Oliveblad af Elihu Burrit. Man visade aldrig så mycket intresse-för folkets moraliska och fysiska belägenhet som i närvarande tid. I England hållas för detts ändamål stora offentliga möten i särskilda delar af konungariket. En möktig association bemödar sig med outtröttligt nit att förskaffe landets arbetsklass valrätt;en annan söker ätt förbättra dess bostäder och lefnadsvanor. Allmänna badoch tvätthus, skolor af alla slag för fattiga män, qvinnor och barn, blifva för hvarje dag talrikare i de stora städerna. I Amerika ingifver sarama goda vilja lika bemödanden för den betryckta folkklassens förädling. Tusentals menniskor arbeta med växande ifver att frigöra den olyckliga slafven och att göra en man af honom en upplyst samhällsmedlem med samma rättigheter och privilegier som den fria hvita medborgaren. I Frankrike och andra länder på kontinenten kan man märka ett betydligt steg till förbättring af de arbetande klassernas villkor. År efter år skola dessa rörelser blifva talrikare och verksammare, i mån som hvarje menniska vill erkänna i sin nästa en broder, af hurudan färg eller ställning, eller från hvilket land han må vara. Men en sak kan framför alla andra betraktas som folkens stora angelägenhet, och den är den allmänna fredens och broderskapets stora uppgift. Den är framför allt arbetsklassens angelögenhet. Arbetarne kunna tala ohka språk och lefva under olika styrelser, men de äro alla bröder, de bilda arbetets stora brödraskap; de hafva lika intressen; hvad som förtrycker den ena, förtrycker också den andra. Arbete är deras gemensamma arf, och det skulle vara ett rikt och ärofullt, om det icke förstördes af kriget. Detta omättliga missfoster har sugit blodet ur arbetets ådror. Tusende slagfält äro gödda med benen af arbetets söner och under fredstider beskattas arbetarens bröd för att betala äran af detta oerhörda brodermord. Alla arbetare i olika länder skulle förena sig och afsätta det missföster som så längt tär: på deras lif och industri. Låtom oss bilda en helig allians och säga till verlden : vi äro bröder, vi vilja icke slåss. Låtom oss säga dera med ett hjerta och en röst, och Kriget skal dö, och vi vilja begrafyacdet i samma graf som alla eländen det frambringät; då skall arbetet uppstå igen och lefva på nytt i all sin primitiva ära och öfverflöd oc fred taga sin boning i dess barns heru. NN Hvad, om vi tala franska, tycka, italienska eller magyariska, så äro vi dock alla bröder. Äro icke våra köänder hårda af sämros arbete? Klappar icke vårt hjerta af samma sympatier, intressen och omsorger? Vi räcke er en broderlig band. Villniemottaga den och förena er med oss i ett heligt korståg emot krig, arbetetets oförsonliga fiende. : Folkens broderskap. Den goda kommande tidens morgonrodnad lyser för alla dem sor forska och längta efter dess skådespel. Nya hjertan, nya förboppningar vinnas för vår sak i alla hörn af den civiliserade verlden. Tidens hela riktning och verksamhet går ut på att befrämja den. Nationerna hafva för närvarande intet större behof än freden. Det bör: jar erkännas af vetenskap och civilisation, så väl som at Kristendom, att det gemensamma faderskapet i himlen gör alla folkslag till bröder. Den stora principen, slägtekap i Gud, börjar fattas af nationerna. De-bristfilliga valJar, som hittills ombägnat nationaliteten, och afsöndrat folken från hvarandra, nedrasa den ena efter den andra; De mäktiga arbeten som den menskliga skickligheten och energien företaga, biifva internationella, icke endast i sint välgerningar, uten också genom eganderätien -till dem och deras konstruktion... Ar det en kanal som föreslås? — så är det en kanat för alla nationers skepp, tvärs öfver Panarnaväset, för att förena Atläntiskaoch Stilla Hafvet och förkorta vägen till Indien med 6060 Eng. mil, Är det en jernväg som föresiås? — så är det en af fyratusende eng. mi!s löngd, tvärs öfver Nordamerikanska koptinepten för art öppna för Europas nationer en nordvestlig vig till Kina, en trettio dagars resa från London,