ibevis, torde ändock hända, att en del brän-
neripatroner, isynnerhet i grannskapet af huf-
vudstaden, som grundat sin ladugårdshushöll-
ning på drank, och derigenom lagt sig ti:l flere
kor än de med sin naturliga fodertillgång vore
i stånd att föda — för att kunna sälja mera
dålig drankmjölk till Stockholmsboarne — vid
inhändigandet af denna a:handling icke blifva
nöjde med detta bränneriförslag. Likaså torde
en del af de bränneripatroner i landsorterna
tycka, som spekulerat på att med drank göda
stalloxar åt slagtare i Stockholm; men hvem
kan göra alla till nöjes, ej heller är det skäl
att uppoffra det allmänna bästa och låta hela
riket lida för några enskilda opatriotiska in-
tressen; isynnerhet som nämnde oxgödare och
drankmjölksäljare i sjelfva verket numera icke
vinna utan snarare förlora derpå, då man af-
räknar alla dertill hörande omkostnader och
alla deraf uppkommande utgifter och andra
förluster, och jemför slutliga resultatet deraf,
med resultatet efter en naturlig kreatursfodring
och spanmåls försäljning såsom uti Danmark,
hvilket är så mycket säkrare som flere stora
bränneri- och ladugårdsegare, just i grann-
skapet af Stockholm, redan denna vinter fun-
nit sig nödsakade att sjelf upphöra med sin
riksförstörande bränvinstillverkning, och flere
andra, ätven i landsorterne, säga sig vara sin-
nade att dermed upphöra.
Likväl skulle det kunna: gå an att tillfreds-
ställa de mest drankkära bränneripatronerne
som ega de största och bäst inrättade brän-
nerierne och minst ömma för fäderneslandets
bästa, på det sätt, att de åtaga sig att blifva
bränvinsfabrikanter för !, million kannor hvar-
dera, mot 36 sk. bko skatt för hvarje kanna.
— Af de här föreslagne 48 bränvinsfabriker
kunna då, till ex. 40 1 landsorterne göda oxar
(måhända 15 å 20,000 st.) men Stockholms
slagtare behöfva knappt 6000 oxar, och 8 brän-
vinsfabriker i granskapet af hufvudstaden kunna
drifva mjölkförsäljning, ifall Stockholsboarne
fortfarande vilja nöja sig med dålig drank-
mjölk.
På detta sätt kunde den här föreslagna
bränneriregleringen börjas redan nästa år; men
med detsamma bör ock kronan genast inlösa
alla andra bränvinspannor i hela Sverige, ef-
ter kopparns dåvarande värde, med minst 10
procents, (ja om det ock vore 15 procents)
förhöjning för arbetslön, såsom det tillgick i
Danmark och Norge, då allmänna bränvins-
bränningen der afskaffades.
Då nu, genom engelsmännens och andra
nationers årliga förbättringar af deras jern,
framtida utsigten för svenska jern-exporten sy-
nes komma att blifva sämre; då Sveriges sko-
gar genom nu pågående stora utskeppning,
om nägra år icke torde medgifva vidare trä-
varuexport; då våra vintrar år från år tyckas
blifva mildare, (med undantag af Mars månad
detta år) slädföret och isarne länge opålitlige,
jandsvägarne tidtals boitenlösa och ofarbara,
så att landtmännens vanliga tunga vinterforor
länga tider icke kunna verkställas; då den hit-
tills brukliga postföringen med häst och kärra,
genom sedeförderfvet, synes ganska osäker för
röfvare, men sådane icke kunna ofreda posten
eller resande på jernvägar; då svenska brän-
vins brännarne genom för stor tillverkning nu
måste sälja sitt bränvin för underpris eller
utan vinst, och flere af dem redan nödgats
upphöra och många söga sig vara sinnade att
upphöra med den olycksaliga samt riks- och
folkförstörande produktionen; och då tillika
från alla landsorter nu höres missnöje och
klagomål öfver det myckna bränvinsmissbru-
ket och dess bedröfliga följder; till och med
kloka bönder jemra sig öfver bränvinsfloden,
de många krogarne och det omåttliga superiet;
samt talrikt besökta landthushållnings-sällska-
per enhälligt förklara, att bränvinstillverknin-
gen icke är nödvändig för jordbruket och ut-
öfvar ett menligt inflytande derpå; få synes,
af alla dessa vigtiga skäl, det icke allenast
vara nyttigt och nödvändigt, utsn äfven tiden
nu vara inne, att i Sverige, liksom i alla an-
dra civiliserade länder, vidtaga den här före-
slagne förändringen med bränvinstillverknin-
gen och dess beskattning, så att bränvins-
priset stiger till minst 1-rdr 16 sk. bko kan-
han, samt att för de 9 millioner rdr bko som
derigenom årligen skulle erhåilas, byggajern-
vägar och elektriska telegrafer m. m., hvilka
genom denna: nya oväntade tillgång kunna
anges erhållne liksom till skänks — på det
Sverige icke måtte. blifva ualitför långt efter
andra nationer, och af dess modernäringar,
jordbruket och ladugårdarne, erhålla (i likhet
med Danmark) stora exporter och nya riks-
inkomster, för att icke allenast motsvara alla
importer, utan dessutom gifva ett betydligt
öfverskott, till nationensvälmåga och nya nyt-
tiga företag, äfvensom till rikets försvar.
. På nu anförda sätt, vågar jag för min del
tro, att Sverige skulle blifva aldrabäst bjelpt
och belåtet, och bränvinstillverkningen ifrån att
nu vara en stor olycka och ett plågoris, skulle
blifva oskadlig och en guldgrufva till sven
ska folkets återupprättande och framtida för-
kofran. — I oförändradt fall, synes nationen,
med stora steg: gå en ångerfull framtid till
mötes. j
Måtte svenska nationen vid nästa Riksdag,
hvad bränvinstillverkningen och beskattningen an-
går, få glädja sig åt Regeringens kraftiga verk-
samhet, och Rikets Ständers mera patriotiska
beslut än vid föregående riksdagar, så att både
nålefvande och efterkommande få skäl at
dem derföre välsigna och benämna Fädernes-
landets Räddare, ifrån den värsta fienden till
all sann lycka, Gudsfruktan, sedlighet, väl-
stånd och trefnad! Stockholm i Mars 1853.
0. J. Hagelstam.
Öfverste, R. S. 0:
nossssststsnea
Frågan om Öresundska tullen.
Enligt löfte meddelas härnedan kommers-
koilegii för någon tid sedan afgifna tvenne
underdåniga utlätanden rörande denna fråga.
Utlötandet i anledning af rikets ständers vid
lsigta riksdag aflåtna underdåniga skrifvelse
ämnet är af denna lydelse:
Arn sr a RR ET