el underrättelser meddelas,. Allmänheten saknade eljest nödig anvisning hvar kungörelser om aktiebanken I vore med säkerhet att finna. I 4 29. Stiftandet af ett bolag, som fär idka handel utan: solidarisk ansvarighet, strider mot 15 kap. Handelsbalken, på sätt redan uti reglementets 1 4 anmärkt är. Tillvaron af nägon enskild bank utan solidarisk ansvarighet är, äfven om han icke rörer sig med egna Isedlar, oförenlig med 4 mom. i kongl. kungörelsen den 14 Januari 1824, 6 i lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830 och 75-puvkteo, mom. a), i kongl. kungörelsen den 30 September 1851. Enär Rikets Ständer sålunda sednare än 1848, då aktiebolags-förordningen uttfärdades, fordrat, att filialbankernas bolagsmön skulle ansvara, en för alla och alla för en, ehuru de begagna riksbankens sedlar, så lära handelsbankens aktieegare ännu mindre kunna befrias från en dylik ansvarighet. Följden af dessa slutledningar synes alltså blifva, att antiogen mäste aktiebanker, säsom olaglig, förfalla, eller skola ditI hörande stadgander rättas, såsom förut anmärkt är, efter 1824 och 1846 årens författningar om enskilda banker. Saanolikt är fördenskull att lagstiftaren, vid författandet af aktiebolags-förordningens 14 , aldrig tänkt på andra enskilda banker äa de dä i riket befintliga, ellersådana som drefvo sin rörelse med egna sedlar. I en bank utan solidarisk ansvarighet kan aktieegaren vinna mycket, utan att någonsin förlora mera, än den gifna insatsen, Det är derföre sjelfva inrättningen uppmuntrar delegarne till vägsamma företag, och förleder dem att sätta allmänbetens säkerhet i våda. Deremot nödgar den solidariska ansvarigheten i andra banker deras delegare att gä till väga med den försigtighet, som äfventyret att förlora Ibela deras förmögenhet kan medföra. Den ends I solidariska ansvarighet, som aktiebankens reglemente Tälägger bolagets styrelse och öfrige medlemmar, är för beslut, som de fatta stridande mot reglementet och lagen om aktiebolag. 6 32. Denna 4, enligt hvilken direktionens medlemmar skulle, öfver 3:ne är, qvarblifva i deras befattning, strider emot föreskriften i 4 af 1846 ärs kungörelse, att enskild banks direktion skall vara, efter bolagets godtfinnande, atsättelig. Stadgandet innebär tillika den sjelfmotsägelsen, att direktörerne Åskulle, flera är, kunna fortfara med sin förvaltning, oaktadt bolagsstämma redan 1:a eller 2:dra året densamma ogillat och möjligen ställt dem under tilltal. Bolagsstämman kan icke ens, sedan de första, af ko nungen godkända direktörerna afgött, afsätta någor af de efterföljande, utan de qvarblifva i sin befattning till dess deras tid är ute, antingen bolaget med dem är missnöjdt eller icke. Afsättning är icke ens stadgad säsom ansvar för den direktör, hvilken öfverträder bolagsreglorna eller förordningen om aktiebolag, eller beggedera. Det synes ock vara författningsstridigt att Konungen skulle, på sitt sätt, utnämna direktörer i ett enskildt bankbolag, änskönt nyss äberopade kungörelses 45 uppdrager denna rättighet åt bolagets delegare. 6 33. Ännu mera stridande mot afsättligheten ai enskilda bankers direktörer är den 6-äriga varaktigbet, som denna skulle gifva ät den förste disponentdirektören. 4 35. Hvem som skall mellan revisionerna tillse, att bankstyrelsen verkligen har de i denna föreskrifne 560 aktierna under sin värd, är i bolagsreglorna icke sagdt. Dä befintlighsten af denna underpant med skä! torde anses höra äfven till allmänhetens säkerhet: så dTborde väl tillsynen uppdragas ät kronans ombud, om det finge en af de nycklar, hvilka 35 omtalar. t 37. Styrelsen har i afseende på ledamots uteslutande större makt än bolagsstämman och utväg att befriajsig fröm en besvärlig opponent, hvars erinrinIgar kunde väcka bolagets uppmärksamhet på styrelsens misstag. Denna makt är lika ovanlig, som, efter min tanka, för allmänhetens säkerhet äfventyrlig. 4 38. Kronans ombud i styrelsen synes böra vara I berättigad, icke blott att vid vissa tider eller af serskilda anledningar; taga kännedom om bankens ställning, samt vaka ötver ett noggrant iakttagande af de I för bankens rörelse bestämda föreskrifter, utan äfven ega alltid deltaga i styrelsens allmänna sammankomster och bolagsstämmor, med rättighet att till proto kollet yttra sig samt att jemväl drifva saken till omröstning ( 66) när ombudet i någon fråga för godi finner, dock utan att i nägot beslut deltaga. Är ej ombudet förpligtadt och berättigadt alt alltid vara tillstädes, så kan tvist uppstå, om anledning till dess närvaro förefinnes. Reglementet bestämmer icke ora styrelsen, eller hvilken annan, skall tvister afgöra. 4 39. 15 Si 1846 års kungörelse ålägger direktionen i andra enskilda banker, att genast efter hvarje qvartals slut, i närvaro at konungens befallningshaf vande eller hans ombud uppgöra och sedermera ofördröjligen till Konungen insända öfversigt af bankens ställning. Frän denna förbindelse lärer aktiebanken desto mindre böra befrias, som haus förvaltning i det hela är mindre kontrollerad och hans säkerhet mindre betryggad än andra enskilda bankers. 48. Styrelsens rättighet att utan begränsning till belopp eller ort upptaga län, ingifver farhåga för utrikes skuldsättning, och för en rörelse som kan indraga 033, mera än vanliga handelsförbällanden, i de penningekriser, at hvilka främmande länder understundom besväras och hvilka vi eljest kunde med mindre svärighet undkomma. 4 57. Det torde icke vara nog att endast bankens räkenskaper tillhandahållas bolagets revisorer. Tro ligen har det heller icke varit meningen att inskränka dem till blotta räåkenskaps-granskningen. Men då den kontroll på styrelsen samt den säkerhet för allmänheten, hvilken ligger i andra enskilda bankers skyldighet, att på vissa tider för Konungen och, med detsamma, för alla offentliggöra sin ställning, här saknas: så torde bestämdt böra utsättas, attrevisorerna ega granska, icke allenast räkenskaperna, utan äfven förvaltningsätgärderna samt följaktligen läsa protokoll och diarier, med tillgäng till hvilka banken rörande anteckningar eller handlingar som heldst. a! 4 59. Som krono-ombudet ensamt eger mellan revisionerna och bolagsstämmorna kontrollera styrelsens ätgärder, sä torde det böra ega att begära extra bolagsstämmas sammankallande samt att hos Konungen anmäla om sädant vägras. Dä tiden, inom hvilken extra bolagsstämma skall bällas, icke är utsatt, så kan hon uppskjutas så länge att hennes ändamäl möjligen förfelas. 65. Omröstning med slutna sedlar synes alltid böra ske, när nägon aktieegare eller kronans ombud det äskar. Frågor kunna förekomnia af den beskaffenhet, att flera önska sluten votering, fastän få torde finnas, som vilja utsäga det. Då ändamölet med omröstning är, att få veta de afgörandes verkliga mening, och då denna säkrast utrönes genom sluten votering, så bör hennes anställande icke försvåras, utan lättas. Enär 24 medgifver 2 mänaders uppskof med förfallen inbetalning, utan att aktier förverkas, sä borde väl rösträttigheten beräknas endast efter de aktier, för hvilka inbetalning blifvit behörigen erlagd. Detls skulle eljest kunna hända, att ärendena, till allmän hetens skada, afgjordes genom personer, hvilka re-lv dan vore oförmögna Till sina förbindelsers fullgö-!3 rande. fi 66. Till kronans ombud i styrelsen,. synes, för oväldighetens skuld, nägon, som icke är aktie-egare,;v böra utses. in i s 68. Som direktionens ledamöter äro utsedda för! 3 är och disponent:direktören för 6; så skulle den vid a 158 32 och 33 redan anmärkta oformligheten kunna!s inträffa att de sutte qvar i styrelsen, sedan decharge blifvit dem vägrad. I Det börväl förstås af sig sjelft, att direktörerna! h icke ega att taga del i sädana omröstningar, som!n angä . deras förvaltning, ansvar eller frikännelse der-!d ORO rt RR RNE RE RR Dt den vb Rn foten fer NE Hä TR RR ER KN RES -— mt — VA FR VR — rr 11 TR JA fDA NR a 0 DR RR Fkn oh Mt pt UV et