den 21 Mars 1848 befallte preussiska armåer att jemte den preussiska anlägga den tyske kokarden; medan kooaungen helt och hålle egnar sig åt Tysklands stora sak och betraktar Preussens deltagande såsom för denna sal ytterst vigtigto. Det är sannt att den 21 Mar: ligger långt borta och att många saker pas serat sedan dess, som varit föga förenlig med den anda som dikterade detta påbud Armåen har, som bekant, till följe af en an nan order, bortlagt den tyska kokarden Emellertid är den ännu kär för folket oc! den har burits med kärlek af många, son icke kunnat glömma så hastigt. Men för nå gra dagar sedan har Berlinerpolisen arreste radt en handlande, som utan afbrott buri den tyska kokarden allt sedan 1848. Mar har antydt honom, att den tyska kokarder numera är förbjuden . . . Hvad den österrikisk-preussiska traktater angår, så börjar man frukta, att Österrike såsom vanligt tager lejonparten. I samme stund, då Österrikes officiella blad försäkra i svassande ordalag, att det hjertligaste förhållande eger rum mellan de två makterna uppsäger det lilla furstendömet Anhalt-Dessa den militärkonvention, som det afslöt med Preussen under unionens tider 1849. Kabi nettet i Wien har alltid med missnöje be: traktat dessa mihtärkonventioner. Om föröfrigt det nyssnämnda fördraget u: kommerciell synpunkt tillfredsställt bourgoisi en, har det utöfvat en helt annan verkan pi den moderata demokratien och frihandels partiet. En mängd af rån och mord ha nyligen blif vit begångna i och omkring hufvudstaden Polisen har visat sig ganska rask; men all mänheten har likväl med någon ängslan frå gat sig om det icke vore bättre att ar restera litet mindre kalabreserhattar och i stäl let sträfva att förekomma brotten. Man har naturligtvis här såsom allestäder på sista tiden mycket sysselsatt sig med Tur. kiets aftärer. Börsen, ett ögonblick förskräckt repade sig snart äter. Man har i allmänhe icke trott på ett omedelbart förestående fredsbrott. Hvad regeringen angår, har den såsom nästan alltid, stått nästan alldeles ointres serad åskådare af det hela. Den bar vant sig att betrakta Preussen och dess intressen frår en uteslutande brandenburgisk ståndpunkt. Efter kapitulationen i Olmiätz 1850 har Preussen nedsjunkit från en makt af första ordningen, och det erfordras lång tid och mycken energi, för att kunna lyfta det upp ur förnedringen. O, att ett förbund mellan de uppriktigt konstitutionella staterna, England, Sverige-Norge, Sardinien, Belgien och Preussen, ett annat Preussen än det nuvarande, kunnat komma till stånd och tillintetgöra den absolutistiska och ultramontana ligan mellan Frankrike, Österrike och Ryssland! Men detta är nu endast chimärer. Preussen har återvändt i den heliga aliansens sköte och i de stela diplomatiska traditionernas gamla plogfåra. Om ett krig utbryter i Orienten skall Preussen besätta Böhmen och Ungern för Österrikes räkning: . Alla tidningar ha tillkännagifvit och Kreuzzeitung i främsta rummet, att Gervinus inledning till 19:de århundradets historia blifvit förbjuden i Berlin, äfvensom i hela preussiska riket. Jag erfar från säker källa, att detta är ett misstag. Den har endast blifvit konfiskerad i Köln, Magdeburg, Stettin och Königsberg. Det är visserligen mer än nog för det protestantiska Preussen. Men det är dock alltid intressant att erfara, att hufvudstadens styrelse visat prof på något mera moderation och sundt förstånd. E.