vinst utan alv ansvara tör bolagets skulder.
När aktiebankens reservfond stigit till 500,000
rdr eller !,, åf det päräknade teckningsbeloppet, så
skulle, enligt 3 mom. i denna , afgöras om re-
servfonden må ytterligare ökas eller vid nämnde
förlopp förblifva. Afgörandet af frågan huru stor
servfond behöfves, beror på den försigtighet och
omtanka hvarmed banken förvaltas. Jemförer man
aktie-bankens päåräknade reservfond med riksbankens
verkliga, så befinnes den förra proportionaliter vara
omkring 8 gånger mindre, än den sednare En-
ligt 1851 ärs bokslut, uppgick vid årets utgång
riksbankens hela skuld i rundt tal till 32,308,000
rdr och hans fordringar till 10,000,000 rår derutöf-
ver eller nära :, öfverskott. Om det är skäl, att
riksbanken, som skall upprätthälla värdet bäde på
sina egna sedlar och derigenom äfven på privatban-
kernas sedlar, har en större reservfond än nägon an-
nan: så synes det ocksä vara skäl att aktiebanken,
som näst honom skulle drifva den största penninge-
rörelsen i landet, mätte, för att ej bringa hela kre-
ditsystemet på fall, afsätta icke allenast lika stor re-
servfond, som de flesta andra enskilda banker, eller
5 procent af deras ärliga vinst, utan betydligt mera,
emedan aktiebanken icke på längt när skulle blifva
fotad på så goda grunder som de äro.
t 73. Föreskriften i denna paragraf, att utdelning
å aktierna skall, utom i Stockholm och Götheborg,
ske ä sädane ställen i öfrigt, som styrelsen bestäm-
mer, lemnar öppet att göra dylik: utdelning äfven på
utländsk ort och antyder alltså den skuldsättning ut-
rikes, hvilken genom aktiebanken är att befara.
75. När skola 20 procent af det inbetaldta ak-
tiebeloppet anses vara förlorade? Betraktas alla bo-
lagets fordringar såsom säker tillgång, intilldess gäl-
denärerna gjort cession: så äro mänga fruktlösa lag-
sökningar att befara. Dä behöfver reservfonden vara
desto större, om alla fordringsegare i aktiebanken
skola få sitt fullt ut.
Om styrelsens pluralitet, hvilken, enligt 4 42, kan
utgöras af blott 4 personer, icke finner att 20 procent
af det inbetalta aktiebeloppet gått förlorade, så kan
sjelfva bolaget icke besluta sin upplösning med min-
dre ?, af aktie-egarne på 2:ne näst efter hvarandra
följande bolagsstämmor sig derom förena. Emellertid
är det icke sagdt hvad de ?, betyda. Är det ?7, af
samtelige aktie-egare, så torde det erforderliga anta-
let aldrig komma tillstädes och den afsedda händelsen
ej heller inträfta. Menas äter ?, af de närvarande,
sä bör det bestämda utsättas.
Krono-ombudet synes, säsom bevakare af allmän-
hetens säkerhet, böra vara berättigadt att, när det
finner de uppgifna förhällanderna hafva inträffat,
yrka bolagets upplösning, och om afseende derå icke
göres, anmäla förhällandet hos konungen, hvars rätt
att pröfva hvilka utvägar som lämpligast mä vidtagas
torde ej böra vara vara mindre i hänseende till aktie
banken, än den Hans Maj:t eger i hänseende till riks-
banken, enligt 2 i 1830 års lag för rikets ständers
bank.
76. Här antages den öfverskjutande reservfon-
den böra vid bolagets upplösning utgöra 59, af ak-
tiekapitalet eller proportionalitår ungefär 6 gänger
mindre, än den reservfond, som riksbanken häller j
beredskap. Men om bolagsmännen förut fätt, enligt
72 , i första rummet åtnjuta 6V, af den ärligen be-
hållna vinsten, och intet mera, sedan disponent-di-
rektören bekommit sin lönetillökning, blifvit öfver
till en reservfonds bildande, så finnes naturligtvis in-
gen sädan, utan de ifrågavarande 59, visa blotthuru
längt bolagets stiftare sträckt sina förhoppningar och
förutsättningar.
Herr presidenten Skogman har afgifvit föl-
jande utlåtande :
Enskilda, icke sedelutgifvande banker,- stiftade
på rigtiga grunder, kunna för allmänna rörelsen be-
reda stora fördelar och äro, efter min äsigt, icke men-
liga för rikets ständers- bank, hvars förmäga att upp-
rätthälla myntvärdet skulle stärkas i samma män,
som ätskilliga af dess nuvarande längrenar kunde
minskas och dess derigenom lösgjorda öfverskottsme-
del, om äfven emot något lägre ränta, på ändamäls-
enligare sätt användas.
Vid granskningen af förslaget till en sädan lån-
anstalt i Stockholm, anser jag det icke vara för
bankofullmäktige nödigt, att, i derås underdåviga
utlåtande, ingä uti pröfning af de punkter, som röra
saktie-egarnes inbördes förhållanden samt bolagets
styrelse och förvaltning, utan anmärkningarna böra
inskränkas till de föreslagna stadganden, som in-
verka på ordning och säkerhet i allmänna penninge-
rörelsen.
Med denna äsigt har jag uppsatt bilagde anmärk-
ningar vid 2, 5, 8, 13, 14, 16 och 72 5. af försla-
Ae et I FR fn Mint ft In RAR en Mt. ml
PR pt kr CL BE Og ER AR 2 RR OS
- 2 Fr Oted CY OK OL VR
a nn VA MM BR HM mm
get.
För öfrigt kan jag ej instämma i pluralitetens,
vid slutet af det underdäniga utlätandet, framställda
mening om vidden af den verkan, som enskilda
län-inrättningars löpande förbindelser kunna utöfva
på rikets ständers banks metalliska kassa.
Anmärkningar vid förslaget til!
reglemente för den så kallade Sven-
ska handels-aktie-bonken i Stockholms
Anmärkes :
Vid 2. i
1:o Om bevis öfver penningar, insatta på upp- och
afskrifningsräkning, utan godtgörelse af ränta, skola.
utgifvas, böra sädana bevis vara ställda till viss man
och icke kunna på annor man öfverlätas.
2:0 Till bäde allmäphetens och aktie-bankens sä-
kerhet torde böra stadgas, att hela summan af ban-
kens wpplånta medel, förfallna till återbetalning an-
tiogen på bestämda tider eller efter viss uppsägning
och löpande med ränta, ej må öfverstiga beloppet at
aktie egarnes verkligen inbetaldia kapita!.
3:o Då, säsom i ansökningsskriften säges, aktie-
banken vill öfvergifva borgens-systemet, borde väl fö-
reskrifvas att säkerheten för beviljade kassa-kreditiv
skall bestä af inteckningar i fastighet, räntebärande
obligationer eller godkända aktier, ändra än bankens
egna,
4:0 Af samma skäl som vid 3:dje: punkten är an-
fördt, töresläs följande redaktion af 4:de punkten:
Banken diskonterar, på högst 6 imänader, vexlar,
accepterade räkningar och anvisningar samt dbelånar
andra förbindelser, dessa sistnämnda dock ej till sam-
manlagdt högre belopp än V, af inbetaldta aktie- a-
pitalet j
5:o I afseende på utlemnande af lån ifrän banken,
på varor och andra säkerheter, som läst kunna rea-
liseras, föresläs att uttrycket andra säkerheter må
uteslutas, säsom tvetydigt och inbegripet under de i
4:de punkten omnämnda andra förbindelser.
Vid 5.
Om med insatta medel menas de på upp- och af-
skrifningsrätning utan ränta innestående, sä är om
insättningsbevis der5, ställda till viss man, i egenskap
af gvitto, ordadt i anmärkningen vid 2:a , 1:a punk-
ten..
Bevis öfver deponerade medel, som icke vid antor-
dran, utan på bestämd tid, eller efter viss uppsägning
återbetalas och äro löpande med ränta, böra rätteli-
gen kallas skuldförbindelser. KT
a allmänna penninge-rörelsens betryggande före-
släs:
1:o att sådana skuldförbindelser, tryckta eller gra-
verade, ej mä utgifvas ä mindre summa än 666 rdr!ks
32 sk. bko, säsom för likartadt fall i oktrojen för Gefle st
filisl.bavk är stadgadt; ; od.sk
2:0 att de icke mä utgifyas annorlunda än emotiB
verkligen. deponerade, d.. v. s. till banken i reda pen-ve
ningar inbetaldta medel;
3:0 att beloppet af utlöpande skuldförbindelser må!
anses inbegripet uti det vid 2:a S, 2:a punkten till-vi
styrkta maximum. Sr
Vid 8. 16;
Att banken berättigas vid läns utlemnande afdraga m
högsta lagliga ränta; dock ej för längre tid än 6 må-re
nader, är icke stridande emot kongl. kungörelsen af bh
den 14 Januari 1824; dock anmärkes att nuvarande m