förändras eller tydligare redigeras medgifver bolaget
säkerligen sjelft. Hrr bankofullmäktige tyckas huf-
vudsakligen stödja sitt ogillande på saknad af solida-
risk ansvarighet för aktiasegarne. Enligt insiodarens
tanka innehäller reglementet sädana föreskrifter, att
ingen fara för allmänheten kan uppstå i afseende på
bankens förmåga att fullgöra sina förbindelser. Di-
rektionen är skyldig att stoppa bankrörelsen dä 20
procent af den insatta fonden äro förlorade. Uunder-
lätes detta så mäste direktionen sjelf af egna mede!
ersätta hvad som öÖfverstiger denna förlust, och till
denna försummelse torde väl ingen, emot eget in-
tresse, göra sig skyldig, dä troligen ingen af direk
tionens ledamöter finnes, som ej eger större elle
mindre enskild förmögenhet att riskera; men förutsatt
att direktionen skulle läta en sä grof efterlstenhet
komma sig till last, så föreskrifver ju reglementet
att ett kronans ombud skall vaka öfver att denna fö-
reskrift efterlefves. Är det hrr bankofvllmäktiges me-
ning att handels-aktiebanken skulle prestera en sädan
solidarisk ansvarighet som alla vära privatbanker hafva
till skylt på sina vignetter å deras utelöpande sedlar,
nemligen en för alla och alla för en, så förklara
vi öppet att denna solidariska ansvarighet är ett char-
tek. Iogenstädes finnes föreskrifvet att aktieegarne
skola säsom för egen skuld ansvara för bankernas
förbindelser, när dessa äro oförmögna att betala, och
i sädan händelse få säledes fordringsegarne vänta tills
bankerna blifvit utredda, hvilket med vår längsamms
rättegängsordning gerna kan dröja 50 år, hvarigenom
regressen till aktieegarnes enskilda förmögenhet blif
ver lika med noll, eller ock, hvilket flera af privat-
bankernas aktieegare öppet förklarat, mäste i den
olyckliga händelsen, att bankerna ej kunna göra rätt
för sig, staten mellankomma och uppgöra med pri-
vatbankernas borgenärer. Och så kommer det troli-
gen att gä, oaktadt privatbankernas oktrojerade regle-
menten innehålla, att i den olyckliga händelsen de
ej kunna fullgöra sina förbindelser, så mä de ej at
staten vänta någon undsättning. Eller kanske hrr
bankofullmäktige önska att den tillämnade och al
dessa herrar med sä mycken ifser motverkade han-
dels-aktiebanken skulle säsom mönster antaga riks-
bantens reglemente? Det vore i sanning det sämsta
mönster för en bank-inrättning, ty i hela verlden fin-
nes ej maken till en sä illa organiserad bank. Dess
länerörelse borde ha namn och värdighet af ett assi-
stans kontor för behöfvande länesökande, som dess-
förutan ej kunna kläda och föda sig för dagen. Kan-
ske exemplet af riksbankens rörelse skulle följas att
lemna fastighetslån pä 28 års tid och diskontlän på 3
är, och ändock ha den ovilkorliga förbindelsen att pä
dagen infria sina sedisr med klingande mynt? Är
det sädana föreskrifter som hrr baokofullmäktige ön-
ska i den tillämnade handels-aktiebanken och dertill
ansvarsfria Ständer att disponera öfver denna banks
tillgångar och göra hvad som för mindre än 20 är
sedan inträftade, att afspisa sina kreditorer med: 18 i
stället för 48 sk.? Sädant har kunnat hända i Sve-
rige, der den stora massan af folket saknar all in-
sigt i finanserna, men vi äro förvissade att ingen
på sådana vilkor skulle vilja teckna sig för en skil-
ling i den nya handels-aktiebanken. Det goda som
äsyftas med denna bank vore att visa allmänheten,
huru en bank bör organiseras och skötas. Eget är
emellertid att ingen af hrr fullmäktige, som under en
eller flera riksdagar varit representanter, framkommit
med nägot förslag om riksbankens förbättrade orga-
nisation, hvilket allmänheten med skäl kunnat för-
vänta; men så är det: man ser grandet i sin broders
öga, då man ej kan upptäcka bjelken i sitt eget.