Oliveblad af Elihu Burrit.
Man visade aldrig så mycket intresse-för
folkets moraliska och fysiska belägenhet som
i närvarande tid. I England hållas för detts
ändamål stora offentliga möten i särskilda de-
lar af konungariket. En möktig association
bemödar sig med outtröttligt nit att förskaffe
landets arbetsklass valrätt;- en annan söker ätt
förbättra dess bostäder och lefnadsvanor. All-
männa bad- och tvätthus, skolor af alla slag för
fattiga män, qvinnor och barn, blifva för hvarje
dag talrikare i de stora städerna. I Amerika
ingifver sarama goda vilja lika bemödanden
för den betryckta folkklassens förädling. Tu-
sentals menniskor arbeta med växande ifver
att frigöra den olyckliga slafven och att göra
en man af honom en upplyst samhällsmed-
lem med samma rättigheter och privilegier
som den fria hvita medborgaren. I Frank-
rike och andra länder på kontinenten kan man
märka ett betydligt steg till förbättring af de
arbetande klassernas villkor. År efter år skola
dessa rörelser blifva talrikare och verksam-
mare, i mån som hvarje menniska vill erkänna
i sin nästa en broder, af hurudan färg eller
ställning, eller från hvilket land han må vara.
Men en sak kan framför alla andra betrak-
tas som folkens stora angelägenhet, och den
är den allmänna fredens och broderskapets
stora uppgift. Den är framför allt arbetsklas-
sens angelögenhet. Arbetarne kunna tala ohka
språk och lefva under olika styrelser, men de
äro alla bröder, de bilda arbetets stora brö-
draskap; de hafva lika intressen; hvad som
förtrycker den ena, förtrycker också den an-
dra. Arbete är deras gemensamma arf, och
det skulle vara ett rikt och ärofullt, om det
icke förstördes af kriget. Detta omättliga
missfoster har sugit blodet ur arbetets ådror.
Tusende slagfält äro gödda med benen af ar-
betets söner och under fredstider beskattas
arbetarens bröd för att betala äran af detta
oerhörda brodermord.
Alla arbetare i olika länder skulle förena
sig och afsätta det missföster som så längt
tär: på deras lif och industri. Låtom oss bil-
da en helig allians och säga till verlden :
vi äro bröder, vi vilja icke slåss. Låtom oss
säga dera med ett hjerta och en röst, och
Kriget skal dö, och vi vilja begrafyacdet i
samma graf som alla eländen det frambringät;
då skall arbetet uppstå igen och lefva på nytt
i all sin primitiva ära och öfverflöd oc fred
taga sin boning i dess barns heru. NN
Hvad, om vi tala franska, tycka, italien-
ska eller magyariska, så äro vi dock alla brö-
der. Äro icke våra köänder hårda af sämros
arbete? Klappar icke vårt hjerta af samma
sympatier, intressen och omsorger? Vi räcke
er en broderlig band. Villniemottaga den och
förena er med oss i ett heligt korståg emot
krig, arbetetets oförsonliga fiende. :
Folkens broderskap. Den goda kommande
tidens morgonrodnad lyser för alla dem sor
forska och längta efter dess skådespel. Nya
hjertan, nya förboppningar vinnas för vår sak
i alla hörn af den civiliserade verlden. Ti-
dens hela riktning och verksamhet går ut på
att befrämja den. Nationerna hafva för närva-
rande intet större behof än freden. Det bör:
jar erkännas af vetenskap och civilisation, så
väl som at Kristendom, att det gemensamma
faderskapet i himlen gör alla folkslag till brö-
der. Den stora principen, slägtekap i Gud,
börjar fattas af nationerna. De-bristfilliga val-
Jar, som hittills ombägnat nationaliteten, och
afsöndrat folken från hvarandra, nedrasa den
ena efter den andra; De mäktiga arbeten som
den menskliga skickligheten och energien fö-
retaga, biifva internationella, icke endast i sint
välgerningar, uten också genom eganderätien
-till dem och deras konstruktion... Ar det en
kanal som föreslås? — så är det en kanat
för alla nationers skepp, tvärs öfver Panarna-
väset, för att förena Atläntiska- och Stilla
Hafvet och förkorta vägen till Indien med 6060
Eng. mil, Är det en jernväg som föresiås?
— så är det en af fyratusende eng. mi!s löngd,
tvärs öfver Nordamerikanska koptinepten för art
öppna för Europas nationer en nordvestlig vig
till Kina, en trettio dagars resa från London,