja dennal.
skatt från några runstycken eller en skilling
på kannan till 36 skillingar skulle framkallal
alltför många lsgöfverträdelser. Bränvinsluren-
drejeri och lörnbränneri skulle tilltaga i alltför
stor skala, och hvarken tullstaten eller åkla-
garemakten skulle förmå att himma det onda.
I fråga om bränvinsskatten har norska stor-
thinget utgått från den åsigt, att som fördy-
randet af bränvinet icke var skadligt, utan
tvertom nyttigt, borde denna vara företrädes-
vig drabbas af beskattning, men frågan om
huru långt man i denna riktning borde gå,
var deremot äfven en fråga om huru långt
man kunde gå, emedan det fanns en gräns,
vid hvars öfverskridande den högre beskatt-
ningen icke lemnade någon större statsinkomst,
utan i stället, till följd af en stigande lockelse
till öfverträdelser och underslef, framkallade
ett nytt moraliskt ondt för det man sökte mot-
verka.
Som nu i följd af våra orimliga tull- och
införselförfattningar lurendrejeriet redan på för-
hand är en mycket vinstgifvande och på många
orter äfven af sjelfva massan bland folket
ganska mycket omfattad handtering, skulle en
bränvinsskatt å 36 sk. bko kannan ovilkorli-
gen här genast framkalla den mest hifliga
smugglingshandel. I en framtid då luren-
drejeriet, om ett förnuftigt handelssystem an-
tages, hunnit hämmas och såsom sig bör an-
se3 för en skamlig rörelse, samt folket efter
husbehofsbränningens upphörande någon tid
lärt sig iaskränka sin förtäring af den nu äl-
skade spritdrycken, är det möjligt, att brän-
vinsskatten skutle kunna uppsättas ända till
nämnde belopp, men dessförinnan skulle, en-
ligt vårt förmenande, en dylik hög bränvins-
skatt icke uppfylla det afseedda ändamålet.
Att nu helt hastigt öka statsinkomsterna
med nära 8V, million rdr bko, vare sig ge-
nom bränvinsskatt eller någon annan bevilining,
anse vi icke höller utförbart af den anledning,
att folket omöjligen förmår att till statskassan
erlägga en sådan ny skatt. Om Storbritan-
nien och Irland kan betala 3 millioner pund
sterling i bränvinsskatt, så är den dock icke
mera än ungefär en tiondedel af -statsinkom-
sterna; -men för att här komma i samma pro-
portion till statsinkomsterna, förutsätter en
bränvinsskatt å 9 millioner rdr att alla stats-
intraderna skulle uppgå till 90 millioner rdr.
England är ett rikt land, der penningen har
mindre värde, och i följd häraf kan det äfven
beskatta sina bränvinssupare mångfaldiga gån-
ger bögre än andra länder. Så är icke för-
hållandet hos oss, och vi få derföre snarare
hålla oss till exemplen från grannländerna.
I detta hänseende såsom i många andra har
Norge gifvit oss ett godt föredöme, då det suc-
cessift uppsatt bränvinsskatten till 19 sk. bko
kannan. I Danmark och Preussen lärer samma
skatt ännu icke utgöra mera än omkring 3 sk.
Att nu här på en gång uppsätta denna skatt
från mindre än en skilling till 36 sk., synes
således mindre rådligt.
Förlidet år antydde vi att bränvinsskatten
kunde till en början höjas till ett belopp,
motsvarande 4 sk. bko för hvarje tillverkad
kanna, för att derefter småningom höjas till
16 sk., men då opiaionen sedermera allt star-
kare och starkare uttalat sig emot bränvins-
handteringen, sådan den nu bedrifves, torde
skatten tili en början kunna bestammas till ö
sk. bko kannan. Längre våga vi ej nu sträcka
våra förhoppningar. Tillökningen 1-statsin-
komster skulle härigenom i alla fall blifva
högst betydlig, och lemna en god grund för
vårt förslag om minskning i grundskatterna
i sammanhang med bränvinsbränningsrättens
ekiljande från jorden. En så beskaffad kom-
binerad reform skulle äfven betydligt under-
lätta framgången hos bondeståndet.
Den högre bränvinsskatten skulle äfven vid
sådant förhållande kunna lemna en betydlig
tillgång för genomförandet af jernvägsanlögg-
ningar, samt bereda utväg att för statens räk-
ning genom en större jernväg sammanbinda
södra delarne af riket med hufvudstaden.
Om vi således i flera hänseenden skilja oss
från de förslager som hr öfverste Hagelstam
nu framställt. i bränvinsfrågan, bland hvilka
vi icke heller instämma i det att på förhand
fastställa ett maximi- eller minimibelopp för
bränvinstillverkning, eå instämma vi dock helt
och hället med honom deri, att bränvinslag-
stiftningen måste i grund omändras sarat till-
verkningen så fort som möjligt inskränkas till
en fabriksrörelse, underkastad hög beskattning
och noggranna kontroller,
Är denna. uppfattning af frågan riktig, så
är det också en ovilkorlig pligt för regerin-
gen att till nästa riksdag framlägga ett genom-
fördt förslag i ämnet, emedan man.med af-.
seende å detsammas behandling hos rikets
ständer vid många föregående riksmöten kan
anse ådagalagdt, att ständerna icke utan en
dylik. medverkan från regeringen skola förmå
PRESENS RENEE ENE EET ENSE
q
sätt utrota den för att få plats åt nyttigare od-
lingar, men förgäfves. Ett skäl till fransmän-